Jag var helt slut igår. Jag och Mårten var hos morsan. Sen var vi hos Polisen och fixade pass. Sen åkte vi till Costco och gick omkring där i ett par timmar. De hade inte särskilt intressanta varor.
Just det… priset på pass höjs från 400 kr till 500 kr. Tror det är från första maj. När Mårten för ett par dagar sedan skulle hjälpa mig att boka tid så fanns det ingen tid i april. Alla vill väl skaffa pass innan priset går upp. Jag bad ändå Mårten kolla igen igår… och det fanns en tid ledig för någon hade avbokat tiden. Nu är det avklarat i alla fall. Det jobbigaste igår var när vi satt och väntade hos Polisen. Det var fullt av folk… och så många konstiga människor. Panikångest och att sitta och vänta på sin tur är ingen hit…

En kille skrev till mig på Instagram inatt. Jag har ingen aning om vem det är. Det står i och för sig att han är en Youtuber vilket inte hjälper mycket för jag kollar på allt möjligt… bland annat: stormjägare, gulliga djur, naturkatastrofer, fails, k-pop musik, ASMR. Han har ingen bild på sig själv, bara en tecknad figur. Nåväl… Jag vet inte riktigt varför han tackar mig för att jag följer honom. Det är han som har 50.000 följare. Jag har bara ca 500. Blyg som jag är så svarade jag bara med en smiley. Jag har inte lyssnat på ljudfilen än. Jag är för feg… visste inte ens att man kan skicka ljud i meddelanden.

Jag skrev till en kille på Threads igen. Jag kan inte bara låta bli när någon skriver mängder av inlägg och uppenbarligen mår dåligt. Hade fler svarat honom så hade jag kanske inte skrivit... men vissa av hans inlägg hade ingen alls kommenterat. Jag skrev bara en kort text... ville inte verka för creepy eftersom jag inte känner honom. Bara tillräckligt för att han skulle känna att någon lyssnade på honom och att han inte var ensam. En minut efter att jag skrev så hade han gillat det.

Om jag kan få någon på bättre humör så är det värt det. Det är nämligen inte lätt för mig att skriva till folk. Man tycker att det borde vara enklare att skriva till folk på nätet än att prata med någon i verkligheten. Både ja och nej för visst, man har mer tid på sig att tänka på vad man ska skriva osv men... nej, det är jobbigt ändå. Jag kommer i alla fall fortsätta skriva om jag känner att någon verkligen behöver hjälp.

Kom just på att jag inte skrivit om undersökningen på sjukhuset. Jag tror att min hjärna försöker förtränga allt. Det var en jäkligt obehaglig undersökning som pågick i en timme. Usch. Jag kände varenda elstöt. Jag har inte fått resultaten än men varje gång jag fick en stöt så ryckte min kropp till. Hon satte flera sladdar på händer och fötter och tryckte svinhårt med själva grejen som gav elstötar. Hon sa att ju hårdare hon tryckte desto lägre styrka på elen behövde hon ha. Jag hade märken i flera dagar efter undersökningen. Hon testade ändå med olika styrkor... hemskt... och ibland körde hon 20 (ja, 20!!!) stötar efter varandra.

Jag borde göra mig i ordning för att sova. Min hjärna hänger inte med riktigt.

Upptäckte just att jag har ett sår på handen. Vet inte när eller hur jag fick det. Det ser ut som att det hände idag. Ja, det borde ha svidit när jag tvättade ansiktet tidigare idag… så det måste hänt efter det.

Jag loggade in på ett annat Instagramkonto jag har. Har missat typ 30 inbjudningar. Har ingen koll alls på vilka jag följer. Jlo? Varför?

Ibland undrar man... kan saker och ting bli pinsammare? Svar: ja. Jag har inte använt Instagram särskilt mycket de senaste fyra åren men det finns något som heter Broadcast channel. Folk kan skapa typ som en liten (eller stor) grupp för sina följare. I gruppen kan den som har kontot lägga in exklusiva bilder, ljud, skriva text osv. Jag har blivit inbjuden till flera grupper men jag vet inte om inbjudningarna går ut automatiskt eller om den som har kontot (eller någon som jobbar åt dem) verkligen manuellt bjuder in. I och för sig står det alltid att jag har blivit inbjuden. Den asiatiska sångaren jag skrev om senast bjöd in mig till sin grupp. Jag gick med... och upptäckte sen att han har 118.000 följare... men i gruppen är vi bara 37. Va? Coolt... men samtidigt pinsamt. Är vi som familj nu eller? *ha, ha*

Måste kolla hur det är med andra på Instagram. Få se... jag följer Steve Aoki. Han har just nu 11,6 miljoner följare. Jag blev inbjuden till hans grupp... där vi är... 56,600 medlemmar. Inte fler? Jag följer även två musiker som heter Dimitri Vegas & Like Mike. Perfekt musik att träna till... tycker jag i alla fall. De har 4,9 miljoner följare och jag är med i båda deras grupper... 13,100 i ena gruppen, 25,700 i andra. Hm...

Orkar inte tänka mer nu, jag har ont i huvudet. Ska lägga mig.

Usch, mår inte bra alls idag. Ångest, illamående och snart mens... kanske. Vem vet.

Jag gjorde en kille glad på Threads i alla fall. Det är en asiatisk sångare som skrev om saker han varit med om i sitt liv som påverkat honom mycket... negativt alltså. Jag märkte att det var svårt för honom att dela med sig det... så jag kände bara att jag behövde få honom på bättre tankar så jag bestämde mig för att skriva till honom. I vanliga fall kommenterar jag aldrig folks inlägg men det kändes viktigt. Jag tänkte bara skriva något snabbt och enkelt men vad jag än kom på att skriva så kändes det fel. Det slutade med att jag satt i säkert en timme för att få fram en text jag var nöjd med. Min sociala fobi började strula med mitt huvud också för jag tänkte... shit, kan jag verkligen skriva så här? Till slut så skickade jag texten i alla fall. Efter ett par minuter hade han redan svarat och tackade för mina fina ord. Coolt, tänkte jag. Han blev gladare. Tio minuter senare fick jag ett meddelande på Instagram från honom. Han hade gjort en story där han tackade mig ännu mer och även hade klistrat in min text så alla kunde se. Pinsamt... men samtidigt smickrande. Varför pinsamt? Han har över 100.000 följare.

Det känns bra att jag kunde nå fram till honom. Folk tänker inte alltid på att ibland krävs det bara några få ord för att göra någons dag lite bättre.

Orkar inte skriva mycket just nu för jag mår inte bra. Ska träna också innan klockan blir allt för mycket. Jag var på sjukhuset idag och gjorde undersökningen. Hemskt. Fruktansvärt. Jag önskar att jag hade tagit mer Xanor innan... jag tog bara 1 mg Xanor. Berättar mer någon annan dag.

Träningsdags…

Vilken mupp jag är. Klockorna ställs ju om inatt. Märkte det bara nu för klockan på datorn och mobilerna har ställts om automatiskt men andra klockor har fortfarande vintertid.

Jag förstår mig inte riktigt på vissa appar… som Instagrams Threads. Vad är vitsen med att skriva där? TikTok är inte heller särskilt kul. Jag har social fobi så jag kan ju inte lägga ut videor på mig själv. Trots att jag bara har två inlägg (bilder på mig som jag lade till animering och musik) så har jag ändå över 1000 följare. Va? Jag har även två vänner (visste inte att det finns vänfunktion ens). Ena är Mårten och den andra snubben är en… vad ska man kalla det… ska googla och se vad det står om honom. Enligt wikipedia är han DJ, musiker och manager. Jag har ingen aning om när eller hur vi blev vänner. Vi är vänner på Facebook också ser jag… men det kan inte vara därför… då borde jag ha fler vänner på TikTok.

Jag har inte mått så bra den senaste tiden. Efter akuten så mår jag dåligt oavsett vad jag äter. Jag mår illa bara jag tänker på mat. Jag fick hemmagjord grönsakssoppa från morsan fyra dagar i rad för det gick att äta. Morsans pannkakor fungerar också. Hamburgare från MAX kunde jag äta också konstigt nog.

Jag tar en hel del Xanor också för jag har ångest varje dag. Vissa dagar klarar jag av att inte ta något… men jag mår inte bra. Det är bara så mycket som är jobbigt just nu. Undersökningen jag fått tid till är kanske inte så oroande… tror jag. Det är nog att det står att besöket tar en timme.

Va?! Är klockan redan 03:30? Det är en sak jag har märkt också senaste tiden. Min känsla för tid har försämrats enormt. Jag borde sluta skriva och göra mig i ordning för att sova. Måste bara ladda upp en fågelvideo till Youtube.

Jag fick ett påskkort i posten idag från min mamma. Det var kul. Jag fick även ett till påskkort… från gubben på Facebook. Inte lika kul. Han skrev ju i brevet förut att han inte skulle störa mig om jag inte ville det. Jag gav både brevet och kortet till Mårten för att spara om något mer händer. Jag vill inte ha dem hos mig. Känns äckligt på något sätt. Jag tvättade händerna flera gånger efter både brevet och kortet. Yuck.

Nu ska jag träna. Ja, jag är döende men jag behöver inte gräva ner… öh, det var kanske fel uttryck i det här sammanhanget. Fast egentligen inte eftersom jag vill kremeras. Jag menar bara att jag inte behöver skita i allt bara för att jag kommer dö.

Mår inte bra. Ska träna ändå.

Kul när ens 2000 kronors hörlurar pajar. Alltså de fungerar men själva lädret har spruckit och jag tror inte att det går att laga. Jag googlade och såg att man kan köpa nya "kuddar" och byta ut dem. Det blir dock inte originalmärket för jag hittar inga på Sonys hemsida. Vet inte heller hur man byter kuddar…

Jag får kolla upp det senare. Nu ska jag lägga mig. Ja, klockan är 07:30 på morgonen men jag mår inte bra och har därför inte lagt mig än.