Jag har aldrig haft en så kraftig influensa som i år. För två dagar sedan hade jag +39,1° feber. Igår kunde jag knappt prata och idag kan jag inte prata alls. Det är jättefrustrerande att inte få fram några ord. Irriterande också när folk bara pratar på och inte låter mig prata färdigt... nåväl, snarare viska. Så jag är inte på särskilt bra humör idag. Jag ska ändå lägga mig snart för jag har inga krafter kvar.

Det är dags att lägga sig nu tror jag. Man vet aldrig om jobbarna börjar väsnas tidigt imorgon. En av mina grannar har dött och de håller på att sanera hela lägenheten.

Apropå hälsa så var Mårten och jag på mässa igår (Allt för hälsan). Det var ganska intressant... men inte så mycket gratisprylar att plocka på sig. En sak jag störde mig på var att de vid flera montrar hade godis av riktigt socker. Usch, på vilket sätt ska det vara bra liksom? Nästa gång jag går på mässa tänker jag ha på mig platåskor för folk är så jävla buffliga, speciellt kring provsmakningarna. Jag tyckte synd om en tjej som satt i rullstol, inte enbart för att hon satt i rullstol utan för att hon var tvungen att möta så kalla och otrevliga människor. Hon hade nämligen provsmakat lite nyttiga chokladkakor och skulle vidare till nästa monter. Då råkade hon stöta till en kvinna som stod och pratade med en försäljare. Kvinnan sa: "Ursäkta, men jag står faktiskt här". Jag tyckte det var taskigt sagt och det var även sättet hon sa det på... det var så nedlåtande. Hon hade tydligen ingen förståelse alls för att en rullstol inte har någon servostyrning precis.

Mårten och jag gjorde lite olika test. Vi kollade våra lungor. Mina lungor fungerar bättre än jag trodde för jag fick över 100% på testets olika delar. Mitt BMI är på 18,1 vilket är för lågt. Men för en gångs skull så fick jag höra att det ändå inte gör något så länge man mår bra. Något annat jag även tog reda på är min puls i förhållande till blodtrycket. Jag har en mätare hemma och brukar kolla trycket då och då. Jag har oftast bra över- och undertryck men min vilopuls är aldrig under 85. Jo, vänta... de senaste gångerna när jag mått dåligt och haft ångest så har jag testat mig bara för skojs skull. Jag har upptäckt att då har jag en låg puls, runt 60 (i början i alla fall... för när den riktiga ångesten sätter in så har jag en puls på ca 120). Jag ska försöka komma ihåg att testa trycket fler gånger när jag inte mår bra så kan jag dela med mig av resultaten. Nåväl, en kvinna på mässan förklarade att alla har olika vilopuls och en del har bara helt enkelt högre. Jag menar, jag tränar fem gånger i veckan hemma (motionscykel, sit-ups, aerobics) och ändå har jag hög vilopuls. Jag ska dock träna mer med min Wii Fit. Då blir det varierad träning. Som exempel så kan jag ju säga att 5 minuters jogging med Wii inte var så enkelt som jag trodde. Efteråt kändes mina vader som gelé, jag kunde knappt stå. *ha, ha*.

Nej, nu är jag för trött för att skriva mer. Natti natti!

Och det tredje avsnittet var okej.

Jag ska se på TV om 2 minuter... får nog ta och skriva senare istället. Jag måste hinna värma en Gorby's men det tar ju bara 1 minut så det är lugnt. Jaha, nu börjar programmet på SVT1. Kunde de inte ha hittat en Jekyll som var mer tilldragande? Hm... han ser ju inte bra ut och inte är han läskig heller. Nåväl, man får väl hoppas att handlingen är bättre. Första avsnittet var sådär, det andra bättre...

Idag såg jag en kändis... typ. Mina föräldrar, Mårten och jag var vid Täby galopp för att kolla in en loppis och ett par hästtävlingar. Det var väl måttligt kul... det enda fina jag hittade var en glasskulptur i form av en fågel. På väg tillbaka till bilen så gick det några människor framför oss som jag lade märke till eftersom de var lite finare klädda än de andra besökarna. Det var en äldre herre, fyra tonåringar och en kvinna. När de kom fram till sin bil och hon vände sig om så upptäckte jag att det var Carolina Gynning. Hon ser så lång ut på TV men inte IRL... fast när jag kollar runt på nätet nu så ser jag att hon bara är 2 cm längre än mig. Jaha, där ser man...

Det hade varit kul att få ta en bild eller så men jag respekterar alltid folks privatliv. Hade jag varit kändis skulle inte jag vilja att det kom fram en massa människor och bad om autograf eller bilder när jag var ute som privatperson. Är det i ett officiellt sammanhang så är det skillnad... Men alla är väl olika. Jag har haft flera tillfällen att "störa" kändisar men jag tycker det känns fel. Jag menar, jag kan ge ett par exempel när jag sett kändisar och jag är rätt så säker på att de inte ville bli störda av någon då.

* Jan-Ove Waldner i sporthallen
* Jerry Williams i en mataffär
* Björn Borg i ett café
* Kattis Ahlström i en biograf
* Brynolf Wendt på en gata på söder, förmodligen på väg hem då han hade en matkasse i handen
* Ebba von Sydow i en klädaffär
* Marie Plosjö på en nattklubb

Ibland känns det som att det finns en mening med allt. Nåväl, kanske inte allt. Men idag t.ex. så vaknade jag strax före 8 (vilket är tidigare än jag brukar vakna). Precis när jag klev upp ur sängen började någon granne borra. Det var ju tur att jag vaknade innan oväsendet för ingen mår nog bra av att ryckas upp ur sömnen. Varför måste folk väsnas så tidigt? De håller fortfarande på... Jag får väl ta på mig mina hörselskydd snart som jag fortfarande har kvar sedan renoveringen.

Hehe, bara för att jag skrev så så blev det tyst. Då kan jag passa på att äta frukost i lugn och ro. Jag är ingen frukostmänniska men jag brukar lyckas klämma ner en liten fruktyoghurt. Idag blir det en med smak av blåbär.

Just det... i lördags skrev jag om olika orsaker till varför jag inte mådde bra. Egentligen så finns det en till: I ett helt år har jag inte kunnat se på bilder eller film via datorn till TVn. Jag fattar inte vad det är för kasst grafikkort de slängt in i min dator (fast det ser tjusigt ut med DVI, S-video och HDMI-utgång). Jag fick alltså över bilden till TV men den var ihoptryckt och det gick inte att ändra i Nvidias värdelösa mjukvara. Inte vad jag kunde hitta i alla fall... och det enda jag ville ha var ett svar; antingen att det inte gick eller hur man skulle göra för att få det att fungera. Jag har oftast haft Nvidia i mina datorer och det har aldrig varit något problem att ändra storlek på bilden i höjdled, sidled o.s.v.

Mårten hjälpte mig att ringa till folk (tack och lov för världens snällaste Mårten). Till en början så väntade vi snällt på svar. Men eftersom inget hände så fick Mårten varje gång prata med en högre chef. En av de lägre cheferna erbjöd mig 600 kr som ersättning. Men vad fan! Jag var inte ute efter pengar, jag ville kunna se på bilder och film! Till slut sa typ den högsta chefen att jag kunde få ett nytt grafikkort. Jag fick välja ut ett själv och sedan skickade de det till mig. Men hela jävla processen har tagit ett år! Jag har inte installerat grafikkortet än för det var sådant strul med TVn. Jag har aldrig sett en fetare fläkt på ett grafikkort... och då menar jag verkligen fet... som i tjock. Den är säkert 4, kanske 5 cm. Jag har aldrig öppnat upp den här datorn jag har nu så jag har faktiskt ingen aning om kortet får plats. Men i värsta fall får jag ta ut TV-kortet för jag tittar nästan aldrig på TV i datorn.

Igår mådde jag inte alls bra. Jag har inte mått så dåligt sedan... nej, jag minns inte ens när. Det var flera saker som var jobbiga och till slut blev det bara för mycket.

Orsak 1: Jag har haft strul med TV-apparater jättelänge. Det började med att min gamla "tjock-TV" började tjuta enormt högt. Då frågade jag mina föräldrar om jag kunde få en ny TV för det kostar ju en hel del att laga. Det gick bra. Mårten fick min gamla TV (tydligen har jag någon Supermanhörsel för ingen hörde tjutet lika mycket som jag) och jag valde ut en ny "tjock-TV" för det här med LCD och plasma var fortfarande lite halvnytt.

Efter ett tag upptäckte jag att bilden ibland såg ut att vara grönblåaktig på vissa delar av TVn. Dessutom fanns det en repa trots att det skulle vara en helt ny TV. Vi lämnade tillbaka den och fick en ny. Men även på den nya TVn så blev det knas med färgerna. Vi skickade in den på reparation... fick tillbaka den... med samma fel. Teknikerna föreslog att jag skulle ta bort allt magnetiskt i närheten. Ingenting hjälpte. Inte var de särskilt trevliga heller när vi sa att det måste vara fel på själva TVn. De sa faktiskt ordagrant: "Ni kan skicka in den på service igen om ni vill men vi kommer fortfarande inte hitta något fel och det kommer bara kosta er pengar". Då vände vi oss direkt till tillverkaren och de sa att vi kunde skicka in TVn till deras egna verkstad (inte återförsäljarens som vi gjort tidigare). Vad hände då? Jo, de upptäckte direkt att det var fel! Men då var vi så pass irriterade att vi lyckades häva köpet ändå och jag fick tillbaka min gamla TV från Mårten och vi skickade även in den på service och sedan tjöt den inte mer.

Min gamla TV höll ett bra tag i alla fall... tills den dog i år i juni. Då bestämde jag och mina föräldrar oss för att skaffa mig en LCD-TV. Jag väntade ett par månader på den för att jag ville ha en bra modell som var helt ny. Sedan när jag fick den verkade allt bra. Men efter mindre än 2 månader så upptäckte jag en död pixel (på en TV som de sagt att det är nästan omöjligt att det händer). Jag var tvungen att skicka in TVn på reparation för stället där jag köpte den byter bara varan inom de två första veckorna.

Mårten hjälpte mig att ringa serviceverkstaden för att hålla koll på hur det gick med reparationen. Ja, tydligen fixar folk döda pixlar nu genom att byta ut hela panelen... Jag tycker det låter dyrt men vad vet jag. Först sa de att det bara skulle ta någon dag. Sedan fick vi veta att panelen var restnoterad men förmodligen skulle komma in efter en vecka. Vi ringde senare igen och då sa de att eftersom stället vi köpt TVn ifrån i sin tur inte köpt från Sony i Sverige så skulle panelen bara kunna fixas TIDIGAST i slutet av OKTOBER!!! Mårten ringde genast återförsäljaren och pratade med dem. De hörde via sin "reklamationsavdelning" av sig till serviceverkstaden och fick svaret att det skulle ta en vecka. Men då pratade de bara med någon i kundtjänst. Mårten hade lyckats prata med en tekniker som var mer insatt i problemet. Så det blev en jävla massa ringande hit och dit (jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan Mårten).

Till slut så fick även återförsäljaren svaret att det skulle ta lång tid, kanske även till november. Jag fick alltså en ny TV som Mårten och jag hämtade i förrgår. Jättebra, eller hur? Det trodde jag också ända tills jag satte mig i soffan igår för att ställa in kanalerna. Då upptäckte jag att hela TVn var sned. Mårten ringde Sony och de sa att det troligen var fel på stativet. Så det blev ännu mer ringande till återförsäljaren för att fråga om vi kunde byta det nya stativet med det gamla (för det hade jag inte haft något problem med). De skulle höra av sig senare... men klockan bara gick och gick och inget hände. Då bröt jag bara ihop... jag kunde inte titta på en sned TV för det var enormt störande och så tjöt mina element hela tiden så jag fick ont i huvudet... och då kommer vi alltså till...

Orsak 2: För flera veckor sedan upptäckte jag ett högfrekvent ljud. Jag trodde att det kanske kom från någon av mina elektriska apparater. Men sedan upptäckte jag att det var elementet! Vi ringde fastighetsskötarna, två stycken kom in och kände på elementet och sa "men det är ju varmt". Åh, det är ju inte det som är felet! De verkade inte veta alls vad de gjorde... jag tror till och med att en av dem förstörde elementet i köket. Bakom termostaten sitter nämligen en typ av pigg eller vad man ska kalla det som när man trycker in den så ska den sedan åka ut automatiskt. Det gör den inte längre... bara på de andra elementen.

Någon dag senare hörde jag fortfarande tjutandet... fast mycket högre. Varför då undrar du kanske? Jo, för att nu tjöt inte bara ett element utan två! Så vi ringde felanmälan igen. En vecka gick och ingen hörde av sig. Vi ringde åter igen och fick veta att tydligen hade den förra tanten i kundtjänst inte hört av sig till fastighetsskötarna. Dessutom hörde vi att det bara fanns en snubbe som var expert på element. Jaha, men de två som var uppe hos mig förut då? Men vem vet... kommunikationen mellan felanmälan och fastighetsskötarna kanske inte fungerar så bra... de kanske bara trodde att jag inte hade någon värme.

I alla fall... elementexpertfastighetsskötaren hörde till slut av sig och sa en dag och tid då han kunde komma. Mårten åkte hit för att hjälpa mig (jag mår inte bra när det ränner omkring en massa främmande människor i min lägenhet och har jag någon hos mig så behöver jag inte ta lika mycket Xanor). Vi satt och väntade... och väntade... och väntade. 10 minuter innan hans arbetsdag var över så ringde han och sa att han inte kunde komma för det var en läcka någon annanstans som han var tvungen att fixa. Kul...

Då var det väl bara att boka en ny tid... men nej, han skulle på semester i en vecka men vi kunde ringa honom efter det. Jävla skit! Så nästa tisdag ska vi försöka få tag i honom och fixa en ny tid. Jag blir knäpp snart alltså för det här tjutandet från elementen går inte att göra något åt. Det blir ingen skillnad oavsett åt vilket håll jag vrider termostaten.

Nå, nu till "the conclusion" varför jag mådde dåligt igår. Jag satt på golvet framför min sneda TV och tänkte på allt jag gått igenom med TV-strul och samtidigt hörde jag det högfrekventa och höga tjutandet från elementen och tårarna började bara rinna. Jag ringde Mårten för jag behövde någon att prata med och han satte sig genast i bilen och körde till återförsäljaren och fick lyckligtvis med sig mitt gamla TV-stativ. Men då blev det stressigt för han var tvungen att lämna tillbaka något av stativen för allt gällande den förra TVn skulle returneras på måndag. Butiken har stängt på söndagar och jag kunde inte ta Xanor igen på lördagen och mina föräldrar kunde inte åka själva för det var så mycket som skulle förklaras o.s.v. Det var på sekunden att Mårten inte hann lämna tillbaka stativet... men det gick tack och lov bra. Efteråt köpte Mårten med sig mat till oss båda. Jag hade inte ätit eller druckit på hela dagen så det var snällt av honom.

När Mårten hade åkt hemåt så satte jag mig ner och kopplade av. Det var då helvetet började. Först kom ett svagt illamående. Det förstärktes gradvis och sedan kom ångesten och miljontals andra känslor. Jag mådde så dåligt att jag knappt kunde röra mig. Jag låg skakandes på golvet men lyckades nå min mobil så att jag kunde ringa mamma. Även fast jag inte fick fram så många ord så kändes det en aning tryggare att höra hennes röst. Senare när jag mådde lite bättre så ringde även Mårten. Jag minns inte riktigt vad som hände... men min morsa ringde tydligen Mårten någon gång också och berättade hur jag mådde. Efter ett par Xanor kände jag mig någorlunda bra och kunde lägga mig och sova.

Jag vaknade nyss och kände bara att jag behövde skriva av mig. Hoppas det inte blev allt för rörigt... men det är faktiskt så det känns när allt verkar gå fel. Nu ska jag äta lite frukost och... tja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra sen. Ta det lugnt antar jag för jag känner mig alldeles kraftlös.

Precis när man börjar komma ur sin deppighet en aning så händer något nytt som drar ner en. Idag upptäckte jag att min TV har en död pixel. Mårten ska hjälpa mig att ringa imorgon så får vi se om jag får en ny eller om de kan laga den... vilket jag tvivlar på.

Fast, det finns ju en del solglimtar i livet ändå. Idag fick jag en biobiljett med posten. För ett par dagar sedan fick jag ett presentkort på 200 kr som jag kan köpa växter för. Jag vann också biljetter till en konsert... som Mårten och jag var på för ett tag sedan. Det var inte så många där så vi stod längst fram och njöt av bra musik och jag fick en high five från Lazee. *he, he*.

Det känns som att det mesta strular idag. En icke original handsfree till min sladdlösa telefon ville inte fungera ordentligt tidigare idag. Jag får väl köpa en äkta istället... även fast den är dubbelt så dyr. Sedan var det någon som försökte återställa lösenordet till en av mina hotmailadresser. Det är så irriterande. Men folk är ju blåsta... eller så beror det på att Hotmail krånglade till det förut med alla möjliga ändelser... typ hotmail.de eller hotmail.com.mx och så vidare. Därför tror säkert en del att de har min adress som slutar på hotmail.com. Äh, vem vet... knäppt är det i alla fall.

Jag känner mig deppig. Det är inget särskilt som har hänt... det är väl egentligen små saker bara. Mina fåglar sover i lampan just nu. De har alltså lämnat boet och äggen. Jag höll upp alla 6 ägg mot en stark lampa och det fanns inget i dem tyvärr. Men Spike (hanen) har redan börjat uppvakta honan igen så de får en chans till i år att skaffa småttingar innan jag tar bort boet.

Igår var jag hos gynekologen. Det var inte alls kul. Det känns alltid som att alla läkare jag träffar inte förstår sig på mig och därför inte har någon empati. Det enda jag ville var att få p-piller... samma som jag har ätit i 7 år. Men så fort jag försökte förklara att jag inte klarar av att genomgå en undersökning så förändrades gynekologen till en jurist och snackade om ansvar hit och dit och att hon inte kände mig o.s.v. (det var bara andra gången jag träffade henne). Situationen blev till slut så obehaglig att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Jag sa att jag kunde ta på mig ansvaret för att hon inte gör en undersökning för mitt liv är ändå skit. Då undrade hon förstås över hur jag mådde så jag förklarade hela mitt så kallade liv och efter det så blev hon lite snällare... men ändå...

Jag förstår att det är bra att undersöka sig. Men jag klarar inte av det. Min förra gynekolog var jättebra i början men senaste gången jag var där på undersökning så mådde jag hemskt dåligt efteråt. Det var nästan som att ha blivit våldtagen. Förresten så har jag inte varit med någon sedan 2001 så jag tycker det är onödigt att kolla efter problem. Det är min kropp, mitt ansvar och om jag inte vill gå med på undersökning får jag skylla mig själv... men jag måste ju få kunna göra det valet. Tyvärr är det inte riktigt så... och det är jävligt trist. Mårten är den bästa vän jag någonsin haft... han har lovat mig att kolla upp om det finns något man kan göra... skriva på något papper om att man tar allt ansvar själv eller något. Jag vet bara att jag inte orkar med att gå igenom allt igen.

Jag har säkert skrivit det massor av gånger men om du undrar varför jag äter p-piller så är det inte på grund av det som det egentligen är tänkt för utan: 1. Jag vet exakt när jag får mens. 2. Jag har nästan ingen magont. 3. Min vikt. Innan jag började med p-piller så hade jag aldrig vägt över 49 kg. Min förra gynekolog ville skriva ut Citodon till mig istället för p-piller. Hon tyckte alltså att jag skulle knapra 6 Citodon om dagen... utöver alla andra piller jag redan tar... skitbra...

Imorgon ska jag till mina föräldrar för jag har ingen lust att sitta hemma själv och deppa. Eller... det har jag egentligen... men jag vill inte bli mer deprimerad. Därför ska jag hjälpa dem med ett par saker, käka lunch och sedan åka till en loppis och förhoppningsvis hitta något kul. De hämtar mig klockan halv elva imorgon så jag borde nog gå och lägga mig. När jag ska iväg någonstans så brukar jag alltid stiga upp två timmar innan och ta Xanor. Då hinner de verka ordentligt.

Igår kikade jag in i fågelboet och såg minst 6 stycken ägg! Jag hoppas att det blir något av dem också. *hi, hi*.

Jag ska nog ta och diska lite nu. Jag stekte fisk igår och det luktar inte så fräscht i lägenheten. Apropå steka så är det något fel på min ugn. Jag gräddade en pizza för ett par dagar sedan och högra halvan av pizzan blev bränd men undertill var hela pizzan rå. Blä! Vi får väl se vad som händer... om ugnen ska lagas eller bytas ut. Den är ju ändå mer än 10 år gammal.

På lördag ska Mårten och jag in till stan... men det verkar bli skitväder. 12 grader, regn och nordvind... usch! Ska man verkligen behöva gå omkring med tjock tröja, mössa, vantar och halsduk?

Mårten och jag ska in till stan imorgon. Det är en massa aktiviteter på gång som vi tänkte kolla in (Go08). Som tur var såg Mårten i Metro att det kommer bli ett jäkligt stort vattenkrig i Gamla stan imorgon. Det hade varit kul att se, men jag vill inte få skitiga kläder eller bli dyngsur när det är så kallt ute. Så jag håller mig nog borta därifrån.

Igår ringde det på min dörr. Jag öppnade inte men tittade ut och såg att det var två tanter från någon kyrkoförsamling. Det är ofta sådana människor smyger omkring i mitt hus. Jag gillar dem inte... man hör aldrig hissdörren smälla igen när de kommer upp på ens våning, utan helt plötsligt ringer det bara på dörren. Jag vet inte om de kanske går runt och lyssnar för att höra ljud om folk är hemma eller inte. Förut brukade jag öppna dörren oavsett vem som ringde på och då såg alltid tanterna livrädda ut för mig... ser jag verkligen så skräckinjagande ut med mina 172 cm och svarta, långa hår? *ha, ha*. Ibland har jag lust att öppna dörren och retas bara för att se deras reaktion, typ säga att jag dyrkar djävulen eller något. Fast då skulle de kanske bara försöka kränga på mig ännu mer kyrkomaterial... Nej, usch. De där typerna är läskiga, en del brukar till och med skriva upp vilka som öppnar för dem, om de tar emot broschyrer och liknande och säkert även vilka som är otrevliga mot dem. Jag tycker det borde vara förbjudet att gå omkring som de gör.

Mina fåglar ska få ungar... hoppas jag i alla fall. För ett par dagar sedan började honan sova i boet. Hannen däremot sover fortfarande i taklampan på nätterna. Det är lite taskigt tycker jag. Mitt allra första fågelpar delade lika på alla uppgifter. Det var evigheter sedan jag hade små pippifåglar hemma så det ska bli kul. Inte så värst roligt med levande larver som man måste förvara i kylskåpet... men vad gör man inte för sina husdjur.

Jag har en ny TV som jag är nöjd med. Den ger ifrån sig väldigt mycket värme vilket kommer vara ett stort plus på vintern. Men nu när jag redan har +29,5 grader inne så är det ett minus. Haha... det lät ju sjukt! Något annat som är sjukt är min granne som bor nedanför mig. Han/hon är kedjerökare så jag kan inte ha balkongdörren öppen. Jag har testat att ha köksfönstret helt öppet men om det regnar så rinner det ner längs väggen. Därför har jag bara en liten springa öppen dygnet runt i köket. Jag vill ju inte heller att fåglarna ska flyga ut av misstag. Tidigare år har jag haft myggnät vid balkongdörren, men det går ju som sagt inte nu. Jag har kollat runt lite på portabla AC men de flesta låter så mycket. Det finns en modell som har 35 db som max ljudnivå... men den har ingen behållare som samlar upp fukt från luften... det leds bara ut med samma slang som varmluften. Jag får väl ta reda på hur mycket fukt det rör sig om... för det är nog inte så uppskattat av andra om det rinner vatten ner längs husväggen.

Imorgon ska jag bada (i badkaret alltså) och efteråt kommer mitt blöta hår att kyla mig i ett par timmar. Jag brukar alltid låta det självtorka. Det är det bästa sättet tycker jag. Jag äger inte ens en hårtork, har aldrig gjort det. Men jag funderar på att kanske köpa en locktång... bara den inte skadar håret för mycket. Mitt hår är nästan till midjan nu och eftersom det är så långt blir det även rakt. Jag ska byta hårfärg. Jag är trött på att se ut som tjejen från The Ring... inget mer svart hår för mig, nu ska jag bli brunett igen (som är min riktiga hårfärg).

Idag verkar det ha varit fint väder. Jag har inte varit ute men det var säkert varmt. Hoppas det är det nästa gång jag ska träffa Mårten också. Jag har bara haft kjol två gånger i år. Åtminstone ett par gånger skulle jag även vilja ha klänning. Senaste gången Mårten och jag var i stan så fick jag köpa knästrumpor på kvällen för det var så kallt. Jag letade efter ett par vanliga strumpbyxor men hittade bara knästrumpor för barn så jag gick omkring och såg ut som en skolflicka... typ. Min kropp är konstig. Jag vet inte vad det är, men helt plötsligt är alla jeans för korta. Jag måste lägga ner kanterna så mycket det går. Jag har en ny symaskin (min allra första) så jag hoppas att det inte blir för krångligt att fixa det. Sedan verkar det som att mina fötter krymper... eller så har jag köpt för stora skor i ett antal år. Jag har nu flera par skor som är i storlek 36. Nåväl, då är det ännu lättare att hitta roliga barnskor. "Vuxenskor" är oftast så enormt tråkiga.

Om du undrar hur jag mår så är svaret: sådär. Det är väl varken bra eller dåligt. Jag har problem att andas igen när jag sover. Jag försöker att inte ligga på mage längre för det är oftast då jag inte får luft. Men samtidigt så har jag alltid sovit som bäst på mage... och det är ju rätt svårt att styra sådant när man sover. Obehagligt är det i alla fall. Det känns som att kroppen inte orkar ta ett andetag i den position jag ligger, men kroppen orkar inte heller ändra position. Det känns som att jag är helt låst. Det krävs en enorm ansträngning för att jag ska flytta mig och dra in luft i lungorna (det är alltid då jag vaknar). Det skulle inte förvåna mig om det beror på mina halsmandlar, körtlar eller vad fan de kallas. De senaste åren så tycker jag att de oftast har varit svullna. Igår när jag skulle sova var det jobbigt att andas även när jag låg på rygg... fast det kan nog bero på värmen också. Jag får väl ha en skål med vatten och en liten trasa att badda mig med så kanske det känns bättre.

Jag har just kommit hem. Kände bara att jag ville få ner ett par rader om hur konstiga människor det finns.

Mårten och jag firade midsommarafton tillsammans idag... ja, fast det blir ju igår eftersom klockan är efter midnatt. Vi tog det rätt lugnt, var självklart och kollade på midsommarfirande precis som de flesta andra. Sedan åkte vi runt till olika affärer. På kvällen var vi ett par timmar i Maxi Ica Stormarknad i Nacka... förmodligen den enda butik som hade öppet till 22 på midsommarafton. Jag hittade en del kläder till löjligt låga rea-priser. Jag är ganska smal så ibland köper jag barnkläder. En topp för 59 kronor... det passar min plånbok perfekt. *ha, ha*.

Senare på kvällen var vi inne i stan som vi nästan alltid brukar vara. Det är kul att gå omkring och se alla människor. Ja, jag har social fobi... men min fobi yttrar sig nog mest när jag står i fokus, typ när man ska hålla föredrag, prata med främmande människor och liknande. Att bara smälta in i folkmängden och vara anonym är rätt skönt. I alla fall... helt plötsligt hörde vi massor av jublande människor, folk som tutade med bilar o.s.v. Det var turkarna som var minst sagt glada över segern mot Kroatien. De höll på i flera timmar och firade. Jag och Mårten gick upp på Mäster Samuelsgatan och fotade från bron ner mot Sergels torg och fontänen. Jag stod även på bron ovanför Hamngatan och fotograferade. Jag märkte att det stod en aning lättklädda tjejer på hörnet som pratade med olika män, så jag tittade upp på gatuskylten... och där fann jag förklaringen: Malmskillnadsgatan. Helt sjukt... det har ju inte stått något i media eller så om det på evigheter så jag trodde att det var helt utdött. Äckligt... och framförallt synd om de kvinnor vars män åker eller går dit.

Vad jag inte visste var att kvällen skulle bli ännu knäppare. På väg hem upptäckte Mårten och jag nämligen att vi var förföljda. En bil körde efter oss hela tiden. För att vara helt säkra så körde vi två varv i en rondell... och visst, bilen hängde på. Jag hann se att det var en äcklig, gammal gubbe som körde. Det är ju vidrigt, han måste ha spanat in mig när jag stod och fotade på någon av broarna. Vi körde omkring ganska länge men vi kunde inte skaka av oss honom. Till slut sa jag till Mårten att vi skulle åka till polisstationen. Då kunde ju bara ett av följande ske: 1. Gubben bli avskräckt och åka iväg... eller: 2. Polisen hjälpa oss att bli av med gubben. Tack och lov så blev det nr 1. Så fort han såg ordet Polis så drog han. Vi kollade ändå väldigt noga att han inte följde efter oss när Mårten sen körde hem mig.

Jag kände mig konstigt nog inte alls rädd. Jag blev mest arg över att någon kan vara så helt sjuk i huvudet.

På lördag blir det fullt upp. Vi ska iväg på en marknad, sedan hem och käka lite osv. På kvällen ska Mårten och jag till "Where The Action Is" och se bland annat Foo Fighters och Queens Of The Stone Age. Mårten vann biljetter dit... ingen av oss skulle nog ha råd med de 860 spänn (per biljett) det kostar. Det ska i alla fall bli jättekul att lyssna på lite schysst musik.

Det kommer gå åt en hel del Xanor de närmaste dagarna. Imorgon ska Mårten och jag ut och härja igen. Vi ska bl.a. köpa en symaskin. Jag ska alltså få den av mina föräldrar men det är bäst att jag väljer en jag vill ha, en superenkel nybörjarsymaskin. På kvällen ska vi på ett event igen... det var åldersgräns den här gången så vi får väl se om det är av någon särskild orsak de har det. Jag har aldrig varit i den där butiken, de ska tydligen ha en massa märkeskläder och sånt... men man vet inte, det kanske finns något halvbilligt att köpa. *ha, ha*.

På tisdag kommer det folk och inspekterar min lägenhet. De ska spränga i området och kollar därför både innan och efter och åtgärdar eventuella problem som uppstått på grund av dem. För ett par år sedan sprängde de på ett annat ställe nära mig och då fick jag en spricka i glaset i min balkongdörr. Inte speciellt kul... särskilt när man har fåglar som flyger fritt.

Jag kan inte slita mig från datorn ikväll... jag vet inte varför. Jag har väl för mycket som jag sitter och funderar på. Om alla tankar i mitt huvud skulle göras om till en dokusåpa så skulle det bli en evighetsserie. Just nu tänker jag till exempel på en sak som jag upptäckte igår. Jag såg en affisch på stan om en konsert på Berns med bl.a. Lazee. Jag kunde inte placera namnet riktigt så när jag kom hem kollade jag upp det på nätet och upptäckte att det är ju han som har den urbra låten "Rock away". Jag gick in på hans MySpace-sida och såg av en slump att han ska uppträda i Östersund den 13:e juni... samma dag och nästan exakt samma tid som han ska vara på Berns i Stockholm. Hur går det ihop? Mårten ringde upp till Östersund och där har de fixat allt, bokat hotell osv. Och det i Stockholm verkar också seriöst eftersom man kan köpa biljetter på Ticnet. Synd om fansen i någon av städerna... det blir verkligen en fredag den 13:e för dem.

Igår var Mårten, jag och mina föräldrar inne i stan. Det var öppet hus på slottet så vi gick omkring där en stund. Alla som jobbade där var otrevliga (vet inte om det berodde på värmen) och man fick inte fotografera någonstans så vi gick över till Skeppsholmen istället och tittade på när de släppte upp 50 000 blåa och gula ballonger. Jag tog ett par foton med min gamla digitalkamera (den är bättre än kameran jag vann). Jag menar, hur ofta får man chansen att se så många ballonger? Det var häftigt, bara lite synd att de blåste bort så fort.

Efter det gick vi till en kinarestaurang och käkade mängder av god mat. Sedan åkte vi ut till en del av Djurgården som Mårten aldrig varit vid: området kring Djurgårdsbrunnskanalen. Bara för att jag och mina föräldrar varit där tusentals gånger betyder ju inte att alla andra känner till stället. För mig känns det som att jag praktiskt taget vuxit upp där... jag vet inte hur många vårar, somrar och höstar jag promenerat där. Igår var det rätt lugnt där, i vanliga fall brukar det vara ett "show off"-ställe. Du vet, folk som gillar att visa upp sig... soldyrkare och så klart alla som åker omkring i sina svindyra bilar, motorcyklar och båtar. Självklart finns det ju andra som bara är där för att njuta av den fina naturen och så...

På kvällen var Mårten och jag själva inne i stan. Vi skulle lyssna på en gratiskonsert i Kungsträdgården. Den var okej, lite för kort bara. Sen var det jobbigt med alla fulla människor och öl och mat överallt. Det ska bli skönt när den där matgrejen i Kungsan är över. Mårten och jag gjorde i alla fall en god gärning. Vi såg en tjej som låg stilla på marken i ett av tälten. Folk gick bara förbi eller stod till och med intill och brydde sig inte om henne. Vi letade upp några sjukvårdare och de sprang genast och hjälpte tjejen. Det är sjukt att folk bara helt kallt kan strunta i någon. Okej om man inte vågar gå fram och fråga hur det står till. Men hur svårt är det att göra som Mårten och jag gjorde?

Världen är nog ändå inte helt körd i alla fall. Är man dessutom lite trevlig och omtänksam så får man oftast tillbaka det. Efter att Mårten och jag sagt till sjukvårdarna så ställde vi oss vid sidan av scenen och lyssnade vidare på konserten. Jag vet inte om det var på grund av att vi hjälpte tjejen eller att vi såg snälla ut, men efter en stund började en äldre dam prata med oss om konserten och alla fans. Hon var förvånad över att det fanns så unga människor där (det var en massa småtjejer som skrek längst fram). Jag hörde inte allt hon sa men Mårten berättade efteråt att hon och kvinnan som stod bredvid var släktingar till en av artisterna. *he, he*. Coolt att de var där och supportade bandet.

Hm, den meningen lät lite för engelsk. Men så är det när man lever med engelskan runt en överallt. Nu när jag inte har TV så sitter jag och tittar på program på nätet istället. Ja, sådana som är gratis förstås. MTV har flera serier man kan välja bland. Jag har beställt en TV men det kanske dröjer ända till mitten av juli innan jag får den. Inte ens SONY själva har den inne just nu. Yes, du läste rätt... jag sviker Philips och går nu över till SONY. Mina föräldrar har två olika modeller av SONY, den ena är från 90-talet och den andra är kanske ännu äldre... från 80-talet... jag minns inte riktigt. Saken är i alla fall att de fortfarande fungerar. Det är bara högtalarna som har behövts lagas en eller två gånger. Sedan tjuter förstås den äldsta TVn men mina föräldrar hör inte så höga ljud så det stör inte dem. *ha, ha*

Ingenting varar för evigt, inte ens TV-apparater. Jag satt och tittade på ett program när det plötsligt sa *pang* och bilden försvann. Sedan luktade det hemskt illa... ungefär som när en lysrörslampa gått sönder. Just nu kollar jag på min 14-tums TV som jag vann för några år sedan. Tack och lov att jag har den... för annars skulle jag inte kunna spela in något. Min DVD-recorder är bra men utan TV så funkar det helt enkelt inte att programmera.

Jag ska få en ny TV av mina snälla föräldrar. Eftersom det knappt finns några konventionella TV kvar och särskilt inte med 100 Hz så blir det nog en LCD-TV jag skaffar.

Nej, nu ska jag kolla vidare på American Idol... ciao!

Igår blev jag äntligen klar med tandläkaren. Jag fick prova ut bettskenan och sedan tog hon även bort lite tandsten. Det var första gången jag någonsin gjort det så det kändes nervöst innan för man har ju hört folks skräckhistorier om tandhygienister, obehag och blödande tandkött. Men min tandläkare använde borr och det gick hur bra som helst.

Senare på kvällen igår så var Mårten och jag på en förlagsafton. Innan var det dryck och mingel. Vitt vin, rött vin, flädersaft och lite snacks fanns det att välja mellan. En tant åt upp nästan hälften av chipsen helt själv... verkligen schysst att tänka på oss andra. Hrm! Det var i alla fall intressant att lyssna på författarna även om jag bara kände till en av dem: Jan Guillou.

Nu ska jag sätta mig och se på sådant jag spelat in. Adjöss!

Igår var jag hos tandläkaren igen. Hon skulle laga ett hål som låg precis bakom ståltråden som jag har i munnen. Jag har alltså fortfarande ståltrådar kvar i munnen... på baksidan av tänderna. Egentligen skulle jag ha det i 5 år. Jag har bara haft det i ca 3,5 år men igår var min tandreglerare tvungen att ta bort ståltråden så att den andra tandläkaren skulle kunna laga hålet. Men istället för att sätta tillbaka en tråd igen så ska jag få en bettskena... som kostar flera tusen. Jag vet inte vad mina föräldrar kommer tycka om det eftersom de har lovat att betala allt. Det som skulle vara en enkel sak, alltså att fixa ett hål, har istället blivit till en dyr historia med lagning av 4 hål och fyllning av 3 gamla lagningar som försvunnit under åren. Ja, och så bettskenan. Men jag får väl förklara för mina föräldrar att den kommer göra mer nytta än att bara hålla mina tänder på plats på natten. Jag gnisslar nämligen tänder när jag sover och skenan kommer skydda tänderna.

Jag gillar inte fulla människor. Igår avslutade Mårten och jag dagen som vanligt med en liten promenad i city. Jag har alltid kameran med mig och letar efter roliga, fula, knasiga, intressanta eller helt ointressanta saker att fota. När jag stod och fotade ett uteställe så kom det plötsligt fram en full kille som började prata med mig. Han undrade vad jag gjorde och jag svarade att jag fotade lite allt möjligt. Sedan lade han märke till Mårten och frågade om jag kände honom. "Ja, vi är vänner" sa jag. Då märkte jag att han ändrades till sättet och blev bara mer och mer jobbig. Men när han försökte ta tag i min kamera så fick det vara nog. Jag sträckte på mig och höll undan kameran och sa så snällt jag kunde (fast jag var förbannad) att han skulle lägga av. Det funkade... han gick iväg. Du kanske undrar varför jag försökte vara snäll mot honom? Jag tycker inte det är logiskt att reta upp en kille som är stupfull. Dessutom kände han sig nog inte så kaxig när jag sträckte på ryggen och han upptäckte att jag var mer än 10 cm längre än honom. *ha, ha*

Det är så tomt hemma hos mig... jag har bara två fåglar nu. Det funkade helt enkelt inte med fyra... vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom jag hade 3 hannar och 1 hona. Jag gillar verkligen den här sortens fåglar, men jäklar vad svårt det är att se vilket kön de är. Inte ens i djuraffärerna har de rätt och därför är det så knäppt att man inte får byta fågel hos vissa även om det visar sig vara fel. Nåväl, nu är det lugnare... eller... nej, det är det inte. Hannen vill bygga bo och sliter därför i allt han kommer åt. Jag har satt in ett fågelbo i buren men än så länge har de inte utforskat det.

Det känns lite mörkt med allt just nu. Det är pirrigt inför tandläkarbesöket på torsdag. Min hyra har höjts med över 500 kr. Sen är det vädret också... blä!

Ha, ha! Jag hörde just Mårten på radion. Det var tävlingen som vi vann förra veckan. De spelade upp introt till 10 låtar och så skulle man försöka lista ut vilka låtar det var. Fast det var inte så lätt eftersom varje intro bara var på någon sekund. Jag har tydligen inte bara fotografiskt minne utan även hörselminne för jag kunde 6 av låtarna på en gång. Mårten och jag ska dela på vinsten för jag löste de flesta låtarna och han gjorde det som jag tycker är jobbigt, nämligen att ringa in och prata i radio. Herregud, det hade jag aldrig pallat med. Nu kör de 10 nya låtar på radiostationen och jag kan 7 av dem efter att ha lyssnat på klippet bara ett fåtal gånger.

Det är kul att få lite nytta av sina halvonödiga talanger. *skratt*. Jag vet inte riktigt hur min hjärna fungerar när det gäller det här med musik. Men ibland blir jag lite skrämd själv. Jag kan höra en gammal låt på radion och plötsligt sitter jag och sjunger med även fast jag knappt vet vad det är för låt eller vem som sjunger. Jag måste ha en hel massa låttexter och melodier i huvudet... som tar en jävla plats. Jag får väl köpa ett bättre minne. 500 GB kanske räcker... *ha, ha*.

Usch, jag är så trött. Men så blir det med mycket Xanor och för lite sömn. Jag ska lägga mig nu. Imorgon ska jag bara ta det lugnt för jag ska till tandläkaren på onsdag. Det känns lite pirrigt eftersom jag aldrig har varit hos just den här tandläkaren. Min tandreglerare upptäckte ett hål senast jag var hos honom och han tyckte att jag borde få det lagat. Men det var inte så enkelt som jag trodde... Jag är nämligen inte "kund" hos Folktandvården för det var ett par år sedan jag var där senast. De kan lägga in mig som en ny kund men då är väntetiden mellan 6 och 9 månader! Så länge kan man fan inte gå med ett hål... helt sjukt. Så nu ska jag till en tandläkare som jobbar på samma ställe som min tandreglerare.

Vilken underbar dag! Solen skiner, fåglarna kvittrar och Mårten och jag har vunnit i en tävling. Tjohoo! Det var minst sagt en bra början på denna dag. Det är inte ofta man råkar ut för sådant här så jag ska passa på att njuta. Senare idag ska jag diska, bada och ladda apparater inför imorgon (kamera, mobil, gps).

Förra onsdagen så var Mårten och jag inne i stan. Vi brukar vara ute ganska sent för det är kul att åka omkring och titta på saker. Men det är inte roligt när jag mår dåligt. För att dämpa ångesten så steg vi ut ur bilen och tog en promenad runt Stureplan. Om jag får annat att tänka på så mår jag nämligen lite bättre. Och nog fick jag annat att fokusera tankarna på... mitt på Stureplan så var det en filminspelning på gång (Män som hatar kvinnor). Jag tog upp kameran och fotade lite... utan blixt förstås.

Usch, jag har varit helt knockad av en kraftig förkylning de senaste veckorna. Jag är helt slut... har inga krafter kvar. Men jag ska proppa i mig en massa vitaminer för på fredag ska jag och Mårten in till stan och nästa onsdag ska jag till tandläkaren och laga ett hål. Det kommer gå åt en hel del Xanor... jag brukar ta mellan 1 mg och 1,5 mg beroende på hur jag mår och vad jag ska göra.

Det verkar nästan som att våren är på gång. Solen skiner... fast jag tror inte att det är så varmt ute. Ändå har jag sett flera som går omkring i bara kortärmat. Jag såg till och med en byggjobbare med helt bar överkropp. Det är väl kanske lite överdrivet... hrm. Inne hos mig är det +26 grader och det är ganska lagom... kanske en aning svettigt på natten eftersom jag fortfarande har vintertäcket.

Halv fem... vad ska man hitta på att göra resten av kvällen? Jag är så himla trött. Jag borde diska men jag orkar inte just nu. Äsch, jag ska nog bara ta det lugnt idag och sätta igång med saker och ting imorgon istället. Igår... eller var det i förrgår... nåväl, jag målade i alla fall baksidan av elementet i badrummet. Det såg för jävligt ut innan eftersom byggjobbarna bara målat framsidan. De tänkte tydligen inte på att elementet sitter på väggen precis bredvid dörren så man ser baksidan av elementet när man går in i badrummet.

Det blir ingen gymping för mig idag, jag känner mig lite småkrasslig. Jag ska bara dricka Echinagard och se på TV... och kanske spela lite dataspel senare. Kläder som ska noppas och badrumshyllan jag ska montera får vänta till en annan dag.

Just nu sitter jag och tittar på Körslaget. Jag har börjat se fler program på TV som jag aldrig skulle ha tittat på annars. Orsaken till det är att jag bara har SVT1, SVT2, SVT24, TV4 och Barn/Kunskapskanalen. Jag bojkottar nämligen kabel-tv. Jag tänker inte pröjsa en massa pengar för att ha en kass box med dåliga inspelningsmöjligheter. Det finns en grej till som jag bojkottar: pizzerior. Tidigare var oxfilépizza min favorit men när priset på den höjdes från ca 50 kr till mer än 70 kr så fick det vara nog. Istället köper jag frysta pizzor som t.ex. Grandiosa pan pizza classic som kostar runt 32 kr... och den pizzan är så stor att det räcker till 2 portioner.

Usch vad jag är trött. Igår var Mårten och jag på en hemelektronikmässa. Jag har träningsvärk efter att ha boxats mot Mårten... ja, jag menar alltså i Wii-spelet. Det är jättekul att stå med kontrollerna i handen och försöka boxas. Jag vann! Tänka sig... Vi sjöng även ett par låtar i Playstation-spelet Singstar. Jag slog Mårten även där. *ha, ha*. Varje gång vi hade sjungit färdigt så såg vi oss omkring ifall någon annan ville sjunga. Men folk flydde fort som fan... de vågade inte. Det är faktiskt inte så hemskt som man skulle kunna tro. Första gången vi sjöng (på en annan mässa) så kändes det enormt läskigt. Men det är jättekul! För det är ju inte så att man står på en scen och alla tittar på en. Det kanske bara är ett par stycken...

När man är ute med mig så händer det alltid minst en konstig sak per gång. Mårten och jag åkte runt i stan sent på natten och kollade in alla människor. Jäklar vad många som var ute igår... fullt med folk överallt. Hade det varit varmare så hade kanske även vi gått omkring, men det var ju äckligt kyligt. I alla fall... när vi kryssade mellan alla taxibilar på Birger Jarlsgatan så var det plötsligt någon som slog på bilrutan på min sida. Det var en tjej som såg ut som en av dansarna i Let's Dance. Hon verkade tro att jag var någon annan och såg lite generad ut när hon märkte att jag var fel person.

Det är kanske inte en så konstig händelse i sig men saken är den att det inte är första gången folk tror att jag är någon de känner. När jag var i Enköping med Mårten så besökte vi bl.a. en godisaffär. Killen som jobbade där var jättetrevlig, önskade oss en trevlig dag osv. När Mårten sedan åkte tillbaka dit en annan dag så frågade killen om vem jag var för han tyckte att jag såg så bekant ut. Totalt (vad jag vet om) så har det i alla fall hänt säkert ett tiotal gånger att folk tar miste om mig.

Hm, jag måste slå på radion. Kärringen under mig pratar så jävla högt med någon annan tant. *grrrr*

Idag sov jag till... hm, tror klockan var efter två någon gång. Jag behövde sova ut. Igår var jag i Enköping med Mårten. Jag hämtade min digitalkamera som jag vann och laddade den på en gång och tog ett par bilder.

Trött. Det är det enda ord som bäst beskriver min tillvaro just nu. Hur mycket eller lite jag än sover så känner jag mig aldrig utvilad. Jag är även trött på livet i allmänhet. Igår var Mårten på besök. Vi käkade påsklunch hos mina föräldrar. Så länge var allt okej... men resten av kvällen var inte så värst lyckad. Butiker och affärer som sagt att de skulle ha öppet hade det inte osv. Vi åkte ner till Haninge för att handla men där var allt stängt så det blev bara ett besök hos vår favoritgrill Vegabaren. Jag älskar deras pannkakor... och den nya cappucino-milkshaken är supergod.

Varför måste allt vara stängt när det är påsk? När vi åkte runt i stan så var det mängder av folk på alla krogar och uteställen. Jag förstår dem, var ska man annars ta vägen? Kanske dit Mårten och jag tittade in; i kyrkan. Det är väl något som alla gör... springer iväg till kyrkan mitt i natten för att lyssna på lite sång osv? *skratt*. Nej, men det var faktiskt intressant. Det var nästan som att man förflyttades tillbaka till 1500-talet... det var helt nedsläckt i kyrkan och sedan kom det folk gående i ett tåg med ett stort tänt ljus... och kören som sjöng senare. Det kändes fascinerande men samtidigt lite creepy. När jag ändå skriver om kyrkan så kan jag berätta att Mårten och jag var i samma kyrka vid nyår, också då av en slump eftersom allt annat var stängt. Är det inte en underbar huvudstad man lever i där nästan ingenting är öppet vid speciella helger eller sena nätter? Nåväl, vid nyår så stannade vi till vid Sofia kyrka och lyssnade på när en kör sjöng. Akustiken i den kyrkan är helt enorm. Men det som jag minns bäst var de mystiska killarna klädda helt i svart. Det kändes lite läskigt när Mårten och jag gick en trappa upp (det fanns inga platser kvar nere) och tre killar i svarta dräkter följde efter oss. De liksom bara gled fram helt ljudlöst, log aldrig och sa inte ett ord. Mårten tyckte att det var som om de var tagna direkt från Da Vinci-koden. Själv tyckte jag att de påminde om något från Buffy the Vampire Slayer.

På tisdag ska jag till Enköping och hämta en digitalkamera som jag har vunnit. Jag sa till Mårten häromdagen att det enda som gör livet värt att leva just nu är de gånger jag kommer ut från lägenheten och hittar på något skoj med honom och när jag vinner något i tävlingar. På tisdag ska det tydligen vara våffeldagen så vi kommer nog mumsa i oss ett par stycken då.

Nej, nu är jag alldeles för trött för att skriva. Jag ska bara borsta tänderna lite snabbt och sedan krypa ner i sängen och förhoppningsvis sova i jättemånga timmar.

Jag har ett skärsår på fingret. Det hände igår morse när jag skulle skära upp en grej. Kniven slant och tjoff så hade jag ett ganska djupt sår i fingret. Jag höll det under kranen i kallt vatten men blodet bara forsade hela tiden så till slut tog jag lite papper, torkade bort det värsta och satte snabbt på kirurgtejp och sedan ett plåster. Varför jag har kirurgtejp hemma? Det har väl alla? *ha, ha*. Nej, men jag tog bort ett par leverfläckar förut och då var jag tvungen att skaffa sådan tejp. Den är jättebra, jag kände inget obehag alls i fingret och idag ser såret rätt okej ut. Jag har inget på just nu för det läker kanske fortare då. Men innan jag ska sova tar jag på lite kirurgtejp igen. Imorgon ska jag bada... hoppas det går bra. Jag får väl tvätta håret med en hand...

Ikväll är det städprogrammet på TV igen. Det är intressant att se... hur det kan bli så skitigt hos folk. Sen får man ju ett och annat bra tips... som det där med spisen. Vad var det de använde... bakpulver och ättiksprit? Fast jag har ingen större nytta av det tipset, min spis är redan så ren den kan bli. Däremot vore det kul att få veta hur man rengör själva spisplattorna. Alla säger att Svinto är bra... men det luktar ju så illa. Blä!

Jag är trött idag, det beror nog på all Xanor jag tagit den här veckan. Men det var i alla fall ganska kul igår. Jag och Mårten tog med mina föräldrar så att de också fick dricka och äta gratis mat. Vin, Ramlösa, cider, läsk, chips, bröd, salami, ostar, salta pinnar var en del av vad som erbjöds. Det fanns en hel del fina varor också men det var bara en aning för dyrt för min lilla plånbok. *ha, ha*. Men goodiebags säger man ju aldrig nej till. Igår fick jag en skärbräda i glas, ett par ljuslyktor för värmeljus och en liten glasskulptur.

Jag sitter och tittar på programmet Debatt som jag har inspelat. I det här avsnittet så pratar de om droger och vilka som är farligast. Det är från någon brittisk studie där man har klassat de olika substanserna efter hur beroendeframkallande de är, hur skadligt o.s.v. Det är ganska intressant, bensodiazepiner (t.ex. Xanor) hamnar högre upp på listan än amfetamin, LSD och ecstasy. Här är hela listan, med det farligaste överst:

1. Heroin
2. Kokain
3. Barbiturater
4. Metadon
5. Alkohol
6. Ketamin
7. Bensodiazepiner
8. Amfetamin
9. Tobak
10. Buprenorfin
11. Cannabis
12. Lösningsmedel
13. 4-metyltioamfetamin
14. LSD
15. Metylfenidat
16. Anabola steroider
17. GHB
18. Ecstasy
19. Amylnitrit
20. Khat

Trött, trött och trött... det är vad jag är. Men jag ska försöka hålla mig vaken ett tag till.

Igår var Mårten här på besök och imorgon ska vi iväg på en sådan där tillställning igen. Jag tror inte att det blir något märkvärdigt, men det kan nog bli kul att kolla runt på fina prylar och samtidigt få rabatt om man hittar något snyggt. Jag undrar bara hur vädret blir. Enligt vad Mårten har hört så ska det snöa natten till imorgon. Om det gör det så hoppas jag att det inte blir så förfärligt mycket.

Jag drack kaffe för någon timme sedan. Tänkte att jag skulle lura kroppen... men den gick inte på det. Är det koffeinfritt så är det...

Igår tog jag 3 stycken Xanor eftersom jag var ute. Imorgon tänkte jag försöka med bara 2 st. Vi får se hur det går. Ibland fungerar det bra, ibland behövs det mer. Resten av veckan tänker jag inte göra något alls utanför lägenheten för jag gillar inte att ta så mycket Xanor.

Imorse när jag vaknade var det vitt på taken men nu börjar det tack och lov försvinna... nej! Fan, det snöar igen. Jag vill ju ha sol och värme. I slutet av mars börjar ju redan sommartid.

Jag ska dricka lite kaffe nu, sockerfritt och koffeinfritt förstås. Sen ska jag värma mat och se på det jag har spelat in tidigare. Efter en stunds avkoppling tänker jag sätta igång med träning och sedan ta ett lååååååångt, hett bad.

Jag har just tagit en Losec för jag har ont i magen... ja, eller i matstrupen för att vara mer exakt. Det är min magkatarr som spökar fortfarande. Vissa dagar är det bättre, andra... för jävliga. Jag har ingen aning om hur ont det gör att ha magsår men det här är nog inte så långt ifrån. Jag hoppas att jag kan somna snart i alla fall.

Igår var jag ute med Mårten. Vi kollade in bokrean. Nåväl, Mårten spanade in böckerna. Jag åt bara av frukosten som Coop bjöd på och sedan tittade jag på andra reavaror. Vi var även inne i stan och sprang mellan butiker för att slippa undan regnet. När vi var på Kungsgatan så gjorde jag en sak som kändes lite jobbig. Mårten skulle till en butik som låg närmare Stureplan och jag ville in i Din Sko som är en bit ifrån. Vi hade inte så mycket tid på oss för affärerna skulle stänga så jag sa att jag kunde gå in i Din Sko själv och sedan gå ner mot Stureplan och att vi kunde mötas där. De första 30 sekunderna när vi skildes åt kändes enormt jobbiga, men det släppte efter ett tag. Jag gick in i affären, tittade på skorna som reades ut... skrattade åt ett par vita högklackade skor med två dödskallar på... tittade lite närmare på dem, provade skorna... och köpte dem! Någon gång måste jag ju lära mig att gå i sådana skor också. Sneakers är sköna och snygga men passar kanske inte vid alla tillfällen. Dessutom är skorna som jag; oskyldiga (vita färgen) men med en aning djävulsk slughet (dödskallarna). Ha, ha, ha!

Jag gillar inte när folk placerar en i fack efter hur man är osv. Alla människor har väl flera sidor? Det vore ju jättetråkigt annars. Gillette har en slogan "Gillette - The best a man can get". Jag har en egen slogan; "Vivi - You never know what you get". Jag vill inte att folk ska tro att de vet allt om mig som person. Jag vill självklart inte förställa mig till något jag inte är, men det är kul att överraska människor ibland.

En sak har jag i alla fall upptäckt om mig själv: jag tänker alldeles för mycket. Som nu t.ex. Jag satt och läste igenom det här inlägget som jag skrev nyss och kom att tänka på att "you never know what you get" låter som om man skulle föra vidare någon könssjukdom. *ha, ha* Men jag hoppas att du som läser det här förstår att jag självklart syftar på att ingen riktigt kan veta hur jag är eller beter mig. *fniss* Sådana där STDs behöver jag inte oroa mig för, jag har nämligen inte rullat runt i halmen sedan 2001. Yes, it's sad but true. En del människor fattar säkert inte hur man står ut, men med all ångest, social fobi, magont m.m. så har man liksom fullt upp... eller helt enkelt ingen lust. Varken till det eller till livet.

Nu ska jag försöka vrida ner tankeverksamheten ett snäpp. Det borde inte vara något problem egentligen för jag är bättre på att "inte tänka" än Mårten. Han och jag tävlade nämligen mot varandra en gång när vi var i kulturhuset. Vi fick fästa varsitt band runt pannan som kände av hjärnaktiviteten. Sedan på något invecklat tekniskt sätt var allt ihopkopplat med ett bord där det fanns en metallkula och en rak slags bana där kulan kunde rulla. Det hela gick ut på att tänka så lite som möjligt. Man la kulan i mitten och sedan kände en dator av vem som hade minst tankeverksamhet och då rullade kulan mot motståndaren. Matchen höll på i 2 minuter och jag vann! Det hade jag aldrig trott. Fast jag är rätt bra på att kontrollera saker och ting. Jag kan vifta på näsborrarna, hålla ner alla tårna utom stortån... som en tumme upp fast det blir väl en "tå upp". Vifta på öronen kan många, även jag. Men jag kan vifta med bara ENA örat också. Det du! Något annat jag gillar men kanske inte kan så värst bra är att leka med ord och uttryck. Så vad sa jag för knasigt efter att jag tävlat mot Mårten i tankeverksamhet? "Ja!!! Jag kan inte tänka!!!".

Jag ska nog lägga mig. Det finns inget på TV, jag har ingen att prata med och så är jag lite trött... sen mådde jag inte så bra igår kväll och under natten till fredagen. Det är säkert något fel på mig. Det är svårt att förklara hur det känns... ungefär som när man ska sova och kroppen rycker till. Enda skillnaden för mig är att det känns som att kroppen håller på att lägga av helt och hållet. Äsch, jag vet inte... jag är kanske bara dålig på att andas ordentligt. Jag ska försöka sätta igång med tränandet igen. Det har varit lite si och så med det under de senaste månaderna på grund av alla arbeten i min lägenhet.

Det är kul att det blir ljusare ute men det är fortfarande så pass mörkt att man känner sig trött ofta. Då är det bra att det finns små saker i vardagen som piggar upp en. Som gratis mat till exempel. Mårten och jag var på "nyinvigningen" av ICA Maxi i Nacka i torsdags. Vi visste att de skulle bjuda på lite dricka och tilltugg men när vi kom dit visade det sig att det fanns en hel buffé! Vi proppade i oss så mycket vi orkade... jag åt till och med prinsesstårta. Jag äter ju inte socker i vanliga fall men den här gången gjorde jag ett undantag. Jag kommer inte riktigt ihåg allt som erbjöds i buffén, men det fanns bl.a. pastasallader, prosciutto, salami, soltorkade tomater, bröd, honungsmelon, mozarella och en mängd andra ostar. Det fanns gott om dricka också; cider, San Pellegrino, olika sodastreamsmaker, banansmoothie osv.

Jag känner mig en aning hungrig nu så jag ska bege mig ut i köket och kolla om jag har något gott. Förmodligen blir det knäckebröd med lite äggkaviar på.

Usch, jag är så trött på allt fågelstrul. Igår var jag tvungen att fånga in två och sätta dem i buren eftersom det blev bråk när de skulle sova. Idag blev jag däremot tvungen att släppa ut fåglarna igen för de lät så himla mycket. Problemet är när alla ska sova... de sover i en taklampa som är rund. Därför är det lätt för Spike att jaga bort alla. Jag får väl försöka sätta upp någon typ av "vägg" på två sidor av lampan... eller något.

*atjooooooo* Ja, det verkar som att jag är lite förkyld. Det blir nog till att dricka Echinagard idag och ta det lugnt. Jag borde kanske ha gjort det igår också men jag har så mycket att röja undan. Igår pressade jag ihop tre täcken och två kuddar till en liten hög på kanske 15 cm. Jag har nämligen köpt en sådan där praktisk förvaringsväska där man trycker ihop allt med hjälp av vakuum. Den var inte billig, men det är ju aldrig saker och ting nuförtiden. Jag upptäckte till exempel att min DVD-hylla är full. Så jag tog fram mitt måttband, mätte lite och kom fram till att jag kan köpa två stycken Benno till från IKEA. Haha... ja, men jag tänkte inte på att Benno är så dyr... nästan 700 kr om jag ska ha två. Men det får väl gå ändå... tack och lov för billig mat som nudlar! Mitt favoritmärke är Samyang Ramen.

Klockan är inte så mycket men jag tänker gå och lägga mig ändå. Jag hoppas att fåglarna också finner sig till rätta inför natten så att jag kan släcka sen. Imorgon slipper jag i alla fall vakna av arbetare som stör. Men man har ju förstås grannarna som kan föra en massa oväsen också...

Idag snöade det ute. Jag gillar verkligen inte snö och kyla... jag vill ha värme... nu. Jag får helt enkelt krypa ner under täcket. Fast det brukar inte spela någon roll hur tjockt täcke jag har, jag fryser ändå. Det är som att min kropp går ner i något som motsvarar datorns "viloläge". När jag är vaken så ligger min vilopuls på runt 80. Ja, det är ganska mycket. Man undrar hur hjärtat orkar med. Fast, vem vet... min kropp kanske jämnar ut det på natten genom att ha låg puls då. *gäsp* God natt!

Jag har just spenderat en timme liggandes på golvet och skakat och mått dåligt. Jag är så trött på att må skit. Allt är bara så jobbigt just nu. Det mesta beror på alla jävla renoveringar i mitt hus. När de fixade mitt badrum så bodde jag i ett par månader hos mina föräldrar. Orsaken till att det ser ut som ett bombnedslag hemma hos mig är att jag var tvungen att tömma badrummet och hallen på precis allt! Fyra dagar innan de skulle börja jobba fick jag reda på att de behövde ha tillträde till min klädkammare. Så det var bara att ta alla klädesplagg, sängkläder, handdukar, skor och allt annat och stoppa undan det i rummet eller köket. Man anar inte hur mycket som får plats på en så liten yta förrän man måste flytta på grejerna. Jag hade bokstavligt talat ett berg av kläder och prylar i köket!

När jag kom hem så var allt täckt av byggdamm. Det är så förskräckligt svårt att bli av med det! Jag håller fortfarande på att städa upp... och jag har som sagt prylar liggandes överallt också för det var så många saker som var fel i lägenheten efter att de hade renoverat. Bland annat läckte badkaret... varje gång jag badade lät det som att någon stod och pissade. Som jag skrev någon gång tidigare så förstörde de även väggen i hallen, därför fick jag nya tapeter. De hade även sönder dörrkarmen i klädkammaren och sa att de inte kunde måla den för att de hade inte just den färgen och menade att det skulle se knäppt ut med en vit färgklick på en kaffefärgad dörrkarm och det kan jag förstås hålla med om. Men man vet ju inte vad man har rätt till... skulle man ha klagat till någon chef och sagt att det var deras skyldighet att fixa felet? Istället var jag den tysta, snälla lilla Vivi och köpte själv färg, sandpapper, spackel och pensel och målade.

Visserligen var det kul att måla... det var därför jag målade om alla dörrkarmar i hallen. När jag får ork ska jag även måla garderobsdörren och lite annat i lägenheten. Men ändå...

Jag tror att min Xanor börjar verka lite nu så jag ska väl passa på och lägga mig och försöka sova... och hoppas på att jag mår bättre imorgon. Vi får se hur länge jag kan sova. Arbetarna håller nämligen på med en annan del av huset just nu och de brukar börja borra och föra annat oväsen redan klockan 07.30. Jag vet inte hur andra klarar av allt oljud... det går inte ens att beskriva hur mycket det låter när någon borrar i betong. Skratta på om du vill... men jag köpte faktiskt ett par hörselskyddslurar som jag har på mig när det är som värst.

*gäsp* Jag håller på att somna... måste... försöka hålla mig vaken...

Igår var jag och handlade med mina föräldrar. Det gäller att passa på när det inte finns snö på vägarna. Jag köpte en massa nödvändiga saker... och nyttiga också som t.ex. groddar (ja, jag äter faktiskt det ibland) och morötter. Jag tycker att affärerna börjar bli sämre på att skriva ut om det är extrapris eller andra erbjudanden på varor. Jag köpte bland annat tre påsar med sockerfritt godis. Senare såg jag på kvittot att de hade dragit av pengar för det var ett "köp 2 st för x kronor". Kul... det borde ju sitta uppe en skylt. I så fall hade jag köpt fyra påsar. Men de kanske inte vill att man ska tjäna på det? Dåligt tycker jag att det är i alla fall.

Nu ska jag spela vidare... det är så svårt att slita sig från Bubble Shooter.

Igår hade jag besök av Mårten. Vi åkte runt till olika delar av Stockholm, kollade lite i affärer o.s.v. På kvällen var vi på ett "event" som jag blivit inbjuden till. Det har blivit min nya hobby. *skratt* Nej, men ärligt... det är faktiskt kul att bli väl behandlad och bjuden på en massa gratis mat och dryck. Sen tackar man ju inte heller nej till så kallade "goodie bags". Det är olika vad för mat och dryck som bjuds vid de här tillfällena. En gång fick vi "bara" frukt och smaksatt mineralvatten. Men igår blev jag överraskad. Jag hade fått veta att det skulle finnas dryck och tilltugg. När vi kom in genom dörrarna så var det första man såg ett stort bord fullt av pajer, olika typer av snittar, mat på spett o.s.v. Det fanns också en bar där de bjöd på vitt vin, rött vin och päronvodka. Längre in i lokalen fanns ännu fler bord med mat och det serverades även whiskey. När Mårten hade ätit sig mätt och jag hade fått nog av päronvodkan så gick vi och fick varsin goodie bag med lite kul saker som bland annat ett smycke, en mugg och en duk.

Förut var jag alltid tveksam till alkohol och piller. Men när man bjuds på alkohol gratis och det är mer än 12 timmar sedan jag tog mina Xanor så funkar det faktiskt bra. Jag kände i alla fall inget särskilt igår. Fast jag har alltid haft svårt för att bli påverkad av saker och ting. Hos tandläkaren måste jag ta tredubbel bedövning. När det gäller medicin så måste jag äta maxdos. De gånger jag har druckit alkohol har jag inte märkt av någonting.

Jag drack en energidryck med taurin och koffein för en stund sedan. Hur jag känner mig? Bara lite mindre trött än jag var innan jag drack drycken... men fortfarande så pass sömnig att jag skulle kunna somna på en gång.

Jag trodde att jag skulle få lite lugn och ro när jag badade. Så blev det inte. Först så slog alkoholisten ovanför på radion på högsta volym. Sedan började någon i huset borra. Senare satte grannarna igång att bråka... och lagom till jag klev upp så grälade de så mycket och högt att jag nästan kunde höra vad de sa. Jobbigt...

Nu ska jag fixa käk. Jag hade tänkt äta nudelsoppa men jag känner inte för det nu. Jag ska kolla vad jag har i frysen och sedan sätter jag mig och ser på någon DVD-film som jag lånat av en vän.

Jag tycker bättre om djur än människor. Kärringen i djuraffären är ett bra exempel. När jag köpte den vita fågeln så sa hon att "det går jättebra att byta om det visar sig vara fel kön eller om fåglarna inte funkar ihop". Höll hon sitt löfte? Nej, jag får inte byta fågel. Fattar hon inte att det drabbar henne själv? Jag kommer aldrig mer sätta min fot i hennes affär.

Nu ska jag se på sådant jag har spelat in tidigare och försöka äta lite mat. Jag är inte ett dugg hungrig men man måste ju äta ibland...

Det är strul i Vivis fågelfamilj. Orkar inte dra igenom allt, det är väl inte så kul att läsa om heller... men i alla fall så är de fyra fåglarna i samma rum nu och jag tror att den vita är en hane. Jag har misstänkt det under en tid, men det syntes tydligare idag eftersom den jagar efter den nya honan och verkar försöka uppvakta henne. Dessutom är Spike väldigt aggressiv mot den vita... Usch, allt är så jobbigt. Jag måste helt enkelt byta Snövit mot en ny fågel. Vad fan ska man annars göra? Jag har inte hjärta att lämna bort Angel. Däremot så tror jag att när han dör så kommer jag inte skaffa en ny hane utan bara ha två fåglar igen. Svårt att hänga med va? Jag vet, allt är bara så jävla krångligt.

Jag är extremt trött idag också. Det är säkert något fel på mig. Eller så blir jag bara trött av allt som känns jobbigt. Som mina nya grannar till exempel. De har nog aldrig bott i lägenhet förut. Jämt och ständigt när de är i trapphuset så pratar de jävligt högt och för en massa oväsen. Tack och lov så är det mitt kök och badrum som gränsar mot deras lägenhet så jag slipper höra så värst mycket när de är inne hos sig. Det verkar för övrigt vara en ganska störd familj. Jag trodde det var en mamma och hennes dotter som flyttat ihop med en ny man, men det är tvärtom... mannen och hans dotter som flyttat ihop med en ny kvinna. Vi får se hur länge det håller för jag vet inte hur många gånger jag har hört mannen och dottern bråka. Och då talar vi inte om några smågräl, det är rejäla bråk... även ute i trapphuset. Helt sjukt alltså, ungen brukar skrika som en stucken gris.

Jag brukar höra det mesta som pågår ute i trapphuset, därför har jag skaffat en gardinstång och en supertjock gardin som är till för att just dämpa ljud. Det ska jag fixa upp innanför ytterdörren och då kan jag förhoppningsvis skita i allt skrik, bråk, skratt och prat som pågår på andra sidan dörren.

Nu ska jag och mina rosa frottétofflor förflytta oss till badrummet för att borsta tänderna. Ja, hemma hos mig behöver man någon typ av skodon för på vintern har jag inte mer än +10 grader på golvet.

Idag är det inte bara jag som är trött. Mina fåglar gick och lade sig för en timme sedan. Oftast så brukar de lägga sig mellan elva eller tolv.

Jag kände mig lite deppig för ett tag sedan... och när jag är nere så brukar jag inte trösta mig med mat som vissa andra, utan med tekniska prylar. Men jag köper inte saker hur som helst bara, det måste ju vara något som jag kommer använda. Så jag tänkte efter och kom fram till att jag behövde en mp3-spelare som hade radio och inbyggd högtalare. Visst, jag har social fobi... men ibland vill man faktiskt vara lite social och umgås med människor och då är det bara att dra ut hörlurarna och så kan alla njuta av musiken. *he, he* Jag är i alla fall jättenöjd med min spelare, den är mycket bättre än jag trodde att den skulle vara.

Imorgon borde jag diska, jag har inga rena gafflar kvar. Jag brukar inte diska särskilt ofta dels p.g.a. att det är jävligt tråkigt och dels för att det känns rätt oekonomiskt att fylla upp hett vatten och använda en massa diskmedel bara för att diska två bestick, tre glas och en tallrik.

Jag måste leta reda på min hydrokortisonsalva. Ända sedan jag trampade på poison ivy för ett antal år sedan så får jag blåsor på fingrarna varje vår, ibland mer... ibland mindre. Jag har ingen aning om varför de dyker upp redan nu. Det är kanske något jag har ätit som kroppen reagerar på. Jag har även andra skumma utslag på magen och benen... jag får väl stryka på lite hydrokortison där också.

Idag har jag skruvat upp ett par krokar i klädkammaren och ställt tillbaka ett par grejer i hallen. Trots det känns det som att jag har en miljon saker kvar att fixa. Jag är tröttare än tröttast och tänker därför hoppa i säng omedelbums. Adjöss!

Nu ska jag inte sitta här längre. Det blev rätt sent igår... mycket senare än jag hade tänkt mig, därför ska jag gå och borsta tänderna nu på en gång. Jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna.

Usch, vad det blåser ute. Tur att man kan sitta här inne i värmen... öh, vänta... vilken värme? Min värd snålar med värmen även denna vinter. Jag tänder värmeljus varje dag för att inte frysa ihjäl.

Idag har jag målat igen. Nu har jag bara garderoben kvar. Jag ska nämligen måla alla vita träytor som finns i hallen för att det ska se fräscht ut. Men det kan jag bara göra när tapetserarna varit här igen. Tapeten har nämligen släppt på ett par ställen så det får de fixa. Det är tråkigt att saker och ting inte kan lösa sig på en gång. Det blir så jobbigt att behöva ta Xanor ännu en dag bara för att någon inte gjort sitt jobb ordentligt.

Jag gillar inte när det känns som att det finns tusen saker som måste åtgärdas. Jag gillar inte "måsten" över huvudtaget... men jag måste bland annat få ordning i lägenheten, installera min nya skrivare... Det kan ju vara bra att göra det så man vet om den fungerar eller inte. Man tror ju att när man köper nya saker så blir allt bättre, eller hur? Jag fick en ny dator av mina föräldrar i augusti för den förra krånglade så mycket. Men när jag skulle koppla in skrivaren så upptäckte jag att datorn inte hade någon passande port. Skitkul. Vi ringde upp HP och frågade och de sa att nästan alla tekniska prylar använder USB-porten nuförtiden. Jag köpte en adapter men lämnade tillbaka den för det var ändå inte bra. I nya datorn har jag Windows Vista och det fanns inga passande drivrutiner för vare sig min skrivare eller scanner. Alltså var jag tvungen att köpa helt nytt där också. Fast istället för flera olika delar så blev det en tjusig allt-i-ett-maskin; skrivare, scanner och kopiator.

Nu måste jag verkligen sova. Jag vet inte varför jag ofta lägger mig så sent. Jag blir trött ganska tidigt på kvällen men det känns som att jag på något sätt försöker dra ut på tiden genom att hitta på nya saker att göra. Äsch, skit samma. Dags att borsta tänderna och läsa nyheterna på Aftonbladets och Expressens hemsidor. Ja, det är ju så jäkla tråkigt att borsta tänderna... då kan man lika gärna roa sig med att läsa lite och samtidigt uppdatera sig om vad som händer ute i världen... hrm... typ.

Jag ska snart lägga mig för jag är helt slut. I en vecka ungefär så har jag hållit på att fixa i min hall. Jag har spacklat, sandpapprat och målat. Tro inte att jag är en jättehändig människa som vet allt om sådant här. *skratt*. Jag och Mårten åkte helt enkelt till K-rauta och förklarade för en kunnig person att jag ville måla om dörrkarmarna i min hall. Han pekade ut allt jag behövde och på den vägen är det... eller rättare sagt; väggen. *ha, ha*. Usch, vilket dåligt skämt. Varför har jag gett mig in på ett sådant här projekt kanske du undrar? Det är nämligen så att jag hade ett par hantverkare i lägenheten förut och de lyckades förstöra tapeterna i hallen så nu har jag fått sprillans nya tapeter. Då upptäckte jag att mina dörrkarmar ser så tråkiga ut. Vad som en gång i tiden förmodligen var en fin antikvit färg är numera en slags gulgråvit variant. Nu ska dörrkarmarna bli kritvita, det passar bättre ihop med den nya, ljusare tapeten.

Nåväl, det jag skulle komma fram till är att jag aldrig har varit så här slutkörd. Vem kunde ana att hantverksjobb tar så mycket på krafterna. Jag är inte särskilt trött fysiskt, men psykiskt. *pust*. Fast det kanske beror på andra saker också, hur man mår o.s.v. Jag har ju den röda veckan nu och då är jag alltid tröttare. Sen är det rätt livligt i min lägenhet nu när jag har fyra fåglar. Två i rummet och två i köket. De i köket sitter än så länge i bur men jag planerar att släppa ut dem lite längre framöver när jag har fått ordning på lägenheten.

Jag köpte Spike (den nyaste risfågelhannen) i en djuraffär i stan. Han såg så bedrövlig ut där han satt ihopkrupen i buren. Han hade inga fjädrar alls i nacken och på halsen, förmodligen var det någon av de andra fåglarna som hackade på honom. Jag hade inte hjärta att lämna honom där så jag köpte honom. När jag kom hem och satte honom i buren såg jag att han hade en endaste liten fjäder i nacken som stack rakt ut så därför blev det ganska självklart att han fick namnet Spike. Ja, jag gillar förstås även karaktären Spike i "Buffy the Vampire Slayer". Många av mina fåglars namn kommer från den serien. Fåglar är inte gjorda för att vara ensamma och man kan inte ha två hannar och en hona så jag var tvungen att köpa en fågel till. Jag hoppas bara att alla fåglar är av rätt kön nu. Just det, jag fick lämna bort en till fågel för att den bråkade med Angel. Så jag har en ny hona som är helt vit... ja, och därav namnet Snövit. Om du har hängt med i Vivis krångliga fågelhistoria så har jag alltså i inköpsordning följande fåglar just nu: Angel (hane), Snövit (hona), Spike (hane), Drusilla (hona).