Igår hade jag hemskt ont i magen igen... jag testade med Samarin och det kanske hjälpte lite. För säkerhets skull kör jag en tvåveckors kur med Losec.

I tisdags var jag och träffade hypnos-människan. Morsan och jag var där i två och en halv timme. Vi satt bara och pratade om allt möjligt. Men jag måste nog säga att det inte är något för mig. Han verkade inte speciellt seriös heller utan precis som många andra... bara ute efter pengar. Och hur bra skulle det egentligen fungera med hypnos om jag har 1,5 mg Xanor i mig?

God morgon. Vilken tur att vissa av ens klockor ställer om sig automatiskt: videon, datorn och det radiostyrda projektionsuret. Sen har jag bara ställt om följande klockor: den på skrivbordet, väckarklockan, stereon, mikron, den på väggen i köket, den vattentäta i badrummet... och så glömde jag nästan bort mobiltelefonen.

Jag har sovit 14 timmar inatt, det känns ganska skönt. Härligt också att solen skiner och inte ett moln syns till. Fast det var ju likadant igår och sedan på eftermiddagen blev det mulet. Jag vet inte vad jag ska hitta på idag. Har inte pratat med föräldrarna än. Jag borde tvätta håret... på förmiddagen helst eftersom det tar så lång tid att torka. Nåja, vi får väl se.

Idag har jag varit ganska duktig. Jag tog hand om berget av disk som hade samlats i köket. Sedan gick jag ut med soporna. Och för någon timme sedan pratade jag i telefon med en helt främmande människa. Min mobiltelefon ringde nämligen... Det var ett nummer jag inte kände igen så jag kollade upp det på Eniro. När jag fick upp vilket företag det var så hade det redan slutat ringa. Men jag tänkte att vill de mig något så får de ringa upp igen. Ett par minuter senare ringde det. Jag svarade och en kvinnlig röst sa i luren: "Grattis, du har vunnit i en av våra tävlingar!". Det visade sig att jag har vunnit underkläder och de behövde veta min storlek. *ha, ha*. Hon sa att det skulle ta ett par veckor innan jag får grejerna, men de kommer...

Jaha, då har massor av dagar bara flutit förbi igen. Jag är så trött hela tiden, tror jag ska äta några russin nu när jag kan tugga lite hårdare saker.

Igår var mamma och jag och träffade min psykolog och psykiater. Precis som jag väntat mig så hade de inget vettigt att erbjuda. Hade de sagt att jag kunde prova KBT med någon annan person så skulle jag hoppat på det, men de tog inte ens upp det. Istället tyckte min psykiater att jag skulle börja äta medicin... Cipralex. Jag tog snällt emot receptet, men jag varken vågar eller vill äta medicin just nu. Och speciellt inte Cipralex. Vad står det i FASS? Jo, en mycket vanlig biverkning (fler än 1 på 10 känner av det) är illamående. Och bland vanliga biverkningar finns bland annat: minskad aptit, yrsel, diarré.

Eftersom min mage har krånglat hela sommaren och hösten så mår jag inte speciellt bra av det heller. Nu har jag klarat nästan två veckor utan Losec (tack och lov). Men jag har gått ner i vikt, väger knappt 51 kg. Det är alldeles för lite för mina 172 cm. Hur skulle det då bli med den nya medicinen? Jag vet att det bara är de första veckorna som är jobbiga men jag tror fan att jag skulle rasa i vikt och då blir varken min mage eller husläkare glada.

Jag vet inte vad jag ska göra. Mamma pratar om att kanske söka upp en annan psykiater. Men först ska vi testa hypnos. Det är någon arbetskamrat till henne som var utbränd, men efter att ha träffat den där snubben så mår hon mycket bättre. Hypnos... nja, jag vet inte. Men jag kan ju inte säga något förrän jag har testat.

Känner mig lite låg idag... jag förväntade mig egentligen inget av mötet igår. Men... äh, jag vet inte. Känns lite ruttet också att gå emot psykiatern och inte börja med Cipralex. Fast man undrar ju varför hon valde just den medicinen? Är det för att jag redan testat Cipramil, Aurorix, Zoloft, Efexor? Zoloft mådde jag inte illa av i alla fall... hade "bara" diarré och en enorm ångestförstärkning. Nej, alltså det funkar inte med medicin just nu. Jag pallar inte...

Jag har märkt en sak när det gäller tandställningen. När jag ler eller skrattar så går det inte att prata. Det låter bara som en massa blaj när jag försöker säga något. *skratt*. Jag kan fortfarande inte bita i maten. Så när jag äter någon fralla t.ex. så måste jag göra mindre bitar som jag sedan stoppar långt bak i munnen och tuggar. Där sitter ju ändå fyra tänder som jag kan använda (två uppe, två nere). Tänk att jag hade 32 tänder som trängdes i munnen förut, nu är det "bara" 28 stycken.

Igår kväll innan jag skulle lägga mig så blev jag plötsligt superförkyld. Toppen... så jag var beredd på att behöva dricka Echinagard idag. Men när jag steg upp så var jag bara lite snorig och sen gick det över. Jag skulle i och för sig kunna ta tempen... bara för att kolla.

Jag sov bara tre timmar inatt. Var vaken ända till klockan fem med ångest, lite illamående och en konstig mage. Det var första dagen på "lingonveckan"... men ändå. Jag brukar ju inte må dåligt för det.

Har ätit Losec hela tiden sedan i somras. I torsdags glömde jag ta tabletten så jag tänkte på fredagen att jag ska testa att göra ett uppehåll igen och se hur magen reagerar. Idag är alltså sjätte dagen utan Losec och det känns pyttelite i magen... men jag avvaktar ett tag. Blir det lika jävligt som förra gången får jag väl börja med tabletterna igen.

Apropå tabletter så ska jag träffa min psykiater och psykolog nästa vecka. Jag hoppas att vi kommer fram till något bra som kan hjälpa mig... förhoppningsvis inte medicin igen. Dels för att jag inte har haft en riktig panikattack på evigheter, bara stark ångest. Första veckorna med en ny medicin förstärks allt dåligt, vilket skulle kunna innebära att jag då får en rejäl panikattack. Det andra skälet är min tandställning. Muntorrhet är något jag verkligen inte vill ha. Förra gången jag hade tandställning var det bara på överkäken och när jag besökte vanliga tandläkaren efter att ha tagit bort tandställningen så hade jag åtta hål!

Tänk att det börjar bli mörkt redan vid den här tiden. *suck*. Snart är morsan här (hon ringde från Roslagsbanan) så jag får skynda mig att skriva ett par rader.

Äntligen börjar mina tänder kännas lite normala. Idag kunde jag nästan bita i ett kokt ägg. Tjohooo! Jag varierar min mat lite... en portion barnmat ibland och en annan gång några pannkakor. Jag går inte hungrig i alla fall. Aprikospurén jag åt igår kväll var suverän.

Jahapp, nu är mamma här. Måste sluta nu. Adjöss.

Jaha, då sitter jag här med min nya tandställning. Det spänner ganska mycket och jag kan inte tugga, inte ens något så enkelt som sallad. Men det är ändå inte som för 13 år sedan. Då gjorde det ont till och med när jag drack vatten.

När mamma och jag var hos tandregleraren så frågade han igen om jag inte ville ha vita "pluppar" på övre tandraden. Han visade två bilder och där såg man tydligt att de vanliga metallplupparna utmärkte sig mycket mer. Jag frågade morsan om det gick bra att vi tog de vita istället och hon sa okej. Annars hade jag gärna betalat de 3000 kr extra det kostade. På ett eller annat sätt hade jag kanske kunnat skrapa ihop pengar. På mat t.ex. Jag kan ju ändå inte äta svårtuggade rätter de närmsta dagarna. *haha*. Men nu gick hon ju med på det så jag är superglad och väldigt tacksam.

Jag fick med en liten ask med vax som jag kan använda på ställen där det skaver mycket. Sedan fick jag också en tandborste som är speciellt utformad för de med tandställning. Undrar om man kan skaffa fler sådana ute i affärerna. Annars får jag väl köpa dem hos tandregleraren... eller fråga om jag får några gratis. För 33.000 kr borde man väl få några ynka tandborstar på köpet?

I måndags skrev jag att jag fick en avi. På tisdagen fick jag ytterligare en! Jag blev självklart nyfiken... men det var inget särskilt. I det ena paketet fanns en pepparkvarn. Den gav jag till morsan. I paket nummer två var det en VHS-film: Big Brother 2003. Jag fick den för att jag i våras och somras hjälpte till på en chat. Jag fick en del andra prylar tidigare också. Trodde nästan att de glömt bort att de lovat mig videon. Fast de sa faktiskt att jag skulle få den på DVD... men jag tänker ge bort den så det spelar ingen större roll. Hade det däremot varit BB 2002 så hade jag behållt den.

Vad konstigt det känns i munnen. Det kommer i alla fall inte så mycket blod nu, tack och lov. Det går sådär att tugga mat, allt tycks fastna i hålen där tänderna satt. Men det blir väl bättre med tiden.

Jag mår sådär idag. Känner mig inte så orolig inför torsdagen än eftersom jag haft tandställning från 14 till 16 års ålder. Så jag minns ungefär hur det var.

Posten är nästan dagens höjdpunkt, tragiskt nog. Idag fick jag en cd-rom från Hong Kong! Förut kollade jag alltid runt på nätet efter gratissaker som man kunde beställa. Jag chansade ofta och skickade efter grejer från utlandet också, men det enda jag fick var ett bokmärke från något företag i USA. Men nu fick jag alltså en gratis skiva med ganska ointressant innehåll... fast bara grejen att ha fått post från Hong Kong är ju kul. *ler*.

Jag fick även en avi om något som jag ska hämta på Posten. Jag har ingen aning om vad det kan vara, det står ingen avsändare på avin. Det ska bli intressant att få se vad det är imorgon då mamma och jag hämtar ut brevet/paketet.

Jag kom just på en sak. Vilket behandlingsrum tror du jag var i igår? Jo, nummer 13...

Jag skrev i tisdags att jag inte mådde bra inför tandläkarbesöket, men inte visste varför eftersom det gick bra förra gången. Nåväl, igår fick jag svaret på det:

En kvart innan farsan skulle skjutsa mig och mamma till tandläkaren ringde han och sa att bilen inte startade. Dessutom stod den precis framför garageporten (vilket den i vanliga fall aldrig gör) så han kunde inte köra ut den andra bilen. Man kan förstås inte lita på en bil som är lika gammal som jag är... men jag mådde ändå plötsligt mycket sämre. Det var som om jag inte hade tagit några Xanor alls. Jag kollade i busstabellen, men det var inget som passade så morsan och jag fick ringa efter en taxi. Tack och lov så kunde den komma hit på bara fem minuter.

Det gick ganska bra att sitta i väntrummet hos tandläkaren. Till och med när de började lägga bedövning kändes det rätt okej. Men sen tyckte jag att allt gick åt skogen. Jag kanske ska nämna att den här gången hade jag inte samma tandläkare. Det första jag sa var att jag var svårbedövad. Tydligen tog tandläkaren inte det på något större allvar vilket resulterade i att jag fick en hel mängd sprutor. Jag minns inte om det var innan första tanden dragits ut eller efter... men jag kände mig plötsligt så ledsen och tårarna bara rann. När sköterskan frågade hur det var med mig svarade jag bara att jag hade haft en jobbig dag.

Jag skrev väl att förra tandutdragningen gick förvånansvärt fort? Det kan man inte säga om igår. Jag fattar inte vad kärringen sysslade med, men det tog säkert tio gånger längre tid på vardera tand. Behöver jag nämna att ångesten fanns i bakgrunden hela tiden? Men det värsta var ändå att mitt hjärta slog hårt och fort. Jag hade säkert en puls på minst 100. Tandläkaren kan inte ha varit en sådan som behandlar de med tandvårdsrädsla... för i så fall var hon usel. Hon bara körde på som en jävla ångvält. Min förra tandläkare var mycket bättre, förklarade allt lugnt och sa till och med åt mig att blunda när hon skulle bedöva med spruta... så att jag skulle slippa se den.

Inte var det nog med att ha behövt stå ut behandlingen, dessutom blödde det mycket mer än förra gången. Jag bytte tussar hela tiden kändes det som. Men det med resan var nog ändå värst. Innan hade jag tagit det lugnt, förberett mig osv, och så raserades allt på ett ögonblick.