Glömde visst skriva om kungligheterna. De såg man knappt till. Vi stod vid Strandvägen och de åkte förbi i en jävla fart. Dessutom satt Victora på fel sida mot vad som stod i infobladet. Jag fick bara en vettig bild på dem båda... sen ett par bilder på Daniel. Det är något med honom som jag inte gillar. Han känns inte äkta. Tittar man på Victoria så utstrålar hon värme, känslor och omtanke. Daniel känns... fel. Hans blick är som is och... jag vet inte. Jag får kalla kårar längs ryggraden när jag ser honom. Jag hoppas ändå självklart att de lever lyckliga i alla sina dagar. Hm, det lät som ett utdrag ur en saga. Men ärligt talat så önskar jag dem allt väl. Alla förtjänar att få uppleva kärlek...

Usch, nu började jag tänka på mitt icke-existerande kärleksliv. Fast när man har de problem jag har så kommer tyvärr allt sånt i andra hand... eller rättare sagt inte alls. Ofta känns det som att ångesten äter upp allt... precis som Pacman. Äh, nu tappade jag tråden. Jag pratar med Mårten i telefon samtidigt. Kanske ska sluta skriva nu...