Vilken mupp jag är. Klockorna ställs ju om inatt. Märkte det bara nu för klockan på datorn och mobilerna har ställts om automatiskt men andra klockor har fortfarande vintertid.

Jag förstår mig inte riktigt på vissa appar… som Instagrams Threads. Vad är vitsen med att skriva där? TikTok är inte heller särskilt kul. Jag har social fobi så jag kan ju inte lägga ut videor på mig själv. Trots att jag bara har två inlägg (bilder på mig som jag lade till animering och musik) så har jag ändå över 1000 följare. Va? Jag har även två vänner (visste inte att det finns vänfunktion ens). Ena är Mårten och den andra snubben är en… vad ska man kalla det… ska googla och se vad det står om honom. Enligt wikipedia är han DJ, musiker och manager. Jag har ingen aning om när eller hur vi blev vänner. Vi är vänner på Facebook också ser jag… men det kan inte vara därför… då borde jag ha fler vänner på TikTok.

Jag har inte mått så bra den senaste tiden. Efter akuten så mår jag dåligt oavsett vad jag äter. Jag mår illa bara jag tänker på mat. Jag fick hemmagjord grönsakssoppa från morsan fyra dagar i rad för det gick att äta. Morsans pannkakor fungerar också. Hamburgare från MAX kunde jag äta också konstigt nog.

Jag tar en hel del Xanor också för jag har ångest varje dag. Vissa dagar klarar jag av att inte ta något… men jag mår inte bra. Det är bara så mycket som är jobbigt just nu. Undersökningen jag fått tid till är kanske inte så oroande… tror jag. Det är nog att det står att besöket tar en timme.

Va?! Är klockan redan 03:30? Det är en sak jag har märkt också senaste tiden. Min känsla för tid har försämrats enormt. Jag borde sluta skriva och göra mig i ordning för att sova. Måste bara ladda upp en fågelvideo till Youtube.

Jag fick ett påskkort i posten idag från min mamma. Det var kul. Jag fick även ett till påskkort… från gubben på Facebook. Inte lika kul. Han skrev ju i brevet förut att han inte skulle störa mig om jag inte ville det. Jag gav både brevet och kortet till Mårten för att spara om något mer händer. Jag vill inte ha dem hos mig. Känns äckligt på något sätt. Jag tvättade händerna flera gånger efter både brevet och kortet. Yuck.

Nu ska jag träna. Ja, jag är döende men jag behöver inte gräva ner… öh, det var kanske fel uttryck i det här sammanhanget. Fast egentligen inte eftersom jag vill kremeras. Jag menar bara att jag inte behöver skita i allt bara för att jag kommer dö.

Mår inte bra. Ska träna ändå.

Kul när ens 2000 kronors hörlurar pajar. Alltså de fungerar men själva lädret har spruckit och jag tror inte att det går att laga. Jag googlade och såg att man kan köpa nya "kuddar" och byta ut dem. Det blir dock inte originalmärket för jag hittar inga på Sonys hemsida. Vet inte heller hur man byter kuddar…

Jag får kolla upp det senare. Nu ska jag lägga mig. Ja, klockan är 07:30 på morgonen men jag mår inte bra och har därför inte lagt mig än.

Jag kollar inte Instagram varje dag. Öppnade appen nyss och såg att den svenska artisten som började följa mig för någon dag sedan har skickat ett meddelande. Artisten undrar om jag kan skicka en video jag har på artisten och en amerikansk artist. Jag filmade dem för många år sedan när de uppträdde tillsammans på en nattklubb. Jag fattar inte riktigt hur jag ska skicka videon. Den finns ju uppe på Youtube. Jag har säkert videon på någon hårddisk också men även om jag hittar den… hur skickar man en så stor fil? Och varför vill artisten ha originalet? Räcker det inte att videon finns tillgänglig på Youtube? Eller vill artisten lägga upp videon själv någonstans? Men det är ju jag som filmat… Äh, jag får fråga Mårten.

Jag mår fortfarande inte bra men kan försöka skriva vad som hände tidigare, varför jag åkte till akuten. Mårten och jag var hos min morsa för att fira hennes födelsedag. Jag käkade sallad för jag har svårt att äta utanför mitt hem eftersom jag inte vet om magen kommer igång. Jag åt även lite tårta. Vi var hos morsan ett tag, sen körde Mårten hem mig. Jag åt mat som morsan hade gjort åt mig. Klockan var då ca 18:00. Det var det sista jag mindes. Det enda jag mindes sen var att jag någon gång mellan 04:30 eller 05:00... eller kanske senare (jag minns inte) ringde Mårten för att jag mådde jättedåligt. Det var inte bara ångest och illamående... det värsta var att jag inte mindes något alls om vad som hänt efter jag åt mat.

Jag hade bara tagit 1 mg Xanor innan vi åkte till morsan vilket är en rätt svag dos (för mig i alla fall). När jag tar Xanor påverkas kortminnet men jag är alltid närvarande i situationen. Nu mindes jag INGENTING. Mårten fick berätta mer vad som hänt för vi pratar alltid mycket i telefon och skickar meddelanden på Messenger. Han sa att vi pratade om något och helt plötsligt blev jag tyst och började prata om något helt annat. Mårten sa även att jag hade tränat. Va? Jag mindes ingenting av det.

Vi bestämde oss för att åka in till akuten (vi tog med morsan också) eftersom den första tanken man får är: "Har cancern spritt sig till hjärnan?". Det var inte så mycket folk på akuten men allt tog ändå lång tid. Det verkar som att nuförtiden när man söker vård akut så skickas man vidare till en annan avdelning på akuten. Jag skickades till akutavdelningen medicin... tror jag. Minns inte.

Usch, mår inte bra alls nu. Ska försöka skriva vidare ändå. Nåväl, jag tappade räkningen när det gäller antalet väntrum vi satt i. Överhuvudtaget gick väldigt mycket tid åt på akuten till att vänta.

Fan, kan inte tänka just nu. Få se... jag minns inte om jag fick träffa en läkare först eller sjuksköterska. Äh, skit samma. Jag fick träffa flera läkare och göra en massa tester. De kollade mina blodvärden också. Vi var där i 10,5 timmar så det kändes i alla fall att de tog min minnesförlust på allvar. Mot slutet av besöket så kom det in en läkare och sa att de ville göra en datortomografi. Vi frågade om de skulle göra med eller utan kontrastvätska. Hon sa att det skulle vara utan. En stund senare kom en sjuksköterska in och sa att hon skulle fixa en vad de kallade "infart" i mitt armveck. Direkt började jag misstänka att "Varför behöver man en infart om man inte ska använda kontrastvätska?". Så jag ställde in mig på att de förmodligen skulle använda kontrastvätska. Jag mådde skitdåligt eftersom förra datortomografin med kontrastvätska var hemsk... som att hela min kropp brann jättelänge. När de kallade mig till datortomografin så visade det sig att de visst skulle använda kontrastvätska. Skit... mitt hjärta slog fruktansvärt hårt och jag mådde jättedåligt. Som tur var skulle de bara ta bilder på mitt huvud så när de väl sprutade in vätskan så var det inte så farligt... kände mest av värmen i nedre kroppen och den där obehagliga känslan av att vara kissnödig.

Jag måste säga att alla som jobbade där på sjukhuset var extremt trevliga och omtänksamma och förklarade alltid steg för steg vad de skulle göra. Det var ändå jobbigt för jag mådde jättedåligt. Jag vet inte om jag fick med allt som hände så jag ska be Mårten läsa igenom vad jag skrivit sen. Ja, läkaren på akuten skrev en remiss för att kolla upp det där med min känsel. Jag fick känslan av att han tog alla mina problem mer seriöst än tjejen jag fick träffa på vanliga neurologmottagningen. Som en sista grej tänkte jag skriva några utdrag ifrån min journal angående mina problem. Just det, läkaren kallade det som hände mig TGA (transitorisk global amnesi). Mer exakt skrev han så här:

Kvinna med i bakgrunden recidiverande bröstcancer, känselnedsättning och nu cirka 12 timmars retrograd amnesi. DT samt DT angio utan anmärkning. Bedöms som TGA.

Det här missade jag att läsa som läkaren skrev. Vet inte om han pratar om cancersymtomen eller känselsymtomen:

Kan läsa i journal om erbjudit patient LP och MR för vidare undersökning då viss misstanke om paraneoplastiska eller metastaseringsorsak till symtomen.

Jag orkar inte kolla upp exakt vad det betyder just nu för jag mår skit. Får googla på det senare någon dag när jag mår bättre. Mina blodvärden var ganska bra. Min snabbsänka var på 3. Tror inte jag någonsin haft så lågt. Så skumt eftersom jag har cancer. När jag hade min första tumör var snabbsänkan och andra sänkan rätt höga. Det enda som avvek lite från det normala var det här:

B--Erytrocyter 3,8 x10(12)/L (man ska ha 3,9 - 5,2)

B--Hemoglobin 116 g/L (man ska ha 117-153)

Jag vet inte hur snabbt remisser från akuten brukar behandlas men de hörde av sig till Mårten efter bara någon dag och sa att de hade ett återbud och undrade om jag kunde komma dagen efter? Alltså igår... eller i förrgår. Omöjligt med mina problem... framförallt eftersom jag har fått panikattacker varje dag sedan akutbesöket. De sa att det var okej, att de skulle skicka ut en kallelse till en annan dag. De skickade kallelsen samma dag men själva besöket är om någon vecka så förhoppningsvis hinner jag förbereda mig mentalt. Undersökningen de ska göra är något som heter ENeG (elektroneurografi). Så här står det i kallelsen:

Syfte: Mäta ledningshastighet och funktion i nerverna.

Utförande: Man fäster små ytelektroder på olika ställen på händer och fötter och stimulerar nerverna med hjälp av små elektriska stötar som fångas upp av ytelektroderna.

Vet inte om det går att skicka inlägg från den här mobilen. Jag försöker. Sitter på toa och kollar Instagram. Ja, jag måste ju ha något att göra medan jag väntar på att magen ska göra sitt. Såg just att en svensk artist börjat följa mig. Det är jättekul men jag vet inte varför obetydliga jag är något att följa. Jag har inte varit utomlands sedan 2019… först på grund av pandemin, sedan min cancer och övriga hälsa. Så mina bilder är inte lika fina, roliga och varierade som de brukade vara.

Jag ska försöka träna ett helt pass. För skojs skull gjorde jag ålderstestet eftersom jag inte gjort det på mer än ett år. Man får två övningar, en för kroppen och en för hjärnan. Jag tyckte inte det gick så bra… men mitt resultat blev att min kropp är 12 år yngre än vad den egentligen är…

Kan man ladda upp video till dagboken? Gör ett försök. Jag orkade inte köra en hel träning så jag gjorde lite balansövningar...

 

 

Orkar inte skriva just nu. Så här ser mitt armveck ut efter igår på akuten…

Kom just hem efter att ha spenderat 10,5 timmar på akuten. Morsan och Mårten var med mig. Skriver mer sen när jag fått tillbaka orken. Jag har varit vaken sedan 11:00 i fredags… mer än ett dygn.

Idag fick jag ett handskrivet brev med posten... från en gammal gubbe på Facebook. Jag har över 3000 vänner och jag gör inga speciella begränsningar på vilka jag godkänner eftersom jag spelar flera spel där jag behöver hjälp från Facebookvänner. Det var inget störande brev jag fick egentligen men det är ändå lite creepy... framförallt för att han är typ 67 år gammal. Och vem skriver till en främling och bjuder in dem till någon håla i Värmland? Usch. Han skrev att han bara söker vänskap eftersom att hans förra fru var psykopat. Va? Sjukt. Efter att ha tänkt lite så slog det mig att ingenting i brevet (på tre sidor) var personligt. Min tanke? Han har säkert färdigskrivna brev som han skickar till mängder av kvinnor. Jag kan ha fel men jag har sällan fel när det gäller min instinkt. Nu spelar det ändå ingen roll för jag tänker inte svara honom. Först tänkte jag svara och på ett snyggt sätt avböja hans uppmärksamhet... berätta att jag är döende på grund av cancern... men sen tänkte jag att... nej, varför ska jag göra det? Han kanske tolkar det som ett tecken på att jag vill prata och hålla kontakten. Hade han varit 30 år yngre och snygg hade jag kanske tänkt annorlunda. *ha, ha*. Skojar bara. Jag har varit singel sedan 2001... eller var det 2000? Minns inte när det tog slut med Roger. Har aldrig känt behov av att hitta någon annan.

Jag får kanske kolla lite noggrannare på vänförfrågningar på Facebook. Jag brukar läsa ett par inlägg av varje person... men det går inte att veta jämt om folk är störda eller inte. Jag godkände en svensk snubbe för ett par minuter sedan. Han hade ett ganska ovanligt efternamn så jag kollade upp honom. Han har hemlig identitet. Skumt. Jag googlade istället på hans namn och staden han bor i. Google är så sega med att uppdatera sökresultaten så man ser ändå var han bor. Äh, whatever... klockan är snart 5 på morgonen. Jag borde kanske sova.

Jag har lite feber. Skit samma, jag tränar ändå. Fick mensen idag fast den ska komma på måndag. Förra månaden kom mensen någon dag senare än den skulle. Jag har fått en hel del finnar i ansiktet också. Verkar vara något med hormonerna. Kanske kroppen som kör på sista varvet innan den lägger av.

Träningsdags…

Har inte mått så bra de senaste dagarna. Resan till Uppsala för att få en second opinion om min cancer var ett jäkla slöseri med energi och Xanor. Jag fick träffa en cancerkirurg och en sjuksköterska. Vi satt och pratade mest och kirurgen gjorde ett ultraljud samtidigt som han påpekade mängder av gånger att han inte var utbildad för det. Spelar roll, jag vet att tumörerna är där och växer. Såg det själv på monitorn också. Mot slutet av besöket så sa kirurgen bara att han höll med min första cancerkirurg. Okej... var jag verkligen tvungen att åka så långt bara för att höra det? Jag har inte varit längre bort från hemmet än 5 kilometer de senaste... kanske 3 åren. Det krävdes jättemycket mental förberedelse för att åka så långt och träffa helt nya människor. Jag är rätt säker på att cancerkirurgerna är vänner... det lät så när han pratade om henne. Nåväl, skit samma.

Nu har jag gjort allt jag kan göra. Jag har varit hos en neurologmottagning för mina känselproblem och blivit erbjuden två undersökningar som jag inte klarar av vilket gör att jag inte får mer hjälp. Samma sak med cancern nu... två läkare säger att det inte går att operera bort tumörerna och fylla bröstet med vävnad eller annat. Så nu återstår bara väntan... väntan på att dö.