*host*. Fy sjutton vilken hosta man har... Tur att jag hittade lite hostmedicin som jag hade kvar sen förra förkylningen. Dagen började ju bra: en halvtimmes hostande för att få upp diverse slem-klumpar som samlats i halsen under natten. När jag sedan skulle kolla min mail så stod det: "You have 200 new messages". Toppen, nu har man blivit e-mail bombad också. Typiskt. Tur att det finns en funktion där man kan "blockera" vissa epost-adresser.

Nu ska jag ta och väcka Roger, sedan ska jag ringa till morsan. Hon undrar säkert varför vi inte har hört av oss...

*host* *host*. Hrm... god morgon! Jag har varit vaken sen klockan fyra i morse. Konstigt att jag vaknar så tidigt med tanke på att jag gick och lade mig vid tolv igår. Fyra timmars sömn... äh, jag får väl gå och lägga mig senare på dagen om jag känner mig trött.

Trevligt med lite fågelsång så här på morgonen. Varje morgon brukar fågeln sjunga (det är bara hannen som kan det).

Jag har tagit bort adventsljusstakarna. Jag tycker inte att det känns som jul längre. Ska nog ta bort den lilla plast-julgranen snart också.

Under hela morgonen har jag suttit och spelat mitt favoritspel "Theme Hospital". Jag tröttnar aldrig på detta roliga och lite annorlunda spel. *skratt*.

Jag är förkyld... igen. Feber, snuva och hosta. Urk. Roger gick för en stund sen. Han ska jobba i morgon... stackarn. Han är också sjuk, fast med en mycket värre hosta än vad jag har. Jag har sovit ganska dåligt i natt. Jag blev störd av allt hostande.

Julen tillbringade jag hos mina föräldrar. Vi åt god mat, tittade på Kalle Anka på TV, öppnade julklappar, åt ännu mer mat, kollade på TV osv. Jag är helt nöjd med mina julklappar. Fick en hel del praktiska grejer som t.ex. gardiner och två hyllor till badrummet. Från Roger fick jag ett PC-spel som är skitbra. *ler*. Till Roger köpte jag bl.a. en plansch från Essem. De har en hel del fina saker. Jag köpte en plansch åt mig själv också. Filmplansch föreställande "A bug's life" eller som den heter på svenska: "Ett småkryps liv". Den 4/1 ska jag hämta biljetter till en förhandsvisning av en liknande film som heter "Antz". *ler*.

Urk, vad jag är trött. Ja, jag vet... jag får skylla mig själv. Men jag tycker om att vara uppe sent. Det är så lugnt och tyst... i mörkret. I morgon ska det tydligen vara vintersolstånd om jag hörde rätt på radion. Sedan går vi mot ljusare tider igen.

Idag har det varit ganska lugnt på föreningen. Det är väl antagligen fler än jag som inte gillar måndagar. Jag försökte få tag i läkaren, men fick höra av en annan "dam" att de hade skickat receptet i fredags. Smart. Jättesmart. Nu när det är jul och så...

... everybody leave your worries behind, you got to open your mind and just RAVE ON, RAVE ON. Hrm... jag lyssnar lite på musik medan jag skriver. Ingen idé att förklara vad jag lyssnar på för musik, det är ändå ingen som hajar vad GABBER är. Men om jag skulle försöka förklara det så att de flesta förstår... det ni skulle uppfatta av musiken är följande: väldigt snabb, oftast aggressiv musik, techno-liknande, mycket svordomar och fula ord. Självklart gillar jag inte bara sån här musik. Jag gillar allt möjligt. Jag har till och med en CD-skiva med Mozart. *skratt*.

Idag läste jag en artikel som en på SPS hade med sig. Det var om en kille med panikångest som fick betalt för att äta ute på restaurang. Som vanligt yttrar sig panikångesten olika hos personer. Vissa känner sig bättre om de får vara i fred ett tag. Andra klarar inte av att vara ensamma en enda sekund. Eftersom jag "lidit" av social fobi större delen av mitt liv så har jag trivts bäst ensam. Men när jag drabbades av panikångest kände jag ofta ängslan för att vara ensam under panikattackerna. Annars har jag inga problem med att vara själv. Jag har det i alla fall inte tråkigt. Det finns ju alltid något att hitta på.

Fan, jag vill inte må så här... jag vill... ut på något stort j-vla rave och dansa hela natten till någon rytmisk, förtrollande musik som får en att känna sig så himla bra. Lyckorus... utan hjälpmedel förstås. Förut när jag var ute med kompisar så drack jag aldrig något. Jag bara dansade, umgicks med folk och hade det trevligt. Jag behöver ingen stimulans från droger, jag blir naturligt "hög" av musik. Faktiskt. När jag hör en bra låt känner jag det som ilningar längs ryggen... i hela kroppen, som om en energivåg gick genom mig. Låter kanske skumt va? Men det går inte att beskriva hur det känns... Ungefär som att vissa slänger i sig mat... andra känner efter och riktigt njuter av maten. Hm. Ja... liksom så där va... ba... liksom. *skratt*.

Jag vet... det är sent och jag borde gå och lägga mig. Men jag har just kommit på att min medicin bara räcker till i morgon... och jag ska träffa läkaren i mitten av januari. Jag ringde in för någon vecka sedan och bad att de skulle skicka ett recept, men det har inte kommit ännu. Hm. Tur att man har några Xanor kvar ifall att det skulle behövas.

Snart är det jul... Jag fick min video som jag beställt. "Schindlers list". Den var mycket bra... väldigt gripande film. Vad annat kan man vänta sig när självaste herr Spielberg har varit med och gjort filmen.

Nu ska jag faktiskt ta och lägga mig och försöka sova några timmar. Hoppas att Rogers andra present kommer snart (som jag beställt via Internet). *hi, hi*.

Roger har åkt. Han skulle till en vän som firade advent. Jag skulle gärna ha hängt med om jag mått bra. Men, det kommer fler chanser.

Jag har inte gått och lagt mig än. Känner mig inte speciellt trött. Jag har inte skrivit något i dagboken på en vecka nu. Varför? Vet inte. Har inte känt för det bara. Jag tror att irritation är en biverkning av medicinen, för jag har varit ganska irriterad senaste veckan. När t.ex. någon på föreningen går undan med någon annan för att "prata ostört" så har jag känt mig utanför på något konstigt sätt. Pratar de om något känsligt som inte jag får veta om? Pratar de om mig? Knäppa tankar dyker upp i huvudet som vanligt.

Jag vann 100 spänn på Bingolotto, men jag känner mig inte speciellt gladare för det. Min hälsa är det i alla fall inget fel på... än. Besöket hos kinesiologen var tydligen bra. Jag känner fortfarande lugnet inom mig... ja, förutom när det gäller ilskan. Men jag vet inte vad jag är ilsken över. Finns egentligen ingen orsak att vara arg. Kanske jag ska ta och praktisera lite själv-healing och balansera ilskan inom mig... på något sätt.

Varför finns det aldrig någonting bra på TV. Bara skit nästan hela tiden. Tror att jag ska ta och ladda ner något demo-spel från Internet. Ett spel där man får skjuta lite på folk. Hm...

Roger ringde, han är på väg. *ler*. Jag ska surfa vidare på Internet och leta efter länkar som jag kan lägga upp på SPS hemsida.

Ingen Roger än så länge... han åkte vid 9 tiden i morse. Men han borde komma snart. Vilket äckligt väder det är ute. Himlen är alldeles grå. Det ser ut som att det ska börja snöa vilken sekund som helst. Jag är i alla fall färdig med städningen. Nu ska jag leta upp skattetabellen åt farsan. Någonstans på nätet ska man väl hitta den...

Jag ska snart börja med städningen. Jag har redan pysslat om växterna. Alla 30 eller 40 stycken. Ja, jag älskar växter...

*gäsp*. Oj, ursäkta. Jag är lite trött. När jag kom hem hittade jag Roger snarkande i soffan, så jag gjorde honom sällskap (med sovandet, inte snarkandet). Har nyss vaknat. Nu ska jag ta och diska, laga till lite mat och sedan är det dags för Bond.

I morgon ska jag väcka Roger tidigt. Han ska träffa sin farsa... på andra sidan stan. Då hinner jag städa. Igår köpte jag doftkulor till dammsugaren. Tutti-frutti lukt. Hela lägenheten kommer dofta godis när jag har dammsugit färdigt. *skratt*.

Äntligen hemma. Jag är helt slut. Det gick jättebra hos Medical Link. Ingenting att oroa sig för egentligen. Men det är typiskt att man alltid ska ha en sån hemsk förväntansångest inför allting.

Idag var jag i centrum med en från SPS. Vi tränade på att gå omkring själva bland folkmassorna. Det var inte så farligt. Ganska roligt... vi träffade på en väldigt trevlig kille som sålde nallebjörnar. Snacka om att han hade en bra säljteknik. *ler*. Om jag hade haft pengar med mig så skulle jag nog ha köpt en liten nalle.

Har just kommit hem efter att ha varit med en tjej från SPS och handlat i PC (PrylCenter). En affär som säljer allt möjligt till ett väldigt billigt pris. Jag är lite nervös inför i morgon. Då ska jag och Tommy ("chefen" för SPS) till ett företag som heter Medical Link. Vi ska kanske samarbeta med dem. Verkar intressant. Och nervöst.

Idag blir det Arkiv X på TV. Det är så bra... fast förra gången var det ganska skrämmande. Det är någonting med vampyrer som får mig att rysa...

Roger och jag är redan hemma. Jag hade ingen lust att stanna på föreningen längre. Jag har så himla ont i ryggen vid skulderbladen. Roger ska få tortera mig med lite massage och övningar. Aj...

All denna snö... fy sjutton. Jag längtar till sommaren. Till ljusare tider. Fast det är ändå ganska med julen. Men efteråt... nej, då är det inte lika kul. Då går man bara och väntar på att det ska bli varmare.

Jag var hos läkaren idag. Vi pratade om lite olika grejer. Ingenting speciellt... Jag berättade om illamåendet och hon sa att det berodde på medicinen. Men det skulle gå över så småningom. "Nu vet du ungefär hur det känns att vara gravid då", sa hon skämtsamt. "Ja", sa jag. "Jag trodde ett tag att jag var det eftersom min mens var försenad". Hon skrattade och sa att det kanske skulle ha varit en glad överraskning för mig. Visst, som om jag skulle vilja ha barn nu. Hm.

Hej! Jag känner en enorm lättnad, jag upptäckte nämligen nu när jag kom hem att jag fått min "månadsplåga". Nu kan man pusta ut... verkligen. Oj, oj, oj.

I morgon ska jag till min läkare. Jag ska fråga henne om illamåendet jag har på förmiddagarna beror på medicinen. Det måste ju vara det. Jag gick upp på full dos i lördags. Trött är man också...

Jag var på Apoteket idag med en från SPS. Jag köpte lite Alvedon eftersom jag har feber. Igår var det runt 38 graders feber. Kanske inte så bra.

Jag känner inte för att titta på TV, jag är så rastlös. Ska surfa runt lite på nätet och se om jag hittar något intressant.

Jag tror att jag ska ta ett bad. Jag känner mig lite frusen inuti.

Jag är lite orolig för en sak... jag har inte fått min "månadsplåga" än. Skulle ha fått den för ett par dagar sedan. Den brukar aldrig vara försenad. Hm... dessutom mår jag illa på morgonen... Det är säkert medicinen. Jag snackade lite med de på SPS... de tror också att det beror på medicinen... jag hoppas att det är så.

Urk... måndagar alltså. Fy fan. Ska kolla på TV nu.

Urk. Jag mår inget vidare... blä. Har spenderat en hel del tid på toaletten igen. Jäklar vad ont det gör. Feber har man fått också. Tror nog att jag ska bädda ner mig framför TV-n med ett stort glas vatten och lite kex.

Jag var förresten i centrum idag... igen. Åkte fram och tillbaka med buss. Det gick bra. Kollade lite i olika affärer... det gick bra det med. Enda gången jag kände mig lite ångestfylld var när min kille och jag satt och åt. Han var tvungen att gå på toa... så jag satt kvar själv och åt vidare. Det var en aning nervigt, men jag försökte koncentrera mig på annat än mina tankar. Hur fåniga vissa människor är till exempel... *skratt*.

Jag känner mig som en sengångare. Jag har varit vaken sedan klockan fem. Vet inte varför... Jag var väl hungrig eller nåt. Snön är kvar ute. Blä. Jaha, nu vill visst fåglarna ha mat också. Okej, vad får det lov att vara idag? Lite sallad kanske, eller några läckra gurkbitar?

Dags för TV igen. Vi vann inget på Bingolotto... *suck*. Highlander III är det som gäller nu. Lite actionfilm så här på kvällskvisten passar mig utmärkt.

Fy sjutton vilket väder! Bussen från centrum var fullastad med människor. En del kom inte ens med utan fick vänta en timme till nästa buss. Heja SL, skitbra.

I centrum var det ganska lugnt. Inte så värst mycket folk. Jag köpte en amaryllis (julblomma) och en plastgran. Det är en liten gullig gran på ca 50 cm. Med i paketet följde 10 st lampor och lite julgransprydnader. Helt perfekt för min lägenhet! Och så slipper jag oroa mig över att fåglarna ska äta upp granen...

Dags att stiga upp. Ska äta någon lätt frukost så att jag inte är proppmätt när jag ska till morsan och farsan.

Urk... det har snöat. Kul... nej. Brr!

Bond och ännu mer Bond. När ska de trista filmerna ta slut? *skratt*. I morgon ska Roger och jag över till mina föräldrar. De bjuder oss på lunch. Mums, mums...

*gäsp*... vad jag är trött. Har just kommit hem. Tror nog att jag ska ta en liten tupplur. Jag undrar om medicinen har något att göra med min trötthet. Förmodligen. Jag är inte särskilt trött på kvällen, inte heller på natten. Jag har inget problem med att somna, men jag vaknar flera gånger under natten. Istället är jag trött på dagen. Hm. Konstigt.

Hrm... öh... god morgon. Jag har nyss vaknat. Ska snart iväg till föreningen (jag får skjuts). Det blir nog en kort dag idag. Inte så mycket att göra...

Jag är inte på något bra humör idag. Hm. Internet är så segt... jag kommer inte ens fram till vissa sidor. Mycket irriterande! Roger jobbar över och jag sitter här och väntar på att Arkiv X ska börja... om en timme elller så.

En av mina hemsidor som jag hade har försvunnit. Ja, inte helt förstås för jag har allt sparat på hårddisken. Men själva kontot som jag betalt för hade gått ut och de hade inte meddelat mig detta. För att få tillbaka kontot ska de nu ha mer betalt än förut... ja, nästan dubbelt så mycket... och ändå så får man bara mindre utrymme för sin hemsida. Nej tack. Det finns andra ställen som man kan få gratis hemside-utrymme på. Hm.

Man kan ju inte vara glad hela tiden. Så idag tillåter jag mig att vara lite sur och irriterad. Kanske jag ska ta och diska... äh... det gör jag i morgon.

Nu har jag nog babblat tillräckligt för ikväll. Anledningen till att jag babblar är att min Roger inte är här idag. Han jobbar över... *snyft*. Jag tror att biverkningen som jag hade av den förra medicinen... alltså den totala avsaknaden av sex har börjat gå över. Så när jag säger att jag saknar min kille... så saknar jag honom verkligen... mycket. Ja, jag vet vad du tänker mamma. Vi använder alla tänkbara skydd. *skratt*. Sånt fick man lära sig i skolan... Oj, nu rodnar jag visst lite... *he, he*.

Jag har ingenting emot att skriva om mina känslor och tankar så här på Internet. Förut var jag nämligen som en sluten mussla. Jag behöll allt för mig själv. Ångest, vrede, ilska, sorg... allt samlades inom mig och jag öppnade mig aldrig för någon. Jag tyckte liksom att "vad då.. det hjälper väl inte att prata med någon"... men det är precis tvärtom. Och det vet jag nu. Nu kan jag gråta framför andra. Jag kan säga exakt hur jag mår och vad jag tycker och tänker... ja, nästan i alla fall. Och det känns fan så mycket bättre!

Idag var det lika trevligt på SPS som det brukar vara. Varför kan det aldrig vara så här på sommaren? Då är det nästan inga på föreningen på onsdagar... konstigt nog. Idag var det en ny kille där som inte mådde så bra. Han hade ångest... hela tiden... konstant ångest. Vad hemskt. Han hade visst fått en snedtripp av cannabis. Det var bara fjärde gången han provade på... Kände medlidande eftersom jag kände igen mig mycket i det han sa. Jag har flera gånger undrat om det jag råkade ut för på en fest också hjälpte till att utlösa panikångesten. Det var på ett rave... ja, ja... jag vet vad ni tänker... att det bara är droger på såna ställen. Kanske det, men jag kan slå vad om att det är mycket värre på vissa "innekrogar" och andra ställen också. Nåväl, en kille som jag dansat med större delen av kvällen frågade i alla fall om jag ville ha lite av hans läsk."Visst", sa jag och tog ett par klunkar. Jättedumt av mig... jag hade inte haft ögonen på honom hela tiden... så han kunde mycket väl ha smugit ner någonting i läsken. Ja, jag är ganska övertygad om att han gjorde det. För de kommande tio timmarna dansade jag nonstop utan paus och mådde "skitbra". Allting var toppen. Men sen... urk... jag var tvungen att springa ut och spy... Det var ett par månader efter det här som min panikångest bröt ut. Kanske skulle den ha kunnat bryta ut tidigare... men jag satt ju bara hemma innanför "mina fyra väggar" som morsan så bra uttryckte det. Och visst kände jag det som att jag gick i bomull... ett slags vakuum... allting kändes så totalt... hopplöst och overkligt.

Nu när jag mår bättre... med tanke på panikångesten alltså så börjar jag likna mitt gamla jag. Men jag undrar om jag någonsin kommer att bli som förut. Jag tror inte det. Men jag hade det ganska kul innan... trots att de flesta jag träffar upplever mig som ganska blyg och snäll så har jag faktiskt en annan sida också. Man får ju inte glömma att jag är född i stjärntecknet tvillingarna där kännetecknet är just "dubbel personlighet". Vem skulle tro mig om jag sa att jag förut åkte helt ensam in till stan, gick på discon och olika klubbar? Att jag dansade i flera timmar, pratade med trevliga människor och var riktigt social? Att jag själv gick på en konsert och stod och trängdes med 8000 andra människor? Att jag satte in kontaktannonser på text-TV och gick på fem olika blind-dates? Vem skulle tro mig? Ingen... men det är faktiskt sant. Så var jag innan jag fick "gåvan" panikångest.

Åh, herregud alltså. Fy fan! Jag har just suttit en halvtimme på toa... med magknip. Det gör ju så j#vla ont!! Känns mer som tarmvred än magknip. Inte för att jag vet hur tarmvred känns... men ändå. Usch!

Ja, ja... en del människor blir man inte kloka på. Men så är väl livet. "Shit happens".

Det gick jättebra hos kinesiologen. Jag var där och pratade lite med honom och fick sedan ligga och lyssna på en speciell sorts musik. Det är inte ens någon idé att jag försöker beskriva den, det är för krångligt. Men den är annorlunda, knappast sånt som man hör på radio... nej, verkligen inte. Det kändes som att jag hade lyssnat på musiken i ungefär en kvart, tjugo minuter när kinesiologen kom och sa till att nu var det färdigt. Så här fort? tänkte jag. Men det visade sig att jag hade legat där i mer än två timmar!! No way! Helt otroligt. Jag kände mig helt avslappnad och lugn, en otrolig känsla. Kinesiologen förklarade att han hade fått ner min stress i kroppen från 97% till ynkliga 30%. Och nu är jag "färdigbehandlad". Jag behöver inte gå tillbaka dit igen. Fantastiskt. Jag hoppas verkligen att jag kommer att känna mig bättre. Min farsa och jag hade faktiskt bestämt att åka en tunnelbanestation efteråt, men det tog ju sån tid hos kinesiologen att vi båda två var mycket hungriga. Men i helgen... då sjutton måste jag prova att åka lite tunnelbana. Igår kväll drömde jag att jag åkte tunnelbana och buss. Det gick jättebra. Tidigare när jag har drömt om sånt så har jag känt ångesten komma krypande även i sömnen...

Nu ska jag ta och baka en sockerkaka. Jag har lovat en tjej på SPS att ta med mig det i morgon... *hi, hi*.

Varför är måndagar så tråkiga? Okej att det kan vara trist ibland... men varje vecka? Urk... Idag hände det inget särskilt heller... lika trist som vanligt. Nej, det är inte trist. Jag har det aldrig tråkigt... nästan. Verkar det som att jag säger emot mig själv hela tiden idag? Kanske det... *skratt*. Jag är bara trött, som vanligt. Idag slutade jag med Zoloft helt och hållet. Nu tar jag bara Efexor morgon och kväll. Jag märker ingen skillnad alls. Eller... jo, det gör jag ju visst. Jag är nog gladare än förut.

Idag fick jag en släng av "jag kan inte slita mig från datorn"-sjukan. Jag struntade till och med i mitt favoritprogram på måndagar: Cityakuten. Men det är så ibland att när man har hittat något intressant så vill man inte avsluta. Jag ska skärpa till mig lite, men tänk bara på alla intressanta Internet-sidor man ännu inte sett... *hi, hi*.

Jag ska till kinesiologen i morgon. Spännande...

*gäsp*. Jag är lite trött. Tror att jag ska ta och lägga mig snart. Om det inte blir något väldigt intressant på TV som det är svårt att slita sig ifrån... Nej, jag bara skämtar. Är man trött så är man... och då ska man sova. Och därmed pasta... öh... nej, basta.

En kväll i ensamhet utan killen... skönt. Då kan jag ta och städa lite. *ler*. Sedan är det TV dags igen. Hrm... vad skulle man göra utan TV egentligen?

Ännu en ny dag. Jag har satt upp adventsljusstakarna i fönstret. Typiskt nog så var redan två av lamporna paj. Kul, får väl åka och köpa några reserv ljus. Jaha... vad ska jag hitta på att göra nu? Roger snarkar så sött... *skratt* och fåglarna sover... så jag får väl ta och surfa runt lite på nätet.

Vi vann inget på Bingolotto... men det var ju knappast något nytt. *suck*. Nej, nu ska jag inte tänka negativt...

Roger och jag hyrde ett par filmer idag. Vi såg "Armageddon" innan Bingolotto. Nu ska vi titta på "Mortal combat - Annihilation" och sedan "Spawn". Ja, ja... jag vet. Action, våld och ännu mer våld. Jag gillar sånt... och det känns väldigt passande idag... faktiskt.

Föräldrar alltså... hm. Hej mamma... jag vet att du läser det här... och jag måste faktiskt säga att det var inte mitt fel det som hände idag. Jag sa faktiskt tydligt innan att Roger och jag skulle komma över OM vi hade tid. För jag ville som sagt var inte stressa för att hinna handla, åka över till er och sedan skynda hem för att spela Bingolotto. Och, jag är jävligt trött redan nu efter att ha varit i centrum bland alla jäktande människor.

Bond. James Bond. *skratt*.

Allting är förberett för i morgon. Vaddå? Jo, bingolotterna... *ha, ha*. Jätteroligt... Min kille och jag ska även in till centrum på förmiddagen och handla lite godis... och kanske jag tar och kollar efter ett par nya byxor. Jag börjar tröttna på vanliga jeans. Förmodligen kommer det att vara julstress redan... så det är bäst att man tar och lägger sig snart så att man är uvilad och orkar gå i centrum utan att stressa upp sig själv.

Flera som läser min dagbok (och även de som inte läser den, men har hört talas om dagboken) har frågat mig om jag skriver om dem. Det kan väl hända ibland kanske, men jag nämner aldrig några namn. Varför? Den nya personuppgiftslagen... man får inte skriva om någon utan personens tillåtelse.

Hej! Vilken underbar dag! *skratt*. Det gick jättebra hos kinesiologen. Det var en lite annorlunda upplevelse, men ändå väldigt uppmuntrande och givande. Nu så här efteråt känner jag mig lugn på något sätt... som om den värsta oron i kroppen har försvunnit. Kanske är det inbillning... eller inte, men jag känner i alla fall av en skillnad och det är väl huvudsaken. Till och med min ryggont har mildrats...

Jag har även fått lära mig "själv-healing". Tror man inte på sånt så är det okej, men det hjälper mig att bli lugn och avslappnad. Och viktigast av allt: jag försöker sluta upp med att tänka negativa tankar. Hur? Jo, så fort jag börjar tänka på något negativt så hajar jag till och tänker på någonting positivt istället. Inte: "åh... vilket trist väder det är ute, jag skulle helst vilja dra täcket över huvudet och sova" utan hellre: "Okej, vädret är inte det allra bästa, men varför tänka på det när jag sitter här inne i värmen och umgås med mina vänner".

Har just kommit hem från föreningen. Ibland blir det extra sena kvällar. Det gör inte mig något, så länge man har det trevligt. Och det var det verkligen idag. *ler*. Men nu är jag helt slut, så jag ska bara ta och äta någon macka eller så och sedan gå och lägga mig.

Jag känner mig lite nervös inför morgondagen men jag hoppas på att allting ska gå bra. Det finns egentligen ingenting att oroa sig för... tror jag.

Jag har ingen lust att lägga mig. Det är kolsvart ute, mina fåglar sover tätt intill varandra inne i buren och det är alldeles tyst. Det är bara tangentbordets knappar som bryter tystnaden. Hrm... jag känner mig lite skrivsugen... kanske man ska ta och skriva en liten novell. Nja... inte så här sent.

Mitt humör växlade en hel del idag... förmiddagen var jag på bra humör, eftermiddagen var för jävlig. Diskussioner och konflikter... blä. Urk, jag har fått huvudvärk också bara för det. Vet inte om jag har någon lust att åka till föreningen i morgon. Men det är inte bra om jag bara sitter hemma så jag tar väl och åker dit ändå.

Nu på torsdag ska jag tillbaka till kinesiologi-mannen... Jag var där idag och det gick hyfsat bra. Kanske jag får prova på musikakupunktur också... Tänk om det är som han säger... att det räcker med en eller högst två behandlingar mot panikångesten och sedan kan man vara "fri" från den resten av livet. Låter underbart... Kolla in hans hemsida om ni är intresserade. Den finns på adressen:

http://www.musicacupuncture.com

Måndagar är aldrig roliga, och den här måndagen var inget undantag. Allt var som vanligt. Jag var på föreningen hela dagen och hjälpte till.

Jag känner fortfarande inte någon skillnad i medicineringen... som tur är... tror jag. Brr... kallt är det ute också. Inne är det varmt, elementen verkar fungera nu. TV ja... idag var det Cityakuten (som vanligt). Mycket intressant och spännande. För övrigt är det bara skit på TV tycker jag. I och för sig skulle jag kunna ta en bok och läsa istället för att titta på TV, men jag känner inte för att läsa. Förut slukade jag böcker på några dagar... men nu... nu samlas alla olästa böcker i en hög på hyllan. Om det är någon som känner sig lite nyfiken på vad jag läser så är det i princip det mesta. Men jag har min favorit Stephen King...

Min kille gick för ca en timme sedan. Ishockey... vad annars.

Jag mår ganska hyfsat. Kanske medicinen hjälper lika bra som den förra... om inte bättre. Jag känner mig lite bättre när det gäller humöret. Idag orkade jag till och med laga mat. Det är inte ofta det händer annars. Det brukar oftast bli djupfryst färdigmat som man slänger in i mikron.

Känner mig lite nervös inför tisdagen när jag ska till mannen som utför kinesiologi. Det är mest resan som gör mig orolig. Och att vara där själv. Jag får skjuts av min farsa... men jag känner att jag vill ha någon annan med mig som stöd också. Har pratat med morsan och hon har lovat att hon ska följa med. Känns redan en aning lugnare.

Vad ska jag hitta på att göra i kväll? TV... ja, kanske det. Annars sitter jag väl vid datorn och fixar lite med olika hemsidor.

Tillbaka från tvättstugan. Det finns vissa fördelar med att bo i hyreslägenhet. Tre tvättmaskiner... laddade den ena med 40 tvätt, den andra med 60 tvätt och den sista med 95 tvätt. Torktumlaren är ok... det enda jag är lite missnöjd med är torkskåpet. Jag hade tvätten där i 1½ timme och när jag tog ut den var den lika blöt som när jag satte in den. Så det var bara att ta upp tvätten och hänga den i badrummet. Hm...

Det var mycket folk i centrum... men det gjorde inte mig något... faktiskt. Jag var på Posten med några ärenden. Sedan gick vi till zoo, kollade lite på djuren, köpte fågelfrön och lite annat. Tog en sväng in på Tiimari där jag köpte skokräm, bommuls-pinnar, och två muggar. Jag älskar den affären. Skokräm för 9,90 kr... en mugg för 5 kr... det passar min plånbok alldeles utmärkt.

Jag och min kille ska snart åka in till centrum. Med buss. Konstigt nog så känner jag mig inte speciellt nervös.

Ah... äntligen hemma. Det var en lååång film, men mycket bra. Fast jag rekommenderar den inte till de som är känsliga. Jag hade tagit en halv Xanor innan och ändå så kände jag hur min mage vändes upp och ner i början av filmen. En krigsfilm är ju en krigsfilm... men i den här filmen visade de mycket beskrivande hur det var under andra världskriget. Man fick se tarmar, bortsprängda ben, huvuden, blod... och ännu mer blod. Men själva storyn (handlingen) var också bra. En grupp soldater som ger sig ut för att hämta hem en annan soldat vars bröder dött i kriget. Tom Hanks är dessutom så himla bra.

Nu är jag helt slut. Dags att sova.

Idag har jag varit hemma och städat lite. Jag beställde just tre stycken biljetter till filmen "Rädda menige Ryan". Internet är bra till så mycket... det var lätt som en plätt att beställa biljetterna.

Urk vad jag är trött. Jag sov bara fyra timmar i natt. Jag vaknade som sagt klockan fem, fick liv i killen, försökte somna om när han hade gått. Kunde inte somna eftersom jag började bli hungrig. Så jag tog ett par mackor, satt ett tag vid datorn... och sen vart jag dödstrött. Men då ringde telefonen... dags att åka till föreningen. Och det var ju tur att jag åkte dit (skjuts förstås), för det kom en hel del människor även idag.

Jag är lite nervös... men så är det alltid när jag har en tid som jag ska passa. Nästa tisdag ska jag till en kille som sysslar med kinesiologi. Ja, faktiskt... Jag tycker att det kan vara värt att prova.

I morgon ska jag vara hemma eftersom det inte kommer så många till SPS. Jag kan dessutom behöva lite avkoppling, och då menar jag inte framför datorn. Ska försöka att pyssla med lite hushålls-grejer. Jag har tvättstugan på lördag... så jag vet inte hur det blir med Bingolotto... jag skulle förstås kunna skjuta på tvätt-tiden men då lär jag väl inte få någon tid inom de närmsta två veckorna. Jag skulle verkligen behöva tvätta... äh.. skit i Bingolotto...

I dag var det TV-kväll... Arkiv X... brr... kalla kårar ilar längs ryggraden... Jag kanske ska på bio i helgen. Frågan är bara vilken film? Morsan vill se "Fucking Åmål". Min kille vill se "Rädda menige Ryan" och jag vill se "The Truman Show". Mitt filmval kan man utesluta eftersom den inte ens går på den biografen vi ska till. Fucking Åmål har jag ingen lust att se just nu... ungdomar i någon slags håla ute i bushen. Då återstår bara krigsfilmen. Den är två timmar och femtio minuter lång. Kul.

Oj, oj, oj... vilken lång dag. Jag och min kille har just kommit hem från föreningen. I dag var det mycket folk där, även några nya människor. Jag satt ganska mycket framför datorn och gjorde lite olika jobb. Kände mig inte speciellt pratglad men mitt humör var det inget fel på. Det var nog ett antal månader sen jag kände mig så här uppåt som jag gjorde i dag.

I går gick jag och lade mig ganska sent. Jag gjorde om lite på SPS hemsida. Lade till en ny chat... även om det inte är så många som använder den... men den finns där i alla fall.

Nu ska jag bara äta några mackor och ta min medicin, sedan ska jag lägga mig. Min kille ska upp och jobba i morgon så jag måste väcka honom klockan fem på morgonen. Det är inte alla som hör väckarklockan... *skratt*.

Hej, jag var på SPS idag. Men jag kom bara dit vid halv två på eftermiddagen. Fick skjuts... Nästan hela förmiddagen så sov jag... som en stock. Det måste vara medicinen. Från att ha ätit 150 mg Zoloft har jag sedan den 13/11 minskat till 100 mg. Och börjat med ½ Efexor. Idag har jag tagit 1 Efexor. Jag ska öka Efexor och sänka Zoloft i fyra-dagars intervaller. Kul. Inom ca en månad ska jag alltså ha gått över till Efexor. Hm...

Jag hatar hetsiga och "laddade" diskussioner där folk blir arga, ledsna osv. Idag var det någon som tog upp att om man verkligen vill något, är det bara att kämpa... och så klarar man av det. Hm... det låter ju lätt, men jag håller inte riktigt med om det. I vissa fall ja, men det är ungefär som att säga till en som håller på att drunkna: "Kämpa på, du kan klara det bara du vill". Visst. Det funkar inte varje gång.

En del människor verkar inte ha någon insikt i hur andra personer kan uppleva en sak. Som t.ex. panikångest, social fobi, tvångstankar och liknande. Alla kan te sig på olika sätt. Jag kan åka hiss men inte buss. Jag trivs bättre i stora grupper människor än i små. Och paniken... jag har aldrig upplevt riktigt dödsångest men panik har man verkligen känt av. Det går inte att beskriva... panik kanske är ett för lamt ord... jag skulle nog säga att det var ren skräck jag kände när jag mådde som sämst.

I början fick jag bara panikattacker när jag var ute från hemmet. Men jag glömmer aldrig när jag en kväll satt och kollade på TV. Helt plötsligt, som om en blixt hade slagit ner i mig, kom paniken... det började i magen, längs ryggen, upp mot nacken... spred sig i resten av kroppen... kändes som is i magen... jag svettades, frös, andades häftigt, hjärtat slog onormalt fort... händerna var stela och kalla som på ett lik... illamående... Men det värsta var ändå känslan av att hemmets trygghet var som bortblåst. Det kändes som att jag var ensam, långt bort från civilisationen, hjälplös... ingen hjälp fanns tillgänglig.

Vad gör man när man mår dåligt mitt i natten? Vem ska man ringa? Vart ska man vända sig? Fortfarande så har jag svårt för mörker... varje gång jag är förkyld och mår lite illa och det börjar mörkna ute så kommer känslorna och minnena tillbaka från första gången jag fick en panikattack. Mörkret... tystnaden...

Hej igen. Jag var på föreningen idag. Han som var med och startade den brukar ringa mig varje dag för att se till att jag vaknar och stiger upp. Sedan brukar han hämta mig med bil... så jag får skjuts till föreningen. Men nu ska det bli ändring på det. Jag ska åka kommunalt. Varje dag är en plåga. Jag oroar mig över hur jag ska ta mig till föreningen, och när jag väl är där så oroar jag mig för hur jag ska komma hem. Jag vill inte åka kommunalt... men jag vill heller inte utnyttja folk att skjutsa mig. Problem som kanske är små för "normala" människor blir till oöverstigliga hinder för mig.

Idag känner jag mig verkligen sänkt. Jag antar att det är en sådan period just nu. Fast det var längesedan jag kände mig riktigt glad och bekymmersfri, så man kan undra hur långa de här perioderna är.

Japp, nu börjar TV-kvällen. Jag har laddat med ostbågar och julmust.

Jag märker fortfarande inget av medicinen. Förutom tröttheten då...

Jaha... nu har han åkt. Han skulle hjälpa en polare med någon soffa och sedan är det hockey som gäller. Jag ska passa på att städa nu när både fåglarna och min kille är borta. *ler*.

*gäsp*... vad jag är trött. Har lust att sova ett bra tag till, men jag är så hungrig att jag inte klarar av att ligga kvar i sängen. Min kille snarkar... hemskt mycket... trots att han har snarkskena. Han ska opereras... men när? Snart hoppas jag...

Varken jag eller min kille vann något på Bingolotto ikväll. Synd... det skulle verkligen passa bra med en bil nu. Han har körkort... men ingen bil. Vi skulle nog komma ut från lägenheten oftare i så fall...

Glömde banda "Robinsson". Hoppas att jag kommer ihåg reprisen i morgon. Nu ska vi titta på "Häxorna i Eastwick". Jag spelade in filmen på video igår...

Puh... tänk att en tusenlapp kan gå åt så fort... och på mat dessutom. Jag, morsan, farsan och min kille var och handlade. Tycker inte att jag köpte så mycket... fast när jag tänker efter så var det nog en hel del... 24 liter apelsinjuice bland annat.

Innan storhandlingen var vi hemma hos mina föräldrar och åt lunch. Det var någon slags panerad schnitzel, kokt potatis och spenat. Ingenting går upp emot mammas spenat... mmm.... stuvad och med vitlök... smakar ljuvligt gott.

Vad tyst det är... min kille har just åkt iväg med mina fågelungar. Ska sälja dem... det är för mycket med 6 stycken fåglar. Jag behåller bara fågel-föräldrarna.

Jag känner inget speciellt, men det gör man nog inte så här snabbt. Fast jag är en aning tröttare än vanligt. Sitter och kollar på TV med min kille. Det finns inget kul att se... ska fråga om jag kan få lite massage. Jag är nästan jämt spänd i axlarna. Har väl ett par knutar här och där...

Jag har inte märkt av att det är fredagen den trettonde. Jo, i morse förstås. Både jag och min kille försov oss. Men annars har det varit ganska lugnt. Lite för lugnt... jag var inte på föreningen.

Jag letar efter mer information om SNRI-preparat på Internet. Det är inte det lättaste att hitta. Men det är bara att fortsätta söka. Idag har jag påbörjat nedtrappningen av Zoloft. Ikväll ska jag ta en halv Efexor. Just nu är jag inte speciellt nervös men vi får väl se hur det blir senare. Men det är ju inte första gången jag byter medicin. Det är den fjärde...

Jag är helt slut. Jag har varit trött hela dagen. Det krävdes en hel del styrka och mod innan jag kom iväg till läkaren i morse... trots att jag fick skjuts av min farsa. Men jag klarade mig utan Xanor! Vilken seger...

Idag var det TV-kväll också. Arkiv X var ju rysligt bra...

Idag var jag hos läkaren. Vi diskuterade mest min medicin. Jag har ätit Zoloft i ca 1 ½ år och den har hjälpt mig väldigt bra. Men jag har haft en biverkning hela tiden som man i vanliga fall bara har i början av medicineringen, nämligen minskad sexlust. Hittills har jag kunnat stå ut med det eftersom jag tyckt att det viktigaste varit att slippa panikattackerna. Men nu orkar jag inte med längre. Jag känner att jag blir deppigare och deppigare för varje dag som går, och jag tror att det beror just på den minskade sexlusten.

Så läkaren och jag har kommit överens om att jag ska byta medicin. Nu ska jag prova med Efexor som skiljer sig lite från de mediciner jag har ätit tidigare. Istället för ett SSRI-preparat så är det ett SNRI-preparat. Efexor verkar på både noradrenalin- och serotonin-systemen... Fråga mig inte vad allt betyder, jag är inte så insatt i detta. Det enda jag har hört är att det inte ska ha så många biverkningar.

De ringde inte, så jag satt som vanligt i onödan och oroade mig. Jag fick skjuts till SPS senare under dagen. Det var däremot inget vidare kul... alla pratade sport hela kvällen. Inget fel med sport... men det finns roligare saker att prata om.

Nu ska jag ta och göra lite middag. Pyttipanna. Mums..

Ja, jag är fortfarande hemma. Det räcker med att man tittar ut så känner man att man bara vill tillbaka till sängen och dra täcket över huvudet. Nu är det stor-badning på gång också. Mina fåglar alltså... de älskar att bada. De för ett himla liv... men de är ju så gulliga. *ler*. Om en timme kommer de från kommunen till föreningen... och var är jag någonstans? Inte där i alla fall. Ännu en dag förstörd. Onsdagar är ljuspunkten på hela veckan, när vi på kvällen samlas flera stycken och sitter och pratar. Det är så frustrerande att jag bor nära föreningen och ändå inte kan ta mig dit.

Hur ska jag göra när de ringer? För de kommer säkert ringa... Ska jag svara och försöka förklara mig för några som inte alls förstår hur man har det? Jag som är så extremt konflikträdd dessutom. Eller ska jag strunta i att svara? Man är ju en expert på lögner; "Jaså, jag hörde inte att det ringde. Kanske ni slog fel nummer?", "Det måste ha varit något fel på telefonen", "Jag glömde nog att koppla ur modemet, då brukar det bli lite knas när någon ringer", "Jag var på toa", "Jag dammsög", "Jag badade", "Jag var i köket, och där hör jag inte telefonen", "Jag var och slängde soporna" osv osv...

Om jag inte svarar så kommer skuldkänslorna att jaga mig hela dagen... men om jag svarar så måste jag... urk. Vad ska jag göra?! Och hur blir det ikväll? Kommer jag att sitta hemma hela tiden och tänka på hur trevligt de andra har det? För att ringa och be någon hämta mig... nej, det vågar jag inte. Det är också ett problem jag har... man vill inte vara till besvär.

Varför är jag jämt uppe så sent? Har ingen aning... nu tänker jag i alla fall sova.

Jaha. Ännu en nedstämmande grej. Här har jag bakat sockerkaka, gjort mat... allt för att min kille skulle komma över. Men nu kommer han inte. Han jobbar över som vanligt... Nåväl, det blir mer kaka åt mig... *skratt*.

I morgon ska jag träffa några från kommunen nere på föreningen. Undrar hur jag ska ta mig dit... Hrm... jag orkar inte tänka på det ännu. Det får jag försöka ta itu med senare.

God morgon. Lyckades inte komma iväg till föreningen idag... typiskt. Nu är hela dagen förstörd för jag vill ju verkligen komma dit... men hur? Känner mig helt sänkt, jag tror att jag ska spela mitt Titanic-spel. Det passar väl utmärkt nu...

Idag var jag på föreningen. Det var trevligt... men ändå så var jag inte på något vidare humör. Det var en sådan här "vad är meningen med livet"-dag. Och det lär inte bli bättre i morgon. Då ska jag försöka ta mig till SPS... själv. För jag måste ju träna på att åka... Ja, vi får väl se om jag kommer iväg... men jag skulle knappast tro det. Inte med alla tankar som snurrar i huvudet; Jag ska ta bussen... men tänk om jag missar den... eller den kommer för sent? Tänk om jag mår illa på bussen och måste spy. Om jag kliver av någonstans... mår dåligt... hur kommer jag därifrån? Jag måste byta buss.. eller ska jag gå... i kylan? Ofrivilligt så bygger man upp olika katastrofer och hinder som gör att man till slut verkligen tror på tankarna och inte kan gå ut.

Nu på onsdag är det "psykiatrins dag" med olika föreläsningar på psykiatriska mottagningar. Det är bra att det kommer ut mer i samhället så att de gamla fördomarna för "psykiska funktionshinder" försvinner. Ska det verkligen behöva vara så än idag att man inte vågar berätta för vänner eller närstående att man mår psykiskt dåligt? Måste man hela tiden gömma sina känslor och andra "ej passande" problem bakom ett anständigt och vårdat yttre? När folk inte kan vara sig själva... då kan man verkligen ställa sig frågan; vad är meningen med livet?

Jag tror att jag har fått en släng av "musarm". Det gör ont i högra armen. Inte bra... Man ska använda tangentbordet mer antagligen.

Idag har det varit ganska långtråkigt. På förmiddagen spelade jag dataspel. Vid 12 hämtade min farsa mig med bil och vi åkte hem till mina föräldrar och käkade. Sedan fick jag skjuts tillbaka hem. Sen har jag spelat lite mer dataspel... kollat lite på TV. Och nu har jag ont i huvudet. Kan det vara glöggen jag drack till lunchen? Maybe.

Jag känner mig en aning nedstämd. Här sitter jag... och mina fåglar och kollar på TV. Ja, fast just nu sitter jag vid datorn förstås. Fåglarna (alla 6 st) sitter ovanpå dataskärmen och värmer sig. Jag ska försöka sälja ungarna snart. Det är för mycket fågelkvitter... två av ungarna är nog hannar. Tur att det bara är hannarna som sjunger...

Roger är väl formodligen någonstans och firar segern i fotboll nu. Trist att man inte kan vara med. Fast å andra sidan... sport är jag som sagt var inte särskilt intresserad av.

Roger vann 100 spänn. Tjoho... hm. Spelade in "Robinson" på video. Undrar vem som åkte ut i dagens avsnitt...?

Lite senare ikväll blir det... Bingolotto. *gäsp*. Nåväl, kanske man vinner något.

Idag var det tänkt att jag och min kille skulle åka över till mina föräldrar. Det är fars dag i morgon, men Roger kan inte åka med då eftersom det är fotboll. Fast det blir inget idag heller. Det är den tiden på månaden då man inte är på så bra humör... hrm... ja. Ont i magen så att säga.

Idag var jag i alla fall över till Posten och hämtade ut ett spel som jag köpt på postorder. "Titanic - Adventure out of time". Får väl se hur bra spelet är. Jag köper alltid spel efter hur bra grafik de har. Det spelar ingen roll vad handlingen är... om det är dålig grafik så blir det inte roligt.

Det är nog dags att lägga sig nu tror jag. Jag är inte särskilt trött men man måste ju sova. Tack och lov har jag aldrig några problem med att somna.

Bond. James Bond. TV-dags. Tror att jag ska ta en liten tupplur medan min kille kollar på TV. *ler*.

Jaha.. ännu en ny dag. Jag stannar hemma... är så trött. Måste sova lite till... bara lite till. Förkylningen är fortfarande kvar... fast det var väl knappast någon överraskning.

Oj, det är ju snart morgon. Herregud.. jag måste sova!

Jag sitter som vanligt här vid datorn... och fryser. Får väl ta och göra lite gympaövningar så att jag får upp värmen. Jag sitter och funderar på om det ska vara så här kallt inne. Jag har elementen på max nu... hur ska det då bli när det är kallare ute...? Hm...

Idag har jag bara städat och städat... och städat. Det var nämligen några från kommunen här idag och fikade en stund. Anledningen till att de var här var att jag ska "komma igång" med något och inte bara jobba nere på SPS. Till att börja med så ska jag försöka åka kommunalt till föreningen. Hm... fem minuter med bil tog det förut, nu kommer det att ta en timme. Jag måste byta buss en gång... eller gå.... *brr*. Och så ska jag motionera mera. Tjoho... jag som älskar att sporta. Urk. Ok, jag är lat. Alla andra säger det i alla fall, så då är jag väl det. *skratt*.

Det är TV-kväll ikväll. Mera motion mellan programmen... annars fryser jag väl till som en liten fiskpinne.

Ah... äntligen hemma. Jag är dödstrött. Ska nog snart gå och lägga mig.

Idag på föreningen så kom det ganska mycket folk. Trots att jag lider av social fobi så tycker jag faktiskt att det är trevligt med mycket människor. Det är nästan värre om det bara är två eller tre stycken eftersom jag måste prata mer då. *ler*... kan nästan inte låta bli att skratta åt mig själv när jag läser vad jag har skrivit nyss. Tänk vad man är fånig ibland. Jag tror att jag borde försöka tänka mindre... jag tänker alldeles för mycket dåliga tankar som: "jag måste", "tänk om..." Vad då? Vad kan egentligen hända när jag sitter där och pratar med folk? Om jag mår dåligt är det bara att gå därifrån en stund. Men istället så dyker det upp mängder av tankar i huvudet. Man borde nästan ha en ON/OFF -knapp.

Utöver mina tankar i huvudet som surrade omkring som vanligt så hade jag trevligt idag.

Tänkte kolla på TV (som vanligt) men märkte att jag redan hade sett filmen som visades. Finns inget på de andra kanalerna heller.

Jag fryser... fast jag vet inte varför. Elementen står nästan på max och termometern visar 22 grader. Kanske det beror på att jag har badat och har blött hår? Ja, det är nog det. Man måste ju se lite hyfsad ut imorgon när det är öppet länge på föreningen.

Idag har jag känt mig lite mindre nedstämd än igår, men ändå inte speciellt glad. Inte blev det bättre när jag kom hem från SPS och upptäckte att telefonräkningen hade kommit. Tydligen så har jag tillbringat 200 timmar på Internet de senaste tre månaderna. Men tack vare att jag har Telebonus 2 (där man får 15% rabatt) så blev det 195 kr billigare. Fast jag får ändå betala 1700 kr sammanlagt... Det är inte vidare kul, men värre räkningar har man haft. Den värsta var på över 4000 kr. Men Internet är värt vartenda öre... tror jag.

Min kompis som ringde i söndags ville att jag skulle komma på en klassträff. Det är de som jag gick tillsammans med i 9:an som ska träffas. Jag var på en klassträff för några år sedan... och det var oerhört trist. Och vad ska man säga nu när man möter dem?

"Hej, det var längesedan! Vad jag har gjort sen sist? Ja, först så hoppade jag av gymnasiet, blev deprimerad, stannade hemma, kunde inte gå utanför dörren, försökte ta livet av mig, hamnade på akuten, psyket i 6 månader, behandlingshem i 6 månader, käkade mediciner, träffade oändligt många psykologer osv... har konstaterat att jag lider av panikångest med agorafobi samt social fobi, men annars har det inte hänt något speciellt. Hur har du haft det själv?"

Nej, jag tror inte det... jag stannar nog hemma.

Satt just i min soffa och kollade på TV. Råkade kolla ut genom fönstret och lade märke till att det var ganska ljust ute. Ett slags mörkgult sken över hela himlen... Så jag klev upp och tittade... och... herregud... det snöar!! Kul för många kanske, men för mig är det bara en påminnelse om att vintern, mörkret och kylan är här.

Jag var på föreningen idag. Det var nog bra att få träffa lite människor och så... men jag känner mig ändå väldigt deppig. Och det värsta är att jag inte vet varför jag känner mig så nere. Tycker bara att allt känns meningslöst.

Men mitt i all tristess så fick jag i alla fall höra något gulligt idag. Min kille sa till mig att: "Om inte jag hade träffat dig och känt dig så skulle jag nog ha varit kriminell och förmodligen suttit inne". Han har berättat för mig om sin "vilda" ungdomstid... och jag måste säga att sedan jag lärde känna honom för ca 4 år sedan så har han förändrats mycket. Till det bättre förstås.

Angående det jag skrev förut, att jag gör små uppoffringar för min kille som att kolla på Bingolotto när jag inte alls är intresserad osv. Det är klart att han ställer upp för mig med. Jag kan ärligt säga att om det inte vore för min kille så hade jag inte levt idag. Inte för att jag har någon "jättelust" att leva nu heller... men jag har redan gått igenom helvetet med ett självmordsförsök en gång för 3 år sedan och skulle aldrig göra det igen... jag vill inte såra min kille.

Jag bryr mig inte om mig själv särskilt mycket.. tror jag. Jag vet att jag har dåligt självförtroende... men hur kan man bygga upp det? Ibland har jag haft mardrömmar om att min kille varit otrogen och lämnat mig. Handlingen i drömmarna har alltid varit likadan: otrohet, ensamhet... och så slutar det alltid med att jag tar livet av mig. Det är inte speciellt kul att vakna upp svettig mitt i natten och verkligen KÄNT hur man nästan sveptes in i det mörker som följde med döden.

Men det äckligaste av allt är att jag förmodligen skulle göra något så dumt som att försöka ta livet av mig om min kille och jag gjorde slut. I början av vår relation var det nära en gång att det tog slut mellan oss... jag hade så ont i hjärtat och kände bara förtvivlan, smärta och hopplöshet... så det var nära att jag... satte mina funderingar i handling.

Har suttit och pratat i telefon i en timme nu. Det var en kompis till mig som inte heller mår så bra. Jag känner verkligen medlidande för henne. Jag blir så ledsen när jag hör att hon mår dåligt. Hon är som en syster till mig, jag har känt henne sedan jag var 9 månader gammal.

Jag har missat halva filmen som jag tänkt titta på. Det är ingen idé att kolla nu, jag jobbar lite på min egen hemsida istället.

Jaha, nu sitter man här igen. Ensam. Väntar på att det ska börja något på TV. Det är sorgligt att jag inte kan hitta på något annat att göra. Visst har jag flera böcker som jag inte har läst, men jag har ingen lust att läsa nu.

Ännu en grå dag. Det är så trist och nedstämmande. Fast det spelar väl ingen större roll eftersom jag har städdag idag. Det är nog inte många som tycker om att städa, men jag tycker att det är ganska avkopplande. Ja inte fysiskt förstås... men psykiskt.

Jag tror nog att jag kollar för mycket på TV. Bingolotto, Robinson, en videofilm... Kanske man skulle ta och minska ner på TV-tittandet? Äh.. så länge jag mår bra av det så tittar jag. *skratt*. Filmerna var förresten jättebra.

*pust*. Äntligen hemma. Jag mår inte bra, har fortfarande feber. Roger och jag var på lunch hos mina föräldrar. Vi åt gott: potatisgratäng, fläskfile och till efterrätt aprikos-glass. Mmmm... mums. Drack lite glögg... ja, faktiskt. Efter det åkte vi och handlade (igen).

Nu sitter vi bara här och slöar... kollar lite på TV. Vi ska spela Bingolotto. Det är inte min idé. Jag avskyr spelet, men min kille vill spela...

God morgon. Det är video-dags. Ska väcka Roger.

Bond på TV3. James Bond. Jag är inte särskilt förtjust i gamla filmer... och verkligen inte Bond-filmer... men vad gör man inte för sin älskade.

Roger (min kille) och jag har just kommit hem efter att ha varit i centrum. Jag handlade några tavelramar. Jag måste försöka få upp lite grejer på väggarna så att det ser hemtrevligt ut. Det ekar fortfarande alldeles för mycket i lägenheten...

Vi passade på att handla lite när vi ändå var i centrum. Och så hyrde vi två videofilmer. "Välkommen till festen" och "Jag vet vad du gjorde förra sommaren".

Morsan ringde tidigare idag. Hon har bjudit över oss på lunch imorgon. Kul. Jag har lagt fram ett förslag till "menyn". Potatisgratäng och fläskfilé... mums. Finns inget som smakar bättre än mammas potatisgratäng.

Har nyss vaknat. Ingen som väckte mig idag... hrm. Kanske lika bra det. Jag mår fortfarande risigt. Idag kommer min kille över. Skönt, då slipper man vara ensam med sina tankar. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom.

Snart börjar TV-kvällen. Åter igen: Varför tittar jag på program som gör mig upprörd? Spänningen kanske... Ikväll är det Arkiv X (spelar in Efterlyst på video), Mayday Mayday och B-turen. Bara katastrofprogram... hm.

Vad gör jag hemma? Jag mår inte bra. Har knappt sovit något i natt. Jag känner mig febrig men termometern visar bara 36,8. Det är mer synd om min farsa som är hemma och har över 38 graders feber.

Jag ska nog ta och försöka äta lite frukost nu. Kanske man piggnar till något efter maten... eller tvärtom: somnar. *ler*.

Jag och min kille har just kommit hem efter att ha varit på SPS. Jag var där hela dagen, ända från 9 på morgonen till 21:30. Jag mådde lite bättre när jag fick prata med andra på föreningen, men förkylningen var densamma. Lock för öronen har man också fortfarande... och hosta. Nåväl, det går väl över förr eller senare.

Jag är helt slut. Utmattad, kraftlös... Ändå har jag inte ansträngt mig särskilt mycket idag. Jag lade märke till en sak idag när jag satt och pratade med de andra: Att jag inte sa särskilt mycket. Så har det väl egentligen alltid varit. Så länge jag kan minnas så har jag varit en blyg, tyst och ganska tillbakadragen tjej. Och när jag säger blyg så menar jag extremt blyg. Jag trivdes bäst när jag var ensam. Om det kom över några barn som ville leka med mig så stängde jag in mig på mitt rum och min mamma fick leka med barnen istället. När jag träffade nya människor så vågade jag inte säga något till dem, inte ens "hej". Det klagade mina föräldrar ofta på mig för... det är ju en självklarhet att man ska hälsa på folk. Hm... men det hjälpte inte att de tjatade.

Kompisar hade jag förstås, men de träffade jag bara i skolan, nästan aldrig på fritiden. Blygheten gällde inte bara människor. Jag vågade inte åka buss själv, inte svara i telefonen hemma och absolut inte ringa själv! Om det någon gång ringde på ytterdörren så sprang jag och gömde mig i den mörkaste vrån i huset... Jag hade till och med inprogrammerat att sopbilen kom varje torsdag runt 8-tiden på morgonen och tömde soporna... och då höll jag mig undan från bottenvåningen.

Jag behöver ingen psykolog för att kunna konstatera att jag har lidit av social fobi i förmodligen hela mitt liv. Ju mer jag tänker tillbaka på hur jag var, så är det helt klart att det är social fobi. Men tydligen räckte det inte med den sociala fobin... jag hade även inslag av tvångstankar och tvångshandlingar. När jag t.ex. skulle åka buss till skolan så kollade jag på klockan oändligt många gånger för att verkligen försäkra mig om att det var tid att gå. Men ju mer jag kollade desto osäkrare blev jag. Var klockan verkligen 7:50 eller var den 6:50? Var det rätt dag? Ibland blev jag så stressad av att hålla på sådär att jag faktiskt missade bussen och stannade hemma istället. Och sen får man skuldkänslor för att man inte åkte och tänker på vad läraren och klasskompisarna ska säga dagen efter... så ibland stannade jag hemma en dag till.

Tiden har gått ganska fort idag... konstigt nog. För jag har haft det jättetråkigt. Feber idag med och hostan har blivit värre. Det är lite svårt att tänka positivt just nu eftersom jag mår dåligt, det regnar ute, min kille är inte här och det finns inget på TV.

Jag tror att jag ska försöka åka till SPS imorgon... jobba lite. Måste komma ut från lägenheten. Ju längre jag stannar hemma desto svårare är det att komma ut.

Locket för öronen har släppt men jag är fortfarande lite snuvig... och så har jag börjat hosta. Det är väl typiskt egentligen... man blir av med det en grej, bara för att få en annan. Jag ska ta tempen snart så får vi se om febern har gått ner.

Vaknade av att mina fåglar satt på mitt täcke och kvittrade. De är nog hungriga. Jag har sovit förvånansvärt bra inatt (tack och lov!). Har inte vaknat en enda gång!

Har fortfarande feber och förväntansångesten hänger kvar i luften. Jag är tvungen att ta en kvarts Xanor. Ska ta och slå mig ner framför TV-n nu. Det är Cityakuten på TV3. Kan tänkas lite konstigt att jag gillar att kolla på ett sånt program, men jag har alltid tyckt att det varit intressant och spännande.

Min morsa har kommit över igen. Jag känner mig bättre men nu är det istället förväntansångesten inför natten som spökar. Mitt undermedvetna tänker att det säkert kommer att bli likadant som igår... medan jag själv försöker intala mig att det inte alls kommer hända något.

Har just vaknat. Det var någon kille som ringde fel. Kan inte somna om igen, men det är väl lika bra. Klockan är ju så mycket.

Det här har varit den värsta natten jag har haft på länge. Jag börjar nästan undra om det är influensan jag har drabbats av eller om det är en kraftig förkylning. Hur det nu än är så mår jag skitdåligt. Hela natten sprang jag till toan och spydde. Fick knappt någon sömn. Vid 04 (på morgonen) steg jag upp och satt och väntade på att det skulle ljusna. Jag har fått för mig att det är enklare att sova när det är ljust ute. Jag mår bättre då. Kan det ha någonting att göra med att det var mörkt ute när fick min första panikattack för tre år sedan? Jag tror det.

Jag gick och lade mig när klockan var runt 07, och sov som sagt till 10:30. Det känns kanske en liten aning bättre än igår. Men jag är ganska seg på något sätt. Kanske jag ska ta och kolla tempen.

Jaha... det är klart att man ska ha feber också. Jättekul. Hm...

Mår ännu sämre. Har just pratat med min mamma. Hon kommer över om en stund.

Jag gick och lade mig vid 22 men vaknade för en stund sedan. Jag mår illa. Känner att jag måste ha någon att prata med. Har suttit vid datorn nu en stund och pratat med några kompisar på nätet, men känner att jag behöver en "fysisk" person här hos mig. Frågan är bara vem... Min kille är hemma hos sig på andra sidan stan. Och jag vill inte störa honom, han ska ju jobba imorgon. Och även om jag ringer så svarar han nog inte. Han sover nämligen ganska djupt. Ska jag ringa mina föräldrar? Jag vet inte...

God morgon... även om det verkligen inte känns som en god morgon, snarare en för jävlig morgon. Jag har knappt sovit någonting alls i natt. Gick och lade mig vid 23 igår och vaknade någon timme senare. Illamående, huvudvärk, täppt i näsan, lite feber. Jag steg upp och bredde mig en macka. Satt och knaprade lite på den, inte för att jag var hungrig, utan för att jag hade så mycket saliv i munnen. Det är verkligen konstigt... det är nästan som om kroppen tillverkar massor av saliv just när man är förkyld. Det är främst det som gör att jag inte kan sova. Ibland känns det som om jag ska kvävas...

Jag var uppe ca en timme, sen började jag bli hemskt trött. Men när jag gick och lade mig stördes jag av salivproduktionen. Så här kan jag inte hålla på, tänkte jag. Därför tog jag en kvarts tablett Xanor, väntade en liten stund och gick sedan och lade mig. Jag kunde sova en aning bättre än innan, men var tvungen att springa på toa två gånger i timmen då jag tyckte att jag skulle kvävas av saliv.

Igår på dan kom jag i alla fall iväg till centrum och kunde handla gardinstänger och gardiner. Hur kom jag då iväg dit? Jo, min kille och jag åkte bil. Åka kommunalt... usch... jag mår illa bara jag tänker på det.

Nej, nu måste jag ta en paus. Jag är trött, hungrig, snorig, har lock för öronen, har ont i hela kroppen och känner mig allmänt seg.

Sitter vid datorn. Har jobbat lite med SPS hemsida. Vaknade klockan fyra imorse och kunde inte somna om. Jag har varit förkyld sen i onsdags och mår rent ut sagt för jävligt. Fast som tur är har jag ingen feber... än så länge i alla fall.

Det är ju typiskt att man ska vara sjuk just nu. Jag som hade tänkt handla lite grejer till min lägenhet. Jag har bott här i nästan 4 månader och ännu inte satt upp några gardiner. Inga tavlor heller. Det är så omständigt. Varför? Jo, det är betongväggar i princip överallt. En snickare var här och satte upp gardinfästen, så nu är det bara resten som fattas. *ler*.

Åh, nu börjar det ljusna ute. Hoppas att det blir fint väder idag. Det hjälper nämligen mycket när man är sjuk tycker jag. Min kille ligger fortfarande och sover, men mina fåglar har vaknat. De vaknar alltid så fort det blir ljust ute. Jag har två stycken risfåglar, och eftersom inte så många vet hur en risfågel ser ut så kan jag berätta att det är en sorts fink. "Java rice finch" på engelska. Fåglarna fick tillökning för någon månad sedan. Just nu sitter det fyra små fågelungar och smaskar på mina växter. Jag låter mina fåglar flyga fritt eftersom jag blir glad när jag ser att de är glada.

Det som jag tycker är värst med förkylningar är illamåendet. Det är inte alltid man får det, men när man får det så... fy fan. Jag kan ju säga att jag alltid har haft kräkfobi. Det är värst när man är ute bland folk, men det kan även vara jobbigt om man mår illa hemma. När min panikångest var som värst så kunde jag inte skilja på om jag bara mådde illa, om jag var hungrig eller om en panikattack var i antågande. Alla känslor började nämligen nere i magen...