Det fanns förstås inget på TV idag så jag har suttit vid datorn. Lyssnar just nu på Metallica och känner mig allmänt deppig. Usch, jag vill inte må så här. Hm... ta ett djupt andetag... dröm dig iväg till en bättre plats... ett bättre liv. Äh, fan... jag måste ju ta tag i saker och ting själv. Kan inte bara vänta och hoppas på att ett mirakel ska ske. Jag får fortsätta med promenader och bussträning, även om allt känns jobbigt och meningslöst. Men ändå... den viktigaste medicinen har jag förlorat: kärleken. Värmen, tryggheten, omtanken... *suck*.

*klafs* *klafs* *klafs*... bara jag som krälar omkring i sorgens träsk och letar efter mitt självförtroende. Jag vet att det finns där någonstans... ihopkrupet och gömt.