Sitter och kollar på folk som streamar på TikTok. Hamnade på en svensk snubbes stream. Han pratade om allt möjligt… tror han spelade spel samtidigt. Efter en stund sa han: "Vem är det där? Vivi? Jaha." Va? Jag har aldrig sett hans stream förut. Äh, vet inte vad han menade med det.

Är trött idag. Inte trött som att jag vill sova… har bara ingen ork.

Jag sitter och kollar på stormjägare på Youtube. Jag kollar på Vince Waelti på TVn och Reed Timmer på iPaden. Det har inte hänt så mycket än… men det kanske ändras snart.

Här är riktiga Vin Diesels TikTok. Samma bild som fejkkontot men med en blå bock efter sig. Inte särskilt svårt att lista ut vilken som är äkta.

Jag fattar inte varför så många skapar fejk-konton överallt. På TikTok får jag senaste tiden typ 20 fejk Vin Diesel i veckan som börjar följa mig.

Varför ska det vara så krångligt med BH:ar... och varför är de så dyra? Jag måste köpa nya för de gamla är så slitna. Vet inte alls vilken storlek jag ska köpa. Det är fri retur... ska man kanske köpa olika storlekar? Öh, nej... inte när de kostar 450 kr styck. Det är ändå billigt jämfört med de flesta andra som kostar runt tusen spänn. Jag får väl chansa. Måste tänka... När jag var smalare hade jag 60F. Sen gick jag upp i vikt och använde 65E. Som jag fattar det så... ökar man storleken måste man ta en kupbokstav mindre... även om det är samma kupstorlek... egentligen. Men nu när mina cancerknölar i bröstet växer så behöver jag större kupa. Fast jag behöver kanske storlek 70. Jag mätte under bysten och det är ca 68 cm. Rörigt det blev nu. 65E blir... 70D... men jag måste ha större kupa... 70DD eller 70E. Ser nu att jag inte behöver välja mellan de storlekarna. BH:n jag kollat på finns bara i 70E.

Äh, orkar inte tänka mer. Klockan är mycket så jag borde sova.

Dags att träna.

Dagens lunch… kycklingnuggets från MAX med blue cheese style dip. Mårten är världens bästa vän.

Jag fick stänga ner TikTok igen. Jag kollade på en tjeckisk DJ som spelade ganska bra musik. Plötsligt hörde jag honom säga mitt namn och något på tjeckiska… sen kom en inbjudan att vara med i live-streamen. Aaaaaaaaaah, jag vill inte!

Jag åt inget idag. Jag mådde inte bra först. Sen glömde jag bort att äta. Nu har jag druckit lite sockerfri nyponsoppa och käkat sockerfri glass.

Jag har aldrig fattat vitsen med TikTok. Jag har haft ett konto länge men knappt använt det. Senaste veckan har jag kollat mer… framförallt på folk som sänder live. Det är ganska kul… folk som inte kan sjunga men ändå försöker, andra streamar spel. Igår kollade jag ganska länge på en som spelade Grand theft auto. Jag förde över bilden till TVn istället för att kolla på mobilen.

För en stund sedan såg jag en snubbe som hade druckit för mycket. Han snubblade omkring överallt och pratade nonsens. Hans moderatorer försökte få honom att stänga av streamen så han inte skulle göra bort sig mer. Jösses. Just nu tittar och lyssnar jag på en DJ som spelar soft musik, typ RnB och liknande. Först trodde jag att det var fel på bilden men sen läste jag vad han skrivit på sin sida. Han föddes utan käke. Ballt att han vågar streama live. Över 500 pers kollar just nu.

Jag föredrar alltid att vara i bakgrunden oavsett vad det gäller. Men vad fan… flera gånger har olika streamare på TikTok bjudit in mig att vara med… live. Man måste svara ja eller nej, det går inte att komma ifrån popup-rutan. Vad jag gör? Jag stänger ner hela appen…

Min hjärna stänger snart också. Jag ska ladda upp en fågelvideo till Youtube. Sen gör jag mig i ordning för att sova.

-1,6 kg sedan igår? Skumt. Jag behöver kanske dricka mer vätska.

Jag var helt slut igår. Jag och Mårten var hos morsan. Sen var vi hos Polisen och fixade pass. Sen åkte vi till Costco och gick omkring där i ett par timmar. De hade inte särskilt intressanta varor.
Just det… priset på pass höjs från 400 kr till 500 kr. Tror det är från första maj. När Mårten för ett par dagar sedan skulle hjälpa mig att boka tid så fanns det ingen tid i april. Alla vill väl skaffa pass innan priset går upp. Jag bad ändå Mårten kolla igen igår… och det fanns en tid ledig för någon hade avbokat tiden. Nu är det avklarat i alla fall. Det jobbigaste igår var när vi satt och väntade hos Polisen. Det var fullt av folk… och så många konstiga människor. Panikångest och att sitta och vänta på sin tur är ingen hit…

En kille skrev till mig på Instagram inatt. Jag har ingen aning om vem det är. Det står i och för sig att han är en Youtuber vilket inte hjälper mycket för jag kollar på allt möjligt… bland annat: stormjägare, gulliga djur, naturkatastrofer, fails, k-pop musik, ASMR. Han har ingen bild på sig själv, bara en tecknad figur. Nåväl… Jag vet inte riktigt varför han tackar mig för att jag följer honom. Det är han som har 50.000 följare. Jag har bara ca 500. Blyg som jag är så svarade jag bara med en smiley. Jag har inte lyssnat på ljudfilen än. Jag är för feg… visste inte ens att man kan skicka ljud i meddelanden.

Jag skrev till en kille på Threads igen. Jag kan inte bara låta bli när någon skriver mängder av inlägg och uppenbarligen mår dåligt. Hade fler svarat honom så hade jag kanske inte skrivit... men vissa av hans inlägg hade ingen alls kommenterat. Jag skrev bara en kort text... ville inte verka för creepy eftersom jag inte känner honom. Bara tillräckligt för att han skulle känna att någon lyssnade på honom och att han inte var ensam. En minut efter att jag skrev så hade han gillat det.

Om jag kan få någon på bättre humör så är det värt det. Det är nämligen inte lätt för mig att skriva till folk. Man tycker att det borde vara enklare att skriva till folk på nätet än att prata med någon i verkligheten. Både ja och nej för visst, man har mer tid på sig att tänka på vad man ska skriva osv men... nej, det är jobbigt ändå. Jag kommer i alla fall fortsätta skriva om jag känner att någon verkligen behöver hjälp.

Kom just på att jag inte skrivit om undersökningen på sjukhuset. Jag tror att min hjärna försöker förtränga allt. Det var en jäkligt obehaglig undersökning som pågick i en timme. Usch. Jag kände varenda elstöt. Jag har inte fått resultaten än men varje gång jag fick en stöt så ryckte min kropp till. Hon satte flera sladdar på händer och fötter och tryckte svinhårt med själva grejen som gav elstötar. Hon sa att ju hårdare hon tryckte desto lägre styrka på elen behövde hon ha. Jag hade märken i flera dagar efter undersökningen. Hon testade ändå med olika styrkor... hemskt... och ibland körde hon 20 (ja, 20!!!) stötar efter varandra.

Jag borde göra mig i ordning för att sova. Min hjärna hänger inte med riktigt.

Upptäckte just att jag har ett sår på handen. Vet inte när eller hur jag fick det. Det ser ut som att det hände idag. Ja, det borde ha svidit när jag tvättade ansiktet tidigare idag… så det måste hänt efter det.

Jag loggade in på ett annat Instagramkonto jag har. Har missat typ 30 inbjudningar. Har ingen koll alls på vilka jag följer. Jlo? Varför?

Ibland undrar man... kan saker och ting bli pinsammare? Svar: ja. Jag har inte använt Instagram särskilt mycket de senaste fyra åren men det finns något som heter Broadcast channel. Folk kan skapa typ som en liten (eller stor) grupp för sina följare. I gruppen kan den som har kontot lägga in exklusiva bilder, ljud, skriva text osv. Jag har blivit inbjuden till flera grupper men jag vet inte om inbjudningarna går ut automatiskt eller om den som har kontot (eller någon som jobbar åt dem) verkligen manuellt bjuder in. I och för sig står det alltid att jag har blivit inbjuden. Den asiatiska sångaren jag skrev om senast bjöd in mig till sin grupp. Jag gick med... och upptäckte sen att han har 118.000 följare... men i gruppen är vi bara 37. Va? Coolt... men samtidigt pinsamt. Är vi som familj nu eller? *ha, ha*

Måste kolla hur det är med andra på Instagram. Få se... jag följer Steve Aoki. Han har just nu 11,6 miljoner följare. Jag blev inbjuden till hans grupp... där vi är... 56,600 medlemmar. Inte fler? Jag följer även två musiker som heter Dimitri Vegas & Like Mike. Perfekt musik att träna till... tycker jag i alla fall. De har 4,9 miljoner följare och jag är med i båda deras grupper... 13,100 i ena gruppen, 25,700 i andra. Hm...

Orkar inte tänka mer nu, jag har ont i huvudet. Ska lägga mig.

Usch, mår inte bra alls idag. Ångest, illamående och snart mens... kanske. Vem vet.

Jag gjorde en kille glad på Threads i alla fall. Det är en asiatisk sångare som skrev om saker han varit med om i sitt liv som påverkat honom mycket... negativt alltså. Jag märkte att det var svårt för honom att dela med sig det... så jag kände bara att jag behövde få honom på bättre tankar så jag bestämde mig för att skriva till honom. I vanliga fall kommenterar jag aldrig folks inlägg men det kändes viktigt. Jag tänkte bara skriva något snabbt och enkelt men vad jag än kom på att skriva så kändes det fel. Det slutade med att jag satt i säkert en timme för att få fram en text jag var nöjd med. Min sociala fobi började strula med mitt huvud också för jag tänkte... shit, kan jag verkligen skriva så här? Till slut så skickade jag texten i alla fall. Efter ett par minuter hade han redan svarat och tackade för mina fina ord. Coolt, tänkte jag. Han blev gladare. Tio minuter senare fick jag ett meddelande på Instagram från honom. Han hade gjort en story där han tackade mig ännu mer och även hade klistrat in min text så alla kunde se. Pinsamt... men samtidigt smickrande. Varför pinsamt? Han har över 100.000 följare.

Det känns bra att jag kunde nå fram till honom. Folk tänker inte alltid på att ibland krävs det bara några få ord för att göra någons dag lite bättre.

Orkar inte skriva mycket just nu för jag mår inte bra. Ska träna också innan klockan blir allt för mycket. Jag var på sjukhuset idag och gjorde undersökningen. Hemskt. Fruktansvärt. Jag önskar att jag hade tagit mer Xanor innan... jag tog bara 1 mg Xanor. Berättar mer någon annan dag.

Träningsdags…

Vilken mupp jag är. Klockorna ställs ju om inatt. Märkte det bara nu för klockan på datorn och mobilerna har ställts om automatiskt men andra klockor har fortfarande vintertid.

Jag förstår mig inte riktigt på vissa appar… som Instagrams Threads. Vad är vitsen med att skriva där? TikTok är inte heller särskilt kul. Jag har social fobi så jag kan ju inte lägga ut videor på mig själv. Trots att jag bara har två inlägg (bilder på mig som jag lade till animering och musik) så har jag ändå över 1000 följare. Va? Jag har även två vänner (visste inte att det finns vänfunktion ens). Ena är Mårten och den andra snubben är en… vad ska man kalla det… ska googla och se vad det står om honom. Enligt wikipedia är han DJ, musiker och manager. Jag har ingen aning om när eller hur vi blev vänner. Vi är vänner på Facebook också ser jag… men det kan inte vara därför… då borde jag ha fler vänner på TikTok.

Jag har inte mått så bra den senaste tiden. Efter akuten så mår jag dåligt oavsett vad jag äter. Jag mår illa bara jag tänker på mat. Jag fick hemmagjord grönsakssoppa från morsan fyra dagar i rad för det gick att äta. Morsans pannkakor fungerar också. Hamburgare från MAX kunde jag äta också konstigt nog.

Jag tar en hel del Xanor också för jag har ångest varje dag. Vissa dagar klarar jag av att inte ta något… men jag mår inte bra. Det är bara så mycket som är jobbigt just nu. Undersökningen jag fått tid till är kanske inte så oroande… tror jag. Det är nog att det står att besöket tar en timme.

Va?! Är klockan redan 03:30? Det är en sak jag har märkt också senaste tiden. Min känsla för tid har försämrats enormt. Jag borde sluta skriva och göra mig i ordning för att sova. Måste bara ladda upp en fågelvideo till Youtube.

Jag fick ett påskkort i posten idag från min mamma. Det var kul. Jag fick även ett till påskkort… från gubben på Facebook. Inte lika kul. Han skrev ju i brevet förut att han inte skulle störa mig om jag inte ville det. Jag gav både brevet och kortet till Mårten för att spara om något mer händer. Jag vill inte ha dem hos mig. Känns äckligt på något sätt. Jag tvättade händerna flera gånger efter både brevet och kortet. Yuck.

Nu ska jag träna. Ja, jag är döende men jag behöver inte gräva ner… öh, det var kanske fel uttryck i det här sammanhanget. Fast egentligen inte eftersom jag vill kremeras. Jag menar bara att jag inte behöver skita i allt bara för att jag kommer dö.

Mår inte bra. Ska träna ändå.

Kul när ens 2000 kronors hörlurar pajar. Alltså de fungerar men själva lädret har spruckit och jag tror inte att det går att laga. Jag googlade och såg att man kan köpa nya "kuddar" och byta ut dem. Det blir dock inte originalmärket för jag hittar inga på Sonys hemsida. Vet inte heller hur man byter kuddar…

Jag får kolla upp det senare. Nu ska jag lägga mig. Ja, klockan är 07:30 på morgonen men jag mår inte bra och har därför inte lagt mig än.

Jag kollar inte Instagram varje dag. Öppnade appen nyss och såg att den svenska artisten som började följa mig för någon dag sedan har skickat ett meddelande. Artisten undrar om jag kan skicka en video jag har på artisten och en amerikansk artist. Jag filmade dem för många år sedan när de uppträdde tillsammans på en nattklubb. Jag fattar inte riktigt hur jag ska skicka videon. Den finns ju uppe på Youtube. Jag har säkert videon på någon hårddisk också men även om jag hittar den… hur skickar man en så stor fil? Och varför vill artisten ha originalet? Räcker det inte att videon finns tillgänglig på Youtube? Eller vill artisten lägga upp videon själv någonstans? Men det är ju jag som filmat… Äh, jag får fråga Mårten.

Jag mår fortfarande inte bra men kan försöka skriva vad som hände tidigare, varför jag åkte till akuten. Mårten och jag var hos min morsa för att fira hennes födelsedag. Jag käkade sallad för jag har svårt att äta utanför mitt hem eftersom jag inte vet om magen kommer igång. Jag åt även lite tårta. Vi var hos morsan ett tag, sen körde Mårten hem mig. Jag åt mat som morsan hade gjort åt mig. Klockan var då ca 18:00. Det var det sista jag mindes. Det enda jag mindes sen var att jag någon gång mellan 04:30 eller 05:00... eller kanske senare (jag minns inte) ringde Mårten för att jag mådde jättedåligt. Det var inte bara ångest och illamående... det värsta var att jag inte mindes något alls om vad som hänt efter jag åt mat.

Jag hade bara tagit 1 mg Xanor innan vi åkte till morsan vilket är en rätt svag dos (för mig i alla fall). När jag tar Xanor påverkas kortminnet men jag är alltid närvarande i situationen. Nu mindes jag INGENTING. Mårten fick berätta mer vad som hänt för vi pratar alltid mycket i telefon och skickar meddelanden på Messenger. Han sa att vi pratade om något och helt plötsligt blev jag tyst och började prata om något helt annat. Mårten sa även att jag hade tränat. Va? Jag mindes ingenting av det.

Vi bestämde oss för att åka in till akuten (vi tog med morsan också) eftersom den första tanken man får är: "Har cancern spritt sig till hjärnan?". Det var inte så mycket folk på akuten men allt tog ändå lång tid. Det verkar som att nuförtiden när man söker vård akut så skickas man vidare till en annan avdelning på akuten. Jag skickades till akutavdelningen medicin... tror jag. Minns inte.

Usch, mår inte bra alls nu. Ska försöka skriva vidare ändå. Nåväl, jag tappade räkningen när det gäller antalet väntrum vi satt i. Överhuvudtaget gick väldigt mycket tid åt på akuten till att vänta.

Fan, kan inte tänka just nu. Få se... jag minns inte om jag fick träffa en läkare först eller sjuksköterska. Äh, skit samma. Jag fick träffa flera läkare och göra en massa tester. De kollade mina blodvärden också. Vi var där i 10,5 timmar så det kändes i alla fall att de tog min minnesförlust på allvar. Mot slutet av besöket så kom det in en läkare och sa att de ville göra en datortomografi. Vi frågade om de skulle göra med eller utan kontrastvätska. Hon sa att det skulle vara utan. En stund senare kom en sjuksköterska in och sa att hon skulle fixa en vad de kallade "infart" i mitt armveck. Direkt började jag misstänka att "Varför behöver man en infart om man inte ska använda kontrastvätska?". Så jag ställde in mig på att de förmodligen skulle använda kontrastvätska. Jag mådde skitdåligt eftersom förra datortomografin med kontrastvätska var hemsk... som att hela min kropp brann jättelänge. När de kallade mig till datortomografin så visade det sig att de visst skulle använda kontrastvätska. Skit... mitt hjärta slog fruktansvärt hårt och jag mådde jättedåligt. Som tur var skulle de bara ta bilder på mitt huvud så när de väl sprutade in vätskan så var det inte så farligt... kände mest av värmen i nedre kroppen och den där obehagliga känslan av att vara kissnödig.

Jag måste säga att alla som jobbade där på sjukhuset var extremt trevliga och omtänksamma och förklarade alltid steg för steg vad de skulle göra. Det var ändå jobbigt för jag mådde jättedåligt. Jag vet inte om jag fick med allt som hände så jag ska be Mårten läsa igenom vad jag skrivit sen. Ja, läkaren på akuten skrev en remiss för att kolla upp det där med min känsel. Jag fick känslan av att han tog alla mina problem mer seriöst än tjejen jag fick träffa på vanliga neurologmottagningen. Som en sista grej tänkte jag skriva några utdrag ifrån min journal angående mina problem. Just det, läkaren kallade det som hände mig TGA (transitorisk global amnesi). Mer exakt skrev han så här:

Kvinna med i bakgrunden recidiverande bröstcancer, känselnedsättning och nu cirka 12 timmars retrograd amnesi. DT samt DT angio utan anmärkning. Bedöms som TGA.

Det här missade jag att läsa som läkaren skrev. Vet inte om han pratar om cancersymtomen eller känselsymtomen:

Kan läsa i journal om erbjudit patient LP och MR för vidare undersökning då viss misstanke om paraneoplastiska eller metastaseringsorsak till symtomen.

Jag orkar inte kolla upp exakt vad det betyder just nu för jag mår skit. Får googla på det senare någon dag när jag mår bättre. Mina blodvärden var ganska bra. Min snabbsänka var på 3. Tror inte jag någonsin haft så lågt. Så skumt eftersom jag har cancer. När jag hade min första tumör var snabbsänkan och andra sänkan rätt höga. Det enda som avvek lite från det normala var det här:

B--Erytrocyter 3,8 x10(12)/L (man ska ha 3,9 - 5,2)

B--Hemoglobin 116 g/L (man ska ha 117-153)

Jag vet inte hur snabbt remisser från akuten brukar behandlas men de hörde av sig till Mårten efter bara någon dag och sa att de hade ett återbud och undrade om jag kunde komma dagen efter? Alltså igår... eller i förrgår. Omöjligt med mina problem... framförallt eftersom jag har fått panikattacker varje dag sedan akutbesöket. De sa att det var okej, att de skulle skicka ut en kallelse till en annan dag. De skickade kallelsen samma dag men själva besöket är om någon vecka så förhoppningsvis hinner jag förbereda mig mentalt. Undersökningen de ska göra är något som heter ENeG (elektroneurografi). Så här står det i kallelsen:

Syfte: Mäta ledningshastighet och funktion i nerverna.

Utförande: Man fäster små ytelektroder på olika ställen på händer och fötter och stimulerar nerverna med hjälp av små elektriska stötar som fångas upp av ytelektroderna.

Vet inte om det går att skicka inlägg från den här mobilen. Jag försöker. Sitter på toa och kollar Instagram. Ja, jag måste ju ha något att göra medan jag väntar på att magen ska göra sitt. Såg just att en svensk artist börjat följa mig. Det är jättekul men jag vet inte varför obetydliga jag är något att följa. Jag har inte varit utomlands sedan 2019… först på grund av pandemin, sedan min cancer och övriga hälsa. Så mina bilder är inte lika fina, roliga och varierade som de brukade vara.

Jag ska försöka träna ett helt pass. För skojs skull gjorde jag ålderstestet eftersom jag inte gjort det på mer än ett år. Man får två övningar, en för kroppen och en för hjärnan. Jag tyckte inte det gick så bra… men mitt resultat blev att min kropp är 12 år yngre än vad den egentligen är…

Kan man ladda upp video till dagboken? Gör ett försök. Jag orkade inte köra en hel träning så jag gjorde lite balansövningar...

 

 

Orkar inte skriva just nu. Så här ser mitt armveck ut efter igår på akuten…

Kom just hem efter att ha spenderat 10,5 timmar på akuten. Morsan och Mårten var med mig. Skriver mer sen när jag fått tillbaka orken. Jag har varit vaken sedan 11:00 i fredags… mer än ett dygn.

Idag fick jag ett handskrivet brev med posten... från en gammal gubbe på Facebook. Jag har över 3000 vänner och jag gör inga speciella begränsningar på vilka jag godkänner eftersom jag spelar flera spel där jag behöver hjälp från Facebookvänner. Det var inget störande brev jag fick egentligen men det är ändå lite creepy... framförallt för att han är typ 67 år gammal. Och vem skriver till en främling och bjuder in dem till någon håla i Värmland? Usch. Han skrev att han bara söker vänskap eftersom att hans förra fru var psykopat. Va? Sjukt. Efter att ha tänkt lite så slog det mig att ingenting i brevet (på tre sidor) var personligt. Min tanke? Han har säkert färdigskrivna brev som han skickar till mängder av kvinnor. Jag kan ha fel men jag har sällan fel när det gäller min instinkt. Nu spelar det ändå ingen roll för jag tänker inte svara honom. Först tänkte jag svara och på ett snyggt sätt avböja hans uppmärksamhet... berätta att jag är döende på grund av cancern... men sen tänkte jag att... nej, varför ska jag göra det? Han kanske tolkar det som ett tecken på att jag vill prata och hålla kontakten. Hade han varit 30 år yngre och snygg hade jag kanske tänkt annorlunda. *ha, ha*. Skojar bara. Jag har varit singel sedan 2001... eller var det 2000? Minns inte när det tog slut med Roger. Har aldrig känt behov av att hitta någon annan.

Jag får kanske kolla lite noggrannare på vänförfrågningar på Facebook. Jag brukar läsa ett par inlägg av varje person... men det går inte att veta jämt om folk är störda eller inte. Jag godkände en svensk snubbe för ett par minuter sedan. Han hade ett ganska ovanligt efternamn så jag kollade upp honom. Han har hemlig identitet. Skumt. Jag googlade istället på hans namn och staden han bor i. Google är så sega med att uppdatera sökresultaten så man ser ändå var han bor. Äh, whatever... klockan är snart 5 på morgonen. Jag borde kanske sova.

Jag har lite feber. Skit samma, jag tränar ändå. Fick mensen idag fast den ska komma på måndag. Förra månaden kom mensen någon dag senare än den skulle. Jag har fått en hel del finnar i ansiktet också. Verkar vara något med hormonerna. Kanske kroppen som kör på sista varvet innan den lägger av.

Träningsdags…

Har inte mått så bra de senaste dagarna. Resan till Uppsala för att få en second opinion om min cancer var ett jäkla slöseri med energi och Xanor. Jag fick träffa en cancerkirurg och en sjuksköterska. Vi satt och pratade mest och kirurgen gjorde ett ultraljud samtidigt som han påpekade mängder av gånger att han inte var utbildad för det. Spelar roll, jag vet att tumörerna är där och växer. Såg det själv på monitorn också. Mot slutet av besöket så sa kirurgen bara att han höll med min första cancerkirurg. Okej... var jag verkligen tvungen att åka så långt bara för att höra det? Jag har inte varit längre bort från hemmet än 5 kilometer de senaste... kanske 3 åren. Det krävdes jättemycket mental förberedelse för att åka så långt och träffa helt nya människor. Jag är rätt säker på att cancerkirurgerna är vänner... det lät så när han pratade om henne. Nåväl, skit samma.

Nu har jag gjort allt jag kan göra. Jag har varit hos en neurologmottagning för mina känselproblem och blivit erbjuden två undersökningar som jag inte klarar av vilket gör att jag inte får mer hjälp. Samma sak med cancern nu... två läkare säger att det inte går att operera bort tumörerna och fylla bröstet med vävnad eller annat. Så nu återstår bara väntan... väntan på att dö.

Mårten och jag är i Uppsala. Skriver mer när jag kommer hem. Ska förbi morsan först.

Nytt rekord med Wii fit…

Jag skrev att jag mår skit och behövde ta Xanor för tredje gången idag.

Skulle även skriva att jag trodde det var dimma ute… men det snöar.

Skumt… jag gjorde ett inlägg här i dagboken från mobilen… men det verkar ha försvunnit…

Min morsa är så korkad för hon går på vad alla säger. Hon har skaffat en slags värmepump/AC som är helt fel för typen av bostad hon har. Det som är mest irriterande är att hon försäkrat mig flera gånger att hon inte skulle skaffa en sån. Det får ju mig att tänka, vad mer ljuger hon om? Har ingen tillit till henne alls längre. Jag brukar vara där någon gång i veckan men jag tänker inte sitta där och frysa. Så framöver får jag väl skita i att åka dit eller bara stå vid ytterdörren, säga "hej" och sen åka hem igen.

Varför jag fryser där? Det är varmt där själva värmepumpen sitter men resten av huset är kallt. Svinkallt. Det sitter nämligen en sensor ett par meter ifrån värmepumpen (eller vad fan det är). Sensorn känner av hur varmt det är och reglerar hela husets element. Ja... men om värmepumpen blåser varm luft mot sensorn och i det utrymmet så tror ju sensorn att det är tillräckligt varmt och sänker värmen rejält i andra element... framförallt de på andra våningen. Helt idiotiskt.

Jag hatar folk som ljuger. Spelar roll... jag är död snart ändå så jag slipper all skit. Jag tar kanske livet av mig snart också. Orkar inte med att må dåligt.

*host, host*. Usch... jag tog precis en Xanor för jag mår dåligt. Vattnet hamnade i fel strupe... kunde inte andas. Nu är det lite bättre....

Usch, jag mår inte bra. Det var en jättejobbig dag idag. Jag var hos neurologmottagningen. Jag fick ju papper förut att det var mer än 9 månaders väntetid... men de ringde Mårten förra veckan och sa att de hade fått ett återbud och undrade om jag kunde komma idag. Om du undrar varför Mårten alltid är den de kontaktar så är det för att Mårten hjälper mig med sånt.

Jag har varit skitnervös och haft ångest senaste dagarna. Det blev hundra gånger värre idag och den läkaren jag träffade var inte bra. Hon var en utländsk kvinna i 20-årsåldern. Hon var inte så bra på svenska men framförallt kändes det som att hon varken lyssnade på mig eller förstod vad jag menade. Vi pratade en del sedan gjorde hon lite olika tester på mig vilket mest handlade om styrkan i mina muskler. Jag försökte förklara att jag har inga problem med muskler och styrka, det är känseln som är borta.

Mot slutet av besöket gick hon iväg för att prata med en "kollega" så jag tror inte att hon ens var en färdigutbildad neurolog. När hon kom tillbaka sa hon att för att gå vidare med utredningen skulle de behöva göra en magnetröntgen och ta prov på benmärgsvätskan. Va?! Jag sa att jag klarar inte av någon av de undersökningarna. Jag kan inte ligga i en magnetröntgentunnel i 45 minuter med en maskin som låter skithögt när jag har panikångest. Inte en chans.

Så det kommer inte hända något mer angående min känsel som försvinner... och just nu mår jag så dåligt så jag klarar inte av att ta mig till det andra sjukhuset om ca en månad för ett annat utlåtande angående min bröstcancer. Allt det här var för mycket för mig. Jag mår skitdåligt. Som om det inte räckte med jobbiga saker idag så hade de brandövning mitt i allt också. Det gick inte att höra vad läkaren sa.

Nu sitter jag här med huvudvärk, ångest och illamående. Ja, huvudvärk... hon tyckte inte att det är bra att jag äter smärtstillande för hon sa att när man sen slutar med smärtstillande så får man det som typ en eftereffekt att man får mer ont i huvudet? Va? Äh, jag går på vad husläkaren sa. Hon sa att jag ska ta maxdos av paracetamol och komplettera med ibuprofen. Självklart tar jag inte smärtstillande om jag inte har ont.

Fattar inte att det är så här jag ska leva mina sista veckor, månader eller år. Ångest och cancer och inte ens kunna ta medicin mot det. Husläkaren är snäll och skriver ut några få tabletter Xanor men om det fortsätter så här behöver jag mer. Och nu kan jag inte ens ta smärtstillande när jag behöver det? Kul jävla liv.

Efter besöket åkte Mårten och jag till min mamma för att berätta hur det gick. Mårten googlade lite på undersökningarna jag fick göra idag och varför läkaren föreslog just magnetröntgen och ryggmärgsprov. Alla grejer sammanlagt är exakt vad man gör för tester för folk som de misstänker har MS. Det är säkert min cancerläkare som har påpekat det med MS igen. Inga symptom stämmer ju!!! Ändå blev det uppenbart att allt gick ut på att utreda MS!!! Fan, folk är ju helt störda. Så bara för att cancerläkaren tjatade om MS så fokuserar de inte på något annat. Helt jävla sjukt.

Nej, måste försöka släppa det här för jag misstänker att ångesten kommer fördubblas när jag senare sitter i soffan och försöker koppla av. Det är alltid då bakslaget kommer. Hur jag menar med det? Ångesten kommer inte alltid i den jobbiga situationen. Många gånger kommer den senare på dagen, kvällen eller natten. Jag vet inte om det är så för alla men så är det för mig.

När vi var hos läkaren upptäckte jag också att mitt ID-kort går ut snart... så Mårten hjälpte mig att boka in en tid hos Polisen för nytt ID. Vi lyckades få en tid idag så nu är det avklarat i alla fall. Det var också jobbigt... kolla in i kameran... ta fingeravtryck (ja, de gör det även till ID-kort). Jag ser för jävlig ut på bilden men skit samma... ingen kommer se det ändå.

Nä, jag mår inte bra. Ska se en film och äta muffins. Jag vill gå ner i vikt men idag var allt skit så jag belönar mig ändå för att jag lyckades ta mig ut idag.

Jag har tränat varje dag i 14 veckor. Mina vader och ovansidan av fötterna är mest ansträngda.

Idag fick jag post. Mårten och min husläkare pratade förut och kom på att man kanske ska få en second opinion från någon annan angående min cancer. Som jag fattade det skulle en person på ett annat sjukhus i ett annat län göra det… alltså utan att träffa mig… bara gå på allt som finns i min journal. Men idag fick jag brev från sjukhuset i det andra länet… med en besökstid… i övermorgon! Omöjligt. Jag funderade en del när jag tränade och kom fram till att jag ska försöka ta mig dit… men jag behöver ett par veckor för att förbereda mig mentalt och fysiskt. Personen jag ska träffa är överläkare. Jag kommer nog inte ha några speciella förhoppningar om att få hjälp. Det är bättre att vara negativ och bli positivt överraskad än tvärtom.

Voltaren gel är skit. Istället för att hjälpa så känns det som att det blir värre. Som tur är köpte jag även Ipren gel och det hjälper lite mot muskelsmärtorna. Jag tar även paracetamol och ibuprofen varje dag mot huvudvärken... det hjälper inte så mycket.

Jag ska sitta och gå igenom vänförfrågningar på Facebook en stund. Jag hänger inte med alls... jag fick 300 nya förfrågningar sedan igår. Jag har 3800 vänner nu... sjukt... men kul... tror jag.

Om jag ändå ska dö så kan jag äta lite lördagsgodis i form av mini-donut, blåbärsmuffins och morotsmuffins med cream cheese. Det ska jag käka nu medan jag fångar Pokémons.

Jag sitter och går igenom vänförfrågningar på Facebook. Det är fortfarande mängder av snubbar i Bitola, Nordmakedonien som vill bli vän med mig. Idag fick jag till och med en vänförfrågan från en restaurang i Bitola. Lite svårt att ta sig dit kanske...

Idag har jag haft skitont i huvudet. Tar smärtstillande som kanske hjälper lite... Imorgon om jag mår lite bättre ska jag kolla äggen i fågelboet. Det kommer nog inte vara några ungar där... så jag tar ner boet och städar ordentligt.

Tror jag ska lägga mig snart. Ska bara ladda upp en fågelvideo till Youtube.

Värmeljus nuförtiden är så bra… öh…

Jag har sprängande huvudvärk, ångest, illamående, ont i vaden. Jag tränar ändå. Jag kommer dö, spelar roll om jag överanstränger mig. Bättre ord på engelska: whatever…

Man kan tro att ett värmeljus i en ljuslykta är säkert. Nej, man måste ha koll på elden jämt. Det blev nästan 5 cm höga lågor ett tag… Jag filmade det men kunde inte ladda upp till Blogger. Så här är en bild istället:

Oj vad sent det är... jag fastnade framför datorn med alla vänförfrågningar på Facebook. Jag godkände 100 stycken igår, idag var det 100 nya. Idag har jag godkänt nästan 200 stycken... fick ner förfrågningarna till 484.

Det är så kallt inne. Hyresvärden är snål. Jag har ljus tända från när jag vaknar tills jag lägger mig. Jag släcker de förstås när jag inte är i rummet... typ när jag badar. Nä, jag ska väl lägga mig nu. Ska bara ta Echinagard först. Det känns som att jag är småförkyld hela tiden... precis som farsan innan han dog av sin cancer. Min cancer är skit... mitt bröst blir mer och mer deformerat av alla tumörer. Jag är så trött på allt.

Öh… jösses. Jag godkänner väl ett par innan jag lägger mig.

Jag har ont i huvudet... som vanligt. Ska ta smärtstillande och sedan lägga mig och sova. Jag ska kolla igenom några av de 546 vänförfrågningar jag fått på Facebook medan jag väntar på att min fågelvideo laddas upp. Jag godkände inga nya vänner igår... mest för att se om det skulle öka ändå... och det gjorde det. Sjukt...

448 vänförfrågningar? Jag orkar inte gå igenom några idag. Mår inte bra och är deppig. Nu är det nytt år också...