Jag hatar att må som jag gör. Mårten och jag var ute på ett ställe idag. När Mårten hämtade vatten kom det fram en jättetrevlig kille till mig och började prata om allt möjligt. Han hade precis sådan humor som jag gillar och han verkade riktigt cool. Han ville ta mitt nummer för han och ett par vänner ska se på det där kungliga spektaklet imorgon och undrade om jag ville följa med. De har tydligen tittat ut en plats där de ska vara. Tack vare min förbannade ångest och social fobi så tog jag hans nummer istället... men kommer jag ringa? Nej. Jag vill, men jag kan inte. Jag var alltså inte attraherad av honom, men under den stunden vi pratade så kände jag att han är precis en sådan person som jag skulle vilja ha som vän. Så en kväll som ändå var förvånansvärt lugn, behaglig och lagom glädjefylld slutade med skit bara för att jag har mina jävla problem.

Mårten och jag såg ett par halvkändisar... det känns fel att kalla dem B-kändisar. Jesper Blomqvist (som för övrigt spanade in mig lite, eller så trodde han bara att jag var någon annan). Jane Timglas såg jag till också. Apropå att tro att man är någon annan... när jag dansade så kom det fram en tjej och frågade var jag var ifrån. Korkad som jag var svarade jag: Sverige (många tror nämligen att jag är från något annat land eftersom jag har rytm när jag dansar). Då sa hon att hon hade blandat ihop mig med en annan vän. Sen frågade hon ändå var jag bor. När jag svarade så visade det sig att hon bor typ 4 km ifrån mig. Sen bad hon åter igen om ursäkt att hon misstagit sig och avslutade samtalet med att fråga om jag hade en trevlig kväll.

Jag tänkte inte så mycket mer på det... Stockholm är ju ändå inte så stort. Mårten däremot tyckte att det verkade lite skumt. Enligt honom frågar man inte var personen bor om man tror sig känna igen någon... man frågar självklart efter namnet eller liknande. Så Mårten tror att tjejen försökte ragga upp mig. Det vore i och för sig smickrande men jag föredrar muskulösa män.