39 graders feber just nu. Känns som att hela halsen och huvudet brinner. Jag ska borsta tänderna och lägga mig.

Jösses… mitt hjärta. Jag kollar på stormjägare i USA som sänder live just nu på Youtube. Plötsligt lystes mitt rum upp och jag hann tänka "vad fan händer"? Sen kom svaret som ett jättemuller… ja, det åskar. Till och med fågeln ryckte till.

Apropå hjärta så förstod jag ändå inte riktigt vad Mårten sa. Jag har 39 graders feber och det verkar som att det blir krångligare att tänka. Att det är över 28 grader inne hjälper inte heller. Jag tyckte i alla fall att han sa att han hade en annan typ av hjärtflimmer den här gången. Han ska byta betablockerare… tror jag… och äta diabetes-medicin.

Det blixtrar för fullt ute. Okej, kanske inte så mycket. Hörde en hund skälla ute på grund av åskan. Lillfisen rörde sig igen. Jag vet inte om jag har skrivit någon gång varför jag kallar fågeln så. Han heter ThndR egentligen… han var den sista av sina syskon att kläckas, nästan fyra dagar senare än den innan. Normalt kläcks äggen med ca en dags mellanrum. Jag minns inte riktigt varför jag tog bort boet men han hade problem att hoppa upp på översta pinnen i buren… så jag sträckte in handen och han hoppade på mitt finger och så lyfte jag upp honom till pinnen. Det hände två gånger… hur gulligt som helst. Så för att han föddes sist så kallade jag honom lillfisen. Namnet var ännu mer ironiskt när han blev fullvuxen för då var han störst av alla sina syskon.

Jösses vad det blixtrar nu… såg en dubbelblixt. Än så länge är åskan långt bort (mer än tio kilometer). Jag kör räknemetoden jag fick lära mig i skolan… blixt, räkna 1001, 1002, 1003 osv. När man hör mullret så är det de sista en eller två siffrorna som på ett ungefär säger hur långt bort åskan är. Förra året… tror jag det var… så slog blixten ner i ett hus några meter ifrån mig. Jäklar vad högt det var. Är man nära där blixten slår ner kommer ju blixten och dundret samtidigt. Det har hänt mig en gång förut.. också… här där jag bor. Det finns kanske åskledare på taken. Jag har ingen aning.

Nej, jag har tagit min starkare hostmedicin så jag ska lägga mig.

Jag är slemmig... i halsen. Tidigare idag strax efter jag hade vaknat fick jag en jättehostattack med segt slem (trots att jag hade tagit Bisolvon). Problemet var att slemmet kom varken upp eller ner... det blockerade mina luftvägar. Jag hostade, hostade och hostade... höll nästan på att kräkas. Slemmet som var i vägen... ingen luft, illamående... och magen som typ vändes ut och in varje gång jag hostade... usch. Jag kunde andas bättre efter ett tag i alla fall.

Jag kunde inte äta någon mat igår. Jag åt några skedar plommonpuré... det var allt. Har ätit samma sak idag. Så allt är skit som vanligt. Men just nu tänker jag på hur Mårten mår. Han var hos husläkaren idag för de skulle ta EKG, kolla blodsockret och ta andra tester. Mårten ringde för ett tag sedan och sa att han har hjärtflimmer igen. Han undrade om jag tyckte att han skulle till akuten. "Självklart ska du det", svarade jag. Han oroade sig för att behöva sitta i flera timmar där och jag sa till honom att jag är rätt säker på att patienter med hjärtproblem går före andra i turordningen.

För en stund sedan ringde han och sa att han var i ett rum på akuten och att de hade tagit tester och EKG men att han inte fått reda på svaren ännu. Jag kollade min telefonlogg... det var visst 15:31 som han ringde. Får se vad han säger nästa gång han ringer.

Usch, igår på kvällen fick jag fruktansvärd magkatarr. Jag tog en extra Omeprazol och åt några salladsblad. Det gjorde så ont att jag vid ett tillfälle när jag stod i köket och sköljde salladen var tvungen att huka mig, lägga mig ner på golvet ihoprullad som en boll och hoppas på att det onda skulle gå över. Jag har aldrig haft en sådan smärta förut... det spred sig från matstrupen längs hela bröstkorgen och ut mot armarna. Hemskt.

Idag när jag vaknade hade jag 38,4 graders feber. Ingen förbättring alls än så länge. Hostan är jobbig som sjutton...

Jag fattar inte… varenda dag nu är det samma sak. Jag vaknar med feber över 38 grader (just nu 38,3) och innan jag lägger mig går det alltid upp till 39 grader. Varför? Min hosta är hemsk också, så jobbig. Jag har kvar receptbelagd hostmedicin som jag tar innan jag ska sova men jag måste köpa en bunt av den receptfria hostmedicinen. Hur var det… förra gången jag hade jättejobbig hosta… var det inte i typ sju veckor? Tror det.

Äh, nu går jag och lägger mig.

Min temp just nu. Mår skit. Tar nässpray, slemlösande piller, Ecinagard, receptfri hostmedicin, olika halstabletter… piller mot illamående, Xanor.

Mårten var förbi i några minuter och lämnade över sallad från närmaste restaurangen. Jag gillar när man kan ändra maten hur man vill… så istället för en caesarsallad med kyckling och bacon blev det en caesarsallad med kebabkött. Jag mår illa hela tiden men jag kände att kebabkött var något jag skulle kunna klara av att äta.

Aaaaachoooo. Jag är förkyld. Hade 39,2 graders feber igår innan jag lade mig. Just nu har jag 38,3. Mår illa hela tiden så jag tar Ondansetron och dricker koffeinfri och sockerfri Coca-Cola. Har börjat med den receptfria hostmedicinen för jag får hostattacker som fan idag.

Jag mår illa. Någon har kedjerökt i flera timmar. Jättekul när det är 27 grader inne och man inte kan ha balkongdörren öppen. Jag har inte ätit någonting idag. Varför? Jag är inte hungrig och jag har ingen lust att äta. Jag är trött på all skit. Bryr mig inte ett dugg om någonting längre. Jag dör snart ändå. Känselbortfallet blir värre och värre. Jag har märkt att jag börjar gå in i väggar och slå i andra saker. Det är inte dålig balans... jag känner bara inte min kropp. Jag får väl gå superlångsamt... eller kolla var och hur jag sätter fötterna. Jag har även ont i hjärtat varje dag men jag skiter i det.

Jag ska skriva ner allt som hände med Mårten i alla fall... här är vad jag minns:

Mårten mådde dåligt i mer än en vecka... feber, svårt att andas, förstoppning, matthet osv. Han testade sig för covid, det var inte det. Igår mådde han inte alls bra så jag föreslog att han skulle till någon lättakut. Han pratade med 1177 och de tyckte att han skulle till riktiga akuten. Så han åkte dit. De undersökte honom och tog en massa prov. Han förklarade alla symptom han hade men läkarna fäste sig mest vid förstoppningen och att hans blodsocker var högt. Mårten hade inte ätit på ett tag så de gav honom en näringsdricka. Det kan man kanske tycka är en bra sak... men det höjde hans blodsocker enormt. Enligt Mårten var det en av orsakerna till att han spenderade sju timmar på akuten.

Jag minns inte exakt vad klockan var men Mårten kom hem mitt i natten, typ 02:30. Vi pratade i telefon ett tag. Till en början lät han mest utmattad men efter en stund märkte jag på hans röst att han mådde sämre. Först sa Mårten att han skulle kolla provsvaren dagen efter men han loggade in på 1177 och tittade ändå. Det som stod ut mest för mig var hans snabbsänka på 45 och syresättningen i blodet som vid ett tillfälle var runt 60% (vilket är lite). Mårten mådde allt sämre... han kunde knappt kommunicera med mig. Han sa att han var trött, mådde dåligt och skulle lägga sig och sova. "Nej!" sa jag, "Gå inte och lägg dig när du har andningsproblem. Vad händer om du får sömnapné? Du måste tillbaka till akuten!". Han svarade med en jättesvag röst "jag orkar inte mer". Jag tänkte att nej... det här går inte... och sa "Okej, då bestämmer jag hur du gör nu. Du klarar inte av att köra bil. Ring efter en taxi eller 112 och ta dig till akuten". Ett tag senare ringde han tillbaka till mig och sa att en taxi skulle komma om 5 minuter. Jag bad att han skulle höra av sig antingen när han var framme eller lite senare.

Jag satt jättelänge och oroade mig (det gjorde jag i och för sig hela dagen). När klockan var... efter 04 tror jag så skrev jag till Mårten att jag fortfarande var vaken om han ville prata. Han skrev på Messenger att de gjort EKG och upptäckt att han hade hjärtflimmer/förmaksflimmer och att han skulle vara kvar på sjukhuset över natten.

Dagen efter (idag alltså) hörde Mårten av sig från sjukhuset att de skulle söva honom och ge hans hjärta elstötar... typ som för att fabriksåterställa hjärtat. Jag googlade lite snabbt nu, det kallas tydligen elkonvertering. Det hela gick bra i alla fall och Mårten fick åka hem på kvällen. Han låter fortfarande inte helt 100 men mycket bättre. Han behöver nog sova och äta för att återfå sina krafter.

Vården fungerar tydligen ingenstans. Det visade sig nämligen att första gången han var på akuten så glömde de göra ett EKG även fast det tydligen ska vara en standardgrej de gör. En av dagens läkare blev jätteupprörd att läkarna som hade hand om Mårten igår missade det. Mårten berättade också att trots att han klagade över att ha problem med andningen så fick han inte syrgas. Jösses... provsvaren visade ju att syresättningen var låg... och de gjorde inget åt det utan bara skickade hem honom? Vad hade hänt om jag inte fått Mårten att åka tillbaka till akuten?

 

Jag är så arg att jag kokar. Mårten är på sjukhuset. Kan berätta varför sen. Det som stör mig är att min morsa är som en helt annan människa… och inte på ett bra sätt. Hon blundar hela tiden för allt negativt och pratar bara om positiva saker. Jag skrev jättemycket till henne på messenger inatt om hur Mårten mådde och det här var svaret jag fick:

Vad fan?!!! En normal människa hade skrivit typ "Herregud! Vad hemskt! Hur är det med Mårten? Hur mår du?". Något i den stilen… eller hur? Jag behöver inte höra hur duktig jag är. Jag behöver medkänsla, inte någon jävla mindfulness. Mår man bättre av att älta jobbiga saker? Nej, men man måste bearbeta och kämpa sig igenom det jobbiga… inte bara blunda för problemen, tänka positivt och tro att allt blir bra. Det är ingen idé att ens berätta något för morsan för jag får aldrig den respons jag behöver. Jag misstänker att hon fortfarande äter piller och går till någon störd terapeut som ger henne fel råd. Trycker man bort allt negativt så försvinner det inte. Det samlas under ytan, byggs upp… ända tills det en dag exploderar.

Som om det inte räcker med all skit i mitt liv… så fungerar inte internet. Jag skriver från mobilen där jag har mobilt bredband. Visst, jag kan skapa en hotspot och koppla upp datorn till den så jag kan spela Gardenscapes. Först ska jag borsta håret och tvätta ansiktet. Det är svinvarmt inne också… 27,4 grader…

Jag har inte gjort så mycket med min fågelkanal på Youtube. De senaste tre åren har jag bara lagt upp ca 4 videor. Kollade statistiken idag för skojs skull... 4,6 tusen visningar per månad... "ungefär som vanligt"? Så många kollar alltså på videorna... wow.