Igår kväll diskuterade morsan och jag lite om min framtid. Det var skrämmande, för jag insåg att jag inte ser någon framtid för mig... att allt är hopplöst. Usch, jag hoppas verkligen att min uppfattning om framtiden kommer att ändras till det bättre... snart. Har man bara förmågan att kunna se framåt och sätta upp mål för sig själv så borde ju allt fungera smidigare... eller?

Det ser ut att bli bra väder idag. Farsan har redan tagit ut solstolen. Jag ska också ut nu... sitta lite i solen och läsa min bok. Om någon undrar varför det tar så lång tid att läsa den här boken (vet inte hur många månader sedan det var som jag började), så beror det på att en av personerna i boken heter... Roger.