Jösses... det kommer bli väderkaos i östra USA resten av veckan. Mängder av snö, extrem kyla och kraftiga vindar. Sjukt. Jag kommer nog sitta och titta på storm chasers varenda dag... om de sänder så klart. Jag mår skit idag så det skulle passa bra att bara glo på TV och försöka koppla av.

Jag fick en burk Nutella av Mårten. Skeden på bilden är min allra minsta kaffesked…

Jag skulle bada idag men grannarna lät som de skulle mörda varandra (på riktigt alltså) så jag skjuter upp det. Jag hörde mest en man som skrek men han lät så fruktansvärt arg… de kastade saker i golv och väggar också… helt sjukt. Jag lyssnade ett tag ifall det skulle hända något för de har typ 10 ungar men bara tre eller kanske fyra stycken bor kvar. Skrikandet lugnade ner sig ett tag, fortsatte sen igen men just nu är det ganska lugnt. Jag ska ta på mig hörlurar, lyssna på musik och träna.

Jag fick en jättepepparkaka från Mårten. Den är större än min hand till och med. Smarrigt med lite… öh, mycket pepparkaka.

Jag skulle till morsan idag men när jag och Mårten stod i min hall redo för att gå ut så kände jag bara... fuck, det går inte. Så jäkla mycket ångest. Usch. Jag satte mig och spelade Gardenscapes i ett par timmar för att få hjärnan att tänka på annat. Jag tränade idag också för jag mår ju inte bättre av att inte träna. Det var jobbigt. Jag avslutar alltid med yoga men idag var det inte så kul. Jag känner ju inte om mina muskler är spända eller inte. En annan sak jag har märkt är att ibland verkar det som att kroppen vill lägga av. Svårt att förklara hur det är... ungefär som när man är jättetrött och kämpar för att hålla sig vaken. Fast för mig är det inte trötthet utan... något annat... typ att jag måste kämpa för att hålla mig vid medvetande. Nej, det var kanske inte rätt ord... äh, jag vet inte. Det har bara hänt två gånger hittills... tror jag. Senast idag under yogan... tror det var när jag gjorde sun salutation... fast Wii-versionen där man sträcker upp händerna mot taket, lutar sig bakåt, böjer sig framåt med raka ben och nuddar tårna sen efter en stund sträcker upp armarna igen, böjer knäna och ställer sig upp... och sen upprepar man det tre gånger. Äh, jag behöver kanske träna mer... få tillbaka konditionen.

Tänka sig… den nya drycken OTHER smakar precis som Sprite zero. *ha, ha*. Jag fick hamburgare och dricka från Mårten och MAX har nya lock. Tydligen dricker de flesta coke, coke zero och fanta…

Är helt slut i huvudet. Det var jobbigt att beställa grejer på nätet idag. Trodde jag var klar efter 4:e butiken men kom på för en stund sedan att jag behöver bäddset. Har bara 3 st ljusblå bäckebölja... men om jag sover med två täcken under vintern behöver jag ju fler bäddset. Hittade ett randigt... i beige... inte min favoritfärg precis men röd eller mörkbrun var värre. Nästan allt jag beställt har det varit typ halva priset på. Jag har köpt olika saker... kuddar, USB-C-sladdar, adaptrar, ullstrumpor, underkläder o.s.v.

Jag ska försöka sova nu. Mår inte så bra... och alla i huset idag lät så mycket. Jobbigt. Huvudvärk... igen.

Jag köpte en varm tröja från H&M förra veckan. Jag hade tänkt handla idag på black friday men jag såg att vissa storlekar var slut redan då så jag köpte till fullpris för jag ville inte vara utan. Jag provade den samtidigt som jag försökte ta ett foto på mig utan att visa ansiktet. Det var inte lätt och jag blev ganska svettig. Tog till slut en bild där man ser mitt ansikte… men jag har gjort om mig med ett skämtfilter och ett beautyfilter… så det ser inte ut som jag. *ha, ha*. Tröjan är mysig och varm och det lurviga man ser är likadant över hela tröjan, även inuti. Ska kolla om det finns andra färger i min storlek. Den här är mörkgrå. Det finns en i ljusrosa och en i beige… som var slut i storlek S förra veckan.

Jag hittade en bättre streamare på Youtube som sänder paraden. Actionkid har 32000 tittare just nu:

https://www.youtube.com/watch?v=MGpRU8OSvQA

Om en halvtimme börjar Macy's Thanksgiving Day Parade i New York. Jag har aldrig sett det förut så det vore kanske kul att se. The NYC Walking Show på Youtube sänder redan live. Hoppas att någon större kanal sänder också... typ Noticias Telemundo. De streamade igår... eller var det kanske i förrgår... när de blåste upp ballongfigurerna.

Jag började träna igår… fast jag tar det lugnt. Vill inte överanstränga mig. Jag har säkert träningsvärk men eftersom jag inte känner mina vadmuskler så märker jag det bara när jag stretchar. Det gör inte ont men jag känner att det tar emot. Känseln har börjat försvinna i axel- och nackmusklerna… men inte ryggen… för jag har ont där ibland. Har ont i huvudet nu… så jag tar smärtstillande… har mensvärk också.

Det nedre ärret är från canceroperationen 2020. Det övre från årets canceroperation. Vad har det gått nu… kanske en månad och en vecka… det läker väl okej. Pizzadegen har hjälpt till tror jag. Efter varje operation har jag varit enormt sugen på rå pizzadeg… så jag lyssnade som vanligt på vad kroppen ville ha och käkade pizzadeg. Det var inte gott men min kropp mådde tydligen bra av det.

Jag har en aktivitetstracker på mig jämt. Nåväl… inte när jag badar förstås. Jag har haft olika trackers under åren… mest för att det är roligare att träna när man ser vilka framsteg man gör. Aktivitetsarmbanden nu skiljer sig jättemycket från gamla. Med de nya kan man få mängder av intressant information. På min Fitbit Luxe (som iofs inte är superny) kan man se hur man tränat, pulsen, hur man sover, hur mycket REM sömn man har, hur många gånger man vaknade under natten, syresättningen i blodet när man sover, se hur många dagar det är kvar till mensen, plus en mängd funktioner till. Får kanske lista dem sen någon gång… när jag inte skriver på mobilen. En annan sak den mäter är antal andetag per minut när man sover. Jag har alltid tänkt att man får ta allt med en nypa salt, det är ju trots allt bara en aktivitetstracker. Jag tycker fortfarande det men det är kul att se att det stämmer ganska bra på vissa saker i alla fall. I min journal står det nämligen att under operationen hade jag i snitt 17 andetag per minut. På bilden här från min Fitbit Luxe kan man se att jag har runt 17 andetag varje natt den senaste veckan. Natten till idag var det exakt 17.

Jag har läst anteckningar i min journal... fast bara vissa. Vill inte veta allt som står. De som jag inte läste skickade jag till Mårten. Det verkar som att provsvaren inte kommit in ännu... men det fanns en anteckning från något möte med olika läkare och sjuksköterskor. Så här stod det:

"PAD från vänster axill visar 5 lymfkörtlar med metastas (5/5). Största metastasmått 19 mm. CMA ej klar vid konferenstillfället."

CMA borde väl vara analysen av knölarna. Kan googla snabbt... det borde stå för... cell och molekylär analys. Det man förstår från texten i alla fall är att alla 5 lymfkörtlar var metastaser, alltså cancertumörer... och den största var 19 mm. Jösses... Vad är PAD? Googlar igen... patologisk anatomisk diagnos.

Jag är helt slut... har städat och diskat i nästan fyra timmar. Ska spela lite nu och sen sova.

Efter mycket funderande har jag kommit fram till att det är omöjligt att gå igenom allt vad en cancerbehandling innebär. Jag orkar knappt med min ångest som det är nu, hur sjutton skulle jag må under och efter behandling? Nej, det går inte. Att jag fick en hemsk panikattack precis efter operationen gör inte saken bättre heller. Sen har det ju gått 3 år sedan jag hittade första knölen... jag har kanske metastaser överallt. Varför kallar man det metastaser egentligen? Det låter nästan ofarligt. Dottertumör som det också kallas låter mer vettigt. Jag kommer inte alltid ihåg vad jag skriver i dagboken så ibland använder jag sökfunktionen för att se om jag verkligen skrivit en grej eller bara tänkt skriva en sak men sedan... glömt bort det. För flera år sedan skrev jag följande... minns inte vissa av de sakerna... någon gång har alltså någon sett en 4 cm stor avvikelse på levern. Nästan komiskt att jag skrev "borde jag kolla upp mig". I och för sig fanns kanske inte min cancerknöl där då... utan först ett par år senare. Här är en del av det jag skrev julafton 2016...

Irriterande... jag ser inte hela texten... måste klicka på bilden för att se allt... nåväl...

Toppen... ännu en sak att oroa sig över. Min husläkare har slutat helt tvärt. Misstänker att det kanske har något att göra med att husläkarmottagningen har en ny chef. Mårten fick veta att hon ska börja jobba vid en annan vårdcentral... så jag får väl lista mig där sen och förhoppningsvis kunna få henne som husläkare igen.

Jag har världens jäkla huvudvärk och det gör ont under armen. Får väl käka paracetamol och ibuprofen…

Även om allt är skit så kände jag ändå igår en lättnad över att det inte finns några planerade besök någonstans. Att jag kan få en chans att andas lite... ända till idag. Först damp det ner ett papper om att arbetarna ska in i lägenheten igen för att kolla jobbet de gjorde för några veckor sedan. De ska in i alla rum så vi måste göra som förut att Mårten är här och jag är hos morsan... men jag måste försöka stänga in fåglarna i buren innan. Stressigt.

För en stund sedan ringde någon på min dörr... en gång... och en gång till en stund senare. Sedan bankade personen på dörren. Jag vågade inte gå fram med en gång för att titta... och när jag väl vågade mig fram så hörde jag precis hissdörren stängas och jag såg inte vem det var.

Sen fick jag två papper från samma sjukhus där jag opererades med två tider till en läkare och sjuksköterska. Va?! Jag trodde det var avslutat för tillfället eftersom jag ska fundera över hur jag ska gå tillväga. Jag vet inte alls vilka personerna är eller varför jag ska träffa dem, det står ingen information alls i papperna. Fan, hela jävla dagen är förstörd med en massa ångest och skit...

Jag och Mårten träffade cancerkirurgen idag för att prata om testresultaten osv. Det är bara så konstigt för redan efter operationen var det flera som sa att tiden jag fick hos henne med all säkerhet skulle skjutas upp eftersom labbet har fullt upp. Jag hade tid nu på torsdag men förra fredagen ringde de Mårten och frågade om vi kunde komma två dagar tidigare. Va? Skumt. Det första jag frågade läkaren idag var om det var samma typ av cancer som tidigare (hon sa nämligen att hon fick in provsvaren från labbet idag). Hon svarade att det visste hon inte än. Jättekonstigt... Efter canceroperationen 2020 när jag träffade henne efter att labbsvaren kommit in så förklarade hon noga vad det var för typ av cancer och jag fick hem minst ett papper där det stod exakt information om det. Idag fick jag ingenting... Jag menar... har labbet bara konstaterat att det är cancer men inte undersökt vidare vilken typ? Eller kan det vara så att de ville ha dit mig så fort som möjligt eftersom det är uppenbart att jag har cancer?

Läkaren berättade att hon hade tagit bort 5 lymfkörtlar. Jag antar att jag får kolla i min journal eftersom hon inte nämnde hur mycket större den stora knölen var. Efter ultraljudet så trodde de ju att den var 16 mm i diameter men läkaren sa redan efter operationen att den var mycket större än så. Nåväl, alla körtlar hon tog bort var "sjuka" som hon kallade det. Tydligen kan man både se och känna det. Trots att det "bara" var 5 körtlar de tog bort så har jag fått ovanligt mycket lymfvätska som samlats. Det är därför hon och flera andra på avdelningen verkar tro att jag har ansträngt mig fysiskt. Det enda jag har gjort efter operationen som var lite ansträngande var att jag diskade... annars sitter jag bara och tittar på TV eller sitter vid datorn och spelar. Som vanligt tror folk inte på mig så jag får hela tiden uppmaningen om att ta det lugnt. Det är ju precis det jag har gjort... Hon tömde ändå lymfvätskan som hade samlats sedan förra veckan.

Ursäkta att jag hoppar lite... från början till slutet. Det är bara så mycket tankar i mitt huvud. Okej, tillbaka till mötet. Hon sa egentligen inte så mycket nytt om jag tänker efter. Det hon pratade om mest var behandling. Jag såg på hennes ansikte att det är allvar nu. Hon vill att jag ska gå igenom en full behandling med strålning, cytostatika och typ anti-östrogen-piller (endokrin). Jag sa att jag inte kommer klara av det... men jag lovade att fundera ordentligt. Det ska jag också men jag ser fler nackdelar än fördelar just nu. Jag står knappt ut med ångesten och mitt känselbortfall. Hur fan ska jag klara av att lämna hemmet för en massa behandlingar som får mig att må för jävligt också? Tappa håret... det finns ju peruker... men allt illamående det innebär, slitning på kroppen, jag klarar inte av att må mer skit än jag redan gör. Min ångest kommer skjuta i höjden och jag kan inte ta Xanor hela tiden då för ingen kommer skriva ut så pass mycket. Men det spelar ingen roll för även om jag skulle överleva alla behandlingar så kanske jag mår så pass dåligt psykiskt att mitt liv ändå i princip är slut. Sen finns ju också risken att cancern vinner ändå... och då har man gått igenom allt i onödan. Och mina problem med känseln är nog också kvar då... vad är det för jävla liv? Det jag försöker komma fram till är att även om jag blir av med cancern så kommer det ha tagit så hårt på mig både fysiskt och framförallt psykiskt... så är det verkligen värt det? Jag tycker inte det. Inte just nu. Läkaren tittade så konstigt på mig när jag sa att panikångest är tusen gånger värre än cancer. Hon trodde mig nog inte. Jag kan ha fel där också men det är så jag känner. Hon sa att jag kommer lida fruktansvärt om jag inte väljer behandling. Jag frågade henne om hon kunde säga ungefär hur lång tid jag har kvar att leva om jag inte behandlas. Det ville hon inte svara på. Varför kan inte folk bara vara ärliga?

Äh, jag vet inte. Det känns bara som att... för att man säger nej till behandling så skiter de i mig. Det är inte heller kul. Vad händer om jag framöver som hon sa... att jag till exempel har jätteont... får jag ingen hjälp då? Typ som att alla vill ens bästa men bara på deras villkor. Det är bara sjukt att fortfarande så är folk inom vården så helt inkompetenta när det gäller psykiska besvär. Visst, cancer är fysiskt men om de inte förstår sig på patienten som helhet... äh... ingen idé att ta upp det. Folk kommer aldrig fatta panikångest... förrän de drabbas av det själva.

Jag hittade papperna från förra canceroperationen 2020. Det står bland annat:

* Form av bröstcancer: Duktal

* Elston/Holland gradering: II

* Tillväxthastighet Ki67: 20%

Jag borde väl sova... så jag och min cancer säger natti natti för det blir nog ingen god natt.

En sak till bara jag kom på. Det finns ju olika stadium av cancer. Men vilket stadium är min cancer i? Enligt cancerfondens lista av olika tumörstadier vid bröstcancer borde jag vara i stadium 2 eller kanske 3? Stadium två är när tumören är "mellan två och fem centimeter och det kan finnas cancerceller i armhålans lymfkörtlar". Stadium två är när tumören är "större än fem centimeter eller att det finns en omfattande spridning till lymfkörtlar i armhålan". Jag svarade kanske just på min egen fråga. Läste inte ordentligt att det står ELLER i beskrivningen av stadium 3. Trodde först de menade 5 centimeter OCH spridning. Fast 5 lymfkörtlar är kanske inte en "omfattande spridning". Får kanske be Mårten fråga min cancerläkare... fast hon kanske inte vill eller kan svara på det heller.

Här är länken till cancerfondens text om de olika stadierna... 

https://www.cancerfonden.se/om-cancer/cancersjukdomar/brostcancer?gclid=EAIaIQobChMI7-Cus9D8-gIVDgB7Ch31yAv0EAAYASAAEgK8BPD_BwE#tumorstadier-vid-brostcancer

Jag hade knappt ont igår efter lymfvätsketömningen och jag hade inga problem att somna på höger sida (jag är opererad på vänster sida). Fast när jag vaknade låg jag på rygg så jag hade kanske ont ändå. Jag passade på att raka bort håret under armarna imorse nu när jag kommer åt bättre. Om jag inte mår sämre senare idag så tänkte jag ta en "baddusch". Sköterskan igår satte på en annan typ av tejp igår som är stelare än vanliga kirurgiska tejpen jag brukar använda... så jag byter nog den idag... om jag tvättar av mig senare.

Just nu mår jag sådär. Det är jobbigt med ångesten och sen mår jag illa. Mina ben är som gelé idag också... vet inte varför. Det känns bara skumt när jag går... kanske hör ihop med illamåendet. Jag behöver kanske dricka mer vätska... eller få i mig mat.

Jag mår inte bra. Orkar inte skriva mycket. Tar det viktigaste bara: De tömde lymfvätskan idag. Sköterskan som gjorde det sa att svullnaden var som en tennisboll. Vet du hur mycket vätska hon fick ut? EN DECILITER!!! En deciliter gul lymfvätska...

Så här såg det ut imorse innan jag tvättade mig… nästan stor som en tennisboll. Det gjorde jätteont igår när jag skulle sova trots att jag tog två paracetamol… så innan jag lägger mig ikväll får jag väl ta ibuprofen också. Jag ber om ursäkt för håret under armarna. Även om jag skulle vilja raka bort det så går det inte för jag kommer inte åt med rakapparaten.

Det har svullnat upp ännu mer i armhålan och därför gör det mer ont. Jag står ut men det är jobbigt. Jag ska duscha senare idag… tvätta hela kroppen och håret… för om det fortsätter svullna upp så kanske det blir svårare att tvätta av sig. Tänker mest på hårtvätten när man har armarna uppsträckta.

Idag var Mårten och jag iväg till kontaktsjuksköterskan som tittade på såret och svullnaden. Hon sa att såret läker bra och att det är svullet men hon tyckte inte man behövde göra något åt det än. Får jag däremot så pass ont att jag inte står ut eller att svullnaden blir stor som en tennisboll... då ska jag höra av mig.

Jag orkar inte med fler läkarbesök. Jag ska till kirurgen om några veckor för att få reda på om det är cancer (vilket det säkert är)... men efter det orkar jag fan inte. Hittills har det knappt varit något läkarbesök som gått smidigt. Som idag till exempel. Mårten och jag kom till avdelningen i god tid vilket inte gjorde mig något. Hellre är jag där för tidigt än för sent. Medan vi satt i väntrummet ropades namn efter namn upp. 

Ja, just det... det satt lappar uppe överallt där att alla skulle bära mask. Tror du folk gjorde det? Nej. Helt sjukt. Vi var ca 14 st i väntrummet och Mårten och jag var de enda som hade mask. Folk skiter tydligen i regler och andra personer. Ingen av personalen sa till patienterna heller... vilket är helt stört det också. Inte undra på att covid sprids.

Nåväl, vi satt som sagt var i väntrummet... och väntade... och väntade. När det var 20 minuter över min bokade tid gick Mårten och frågade om det syntes i systemet att vi var här... för de har inte någon reception på avdelningen just nu, bara vid huvudentrén. Jag vet inte om det blev något strul i systemet eftersom jag fick tid idag istället för imorgon. Hon som Mårten pratade med gick iväg för att prata med någon. Vi hörde dem prata längre bort och av det vi hörde så lät det inte som att någon insett att jag skulle komma idag. Någon sa att "jag ska försöka fixa ett rum". Kul... så om vi inte hade frågat... hade vi suttit där i evigheter eller? Känns inte alls kul men skit samma.

Jag kanske missuppfattar saker och ting eller tolkar dem annorlunda när jag har ångest. Hela besöket var bara jobbigt. Vet inte... är det fullmåne kanske? Ofta känns det som att folk pratar så konstigt med mig... som om jag vore ett barn eller förståndshandikappad. Jag är ju precis som alla andra... bara full av en massa ångest. Det kändes som att hon idag retade mig lite för att jag inte har duschat sedan operationen. Ursäkta att jag nästan dör av ångest, sitter på badrumsgolvet och mår skit, ligger sömnlös om nätterna med smärta, illamående och ångest. Duscha var inte det jag hade som prioritet. Jag har gjort rent runt såret varenda dag väldigt noggrant. Vad fan spelar det för roll att jag inte har duschat... jag ville inte heller blöta såret onödigt mycket så det finns faktiskt en tanke bakom allt jag gör.

Det är som på operationsdagen. Samma kvinna som sa att Mårten inte fick komma in på uppvaket sa en till sak ett par minuter senare. Jag låg där på britsen med en Piggelin i handen, ensam... grät, hade en panikattack och mådde skit. Kom någon fram och frågade hur jag mådde? Var det någon som brydde sig? Nej. Istället kom samma kalla kvinna fram och sa surt (som om hon pratade med en 5-årig unge): "Ska du ha glassen eller inte?"

Dessutom som de andra i personalen sa att "nu är det värsta över". Hur kan det vara över? Om det är metastaser de hittade i armhålan... då kan jag väl ha metastaser överallt? Jag upptäckte första cancerknölen hösten 2019 så om jag hade andra metastaser så har de alltså haft 3 år på sig att växa. TRE ÅR. Sen vet man inte när den första knölen först dök upp heller... så nej, det värsta är inte över.

Jag hade tid hos min kontaktsköterska för sårkoll i övermorgon men jag ska dit redan imorgon. Det har svullnat upp vid operationsområdet och det gör ont. Jag tog 2x500 mg paracetamol mot smärtan men det hjälpte inte. Huden kändes varmare också än på andra sidan så jag tog 600 mg ibuprofen ifall att det var inflammerat men det gör fortfarande ont och är svullet.

Jag trodde inte jag skulle kunna åka alls på onsdag på grund av ångest och skit men nu måste jag dit imorgon... eftersom det är viktigt. Det betyder att jag måste "tömma magen" idag. Jag har gjort fiberhavregrynsgröt, ska äta torkade katrinplommon och Mårten åkte just iväg för att köpa torkade tranbär. Ångesten är för jävlig så jag tog en 0,25 mg tablett Xanor just nu.

Salta pinnar från morsan och sockerfri Trocamust från Mårten… vad mer behöver man? Fast jag ska inte äta det nu. Jag är fortfarande mätt av morsans spagetti och köttfärssås. Jag har haft flaskan öppen i kylen ett tag så det är därför det inte syns skum i glaset. Inget fel på smaken dock. Passar perfekt när jag inte mår bra med ångest och illamående… framförallt illamående.

Dagen efter operationen mådde jag sådär. Jag tror att jag var helt slut både fysiskt och psykiskt. Igår var det ungefär likadant… ända tills när jag stod i badrummet och gjorde rent runt såret. Helt plötsligt sköljde det över mig en mängd ångest och illamående. Jag mådde så dåligt att jag var tvungen att sätta mig på badrumsgolvet. Jag försökte tänka på annat men det var nästan omöjligt. Idag fick jag ingen sån panikattack men det var jobbigt ändå.

Jag har inte särskilt ont efter operationen. Det beror nog på att jag inte har någon känsel alls i just den armhålan. Jag kollade känseln i den andra armhålan för att jämföra och där har jag lite känsel kvar. Det enda jag har märkt är att det gör ont i armen… typ någon muskel i överarmen. Vet inte vad det kan bero på men jag får väl hålla koll på det.

Mår inte bra på något sätt alls just nu så jag går och lägger mig.

Skit samma, jag kan skriva om det nu. Jag tror man kan säga att fysiskt så fungerade allt bra idag på sjukhuset. Nja, någorlunda. Jag trodde jag skulle opereras klockan 12 men när jag kom dit sa de att det var 14. Dåligt informerat. Jag skulle alltså vara där 12, men operationen skulle ske senare. Jag läste igenom all information och det stod inget om det.

Ja... det allra första egentligen var att jag bad flera gånger att få en tidig tid på grund av min magkatarr och alla sa att det inte borde vara något problem. Så mycket hänsyn tog de till det...

Det som kan ha förstört min panikångest i en oviss tid framöver är följande:
Mårten ringde sjukhuset flera gånger och pratade med olika folk och alla sa att det inte var något problem att de skulle kalla in Mårten till mig på uppvaket så att han var där när jag vaknade. Vi fick bekräftat på plats idag också samma sak... till och med av min kirurg.

Vad hände när de väckte mig på uppvaket? Ingen Mårten. Jag var precis nyväckt och fortfarande trött så jag såg tyvärr inte vilken kvinna som pratade med mig. Jag sa till henne i alla fall: "Var är min vän Mårten? Ni lovade att han skulle vara här när jag vaknade". Kvinnan svarade "anhöriga får inte vara här". Det var sättet hon sa det på också... så kallt, utan empati... nästan med en elak ton. Jag mådde skitdåligt och fick världens jävla panikattack. Jag satt där och hyperventilerade och grät högt för jag mådde hemskt dåligt. INGEN BRYDDE SIG!!!! Alla bara sa typ att "men nu är det värsta över". Vad då det värsta över???? Jag kommer vara helt förstörd kommande veckor, månader, år eller längre när det gäller panikångesten!!! Operera bort en cancerknöl är en fis i rymden jämfört med åratal av ständig ångest!!!! Vad är det för jäkla samhälle vi lever i?!

Efter typ en kvart ringde någon efter Mårten ändå. Jag vet inte om de insåg att idiot-kvinnan gjort fel eller om de trodde att han kunde lugna ner mig. Jag mådde så pass dåligt att jag var på väg att gå därifrån... jag stod inte ut. Det var fruktansvärt!!!!!!

Fan, nu gråter jag igen. Allt är kanske förstört nu. Jag kommer kanske ha svår ångest i evigheter... på grund av en kvinna!!! Det är helt sjukt att en person kan förstöra ens liv... för jävligt. Orkar inte skriva mer nu... jag ser ändå inte genom tårarna vad jag skriver.

Hela mitt liv är bara ett plågande varenda dag och så händer det bara mer och mer skit jämt. Jag kanske inte ens kan göra datortomografi på flera år. Jag vet inte... jag kan inte ens förklara i ord hur jag mår och känner mig.

Kirurgen sa dessutom att den största knölen var mycket större än 16 mm... och det var inte bara den och en till (som de trodde innan) som inte såg helt friska ut. Det var flera stycken.... tror hon sa fyra. I papperna jag fick innan jag blev utskriven står det att det är metastaser... så det kan ju betyda att jag har metastaser i andra delar av kroppen också... typ hjärnan. Vad är det annars som orsakar mitt känselbortfall och ojämnheter på huvudet?

Så jag har ingen aning om hur jag kommer må imorgon när jag vaknar. Jag pratar om panikångesten alltså. Värk står jag ut med men jag har ingen aning om hur det blir med ångesten. Just nu har jag fortfarande Xanor i kroppen... men när effekten släpper... hur mår jag då? Det är jätteskrämmande just för att jag vet inte hur illa det blir.

Jag opererades för cancer idag. Orkar inte berätta om det nu, jag mår för dåligt. Det jag kan säga är att det hände en allvarlig sak (psykiskt) som gör att min panikångest kanske är fucked i ett år framöver eller mer på grund av en idiotmänniska som jag inte ens vet om hon är sjuksköterska eller bara skötare. Hemsk människa i alla fall som kan ha förstört hela mitt liv.

Jag har tvättat mina hårsnoddar och även en kanin jag fick från Mårten för många år sen när jag var sjuk. Den sitter i mitt badkar och torkar…

Idag har jag gjort rent i fåglarnas bur, tvättat BH:ar, dammsugit och precis nu blev jag klar med disken. Jag är helt slut. Ska spela i två timmar sen vid 22 kollar jag på Kansas City zoo Youtube när pingvinerna matas.

Jag tycker inte att jag är så gammal... men jag hittade en sida som listar diverse fakta om hur saker och ting var det året man föddes. Det här får mig att låta supergammal: En Piggelin kostade 90 öre och 1 liter bensin kostade 1,55 kr. Jösses...

Haha, när Mårten föddes kostade 1 liter bensin 86 öre. Det står inget om det år min morsa föddes... bara att Sverige hade vänstertrafik. Enligt det kinesiska horoskopet är både Mårten och morsan yin... jag är yang. Mårten och morsan är tuppar båda två... mitt ex var också tupp. Jag är en drake så mitt element eld passar ju bra... Mårtens är jord och morsans är trä.

16 mm x 13 mm... min knöl är SÅ STOR!!! Den förra var 10 mm x 9 mm om jag minns rätt. Hemskt. Jag såg det nyss i min journal...

Deppig. Mårten köpte ingredienser till marängsviss. Det ser ut som en skål med maränger men jag har banan i botten, sen vaniljglass, grädde och maränger. Har chokladsåsen vid sidan om för jag vet inte hur mycket jag vill ha.

Det luktar marijuana från trapphuset igen. Kan inte folk röka sin skit utomhus? Jag sover typ inte ens två meter ifrån ytterdörren så det stör… Jag har sprejat parfym men jag känner lukten ändå.

Det stinker marijuana i min hall och i trapphuset. Det är personen som bor mittemot som röker på. Irriterande.

Det är en storm på väg mot Florida. Det ser inte bra ut… alls. Jag kollar på LiveNOW from FOX på Youtube. Misstänker att många stormchasers kommer ge sig ut snart. Kanske inte idag men förmodligen onsdag och torsdag.

Jag har röjt undan saker i köket så arbetarna kommer fram. Jag har kanske tagit bort för mycket… för jäklar vad det ekar nu…

Descutan innan operationen. Efter… Steri-strip för att hålla ihop såret bättre och kirurgisk tejp för att skydda området och få mindre fult ärr. Om jag minns rätt från förut så sa de att man kan använda kirurgisk tejp i 5 månader efter… eller om det var 6…

Jag har läst igenom bunten av information inför operationen. Det är bara en grej som ändrats tror jag. Man ska tvätta sig med Descutan kvällen innan operation och på operationsdagen. Har för mig att det bara var på operationsdagen förut.

Som om det inte räckte med operation så fick jag ett papper för en stund sedan att hantverkare måste in i alla lägenheter nästa vecka. Toppen... så jag måste röja undan en massa saker. Får väl knöla in allt i skåp, lådor, garderob och klädkammare. Jag kom också på att jag inte kan vara här med tanke på alla mina problem... för de ska jobba i både kök och badrum. Jag pratade med Mårten så han kör mig till min morsa den dagen och sen är han här när de jobbar och efteråt hämtar han mig.

Det är bara så typiskt att det måste ske nu så nära inpå operationen... men det kanske är bra för då tänker jag på annat. Jag har bara så mycket grejer. Under alla år Mårten och jag åkte utomlands kom man oftast hem med en bunt grejer som man sedan inte orkade packa upp. Det var egentligen inga nödvändiga saker men man kanske tyckte det då. Nu med pandemi och cancer och all skit så har man ändrat uppfattning om vad som är viktigt. Fast det är ändå saker som är kopplade till bra minnen... alla mjukisdjur man vann på tivolin, souvenirer från olika städer man åkt till osv.

Nåja... bäst att sätta igång med röjandet. Jag vill inte anstränga mig för mycket så jag tar lite åt gången. Jag får även fixa en hög för saker som ska ner till förrådet.

Det är aldrig en bra idé att googla på hälsogrejer sent på natten. Jag borde kanske inte heller dricka energidryck. Jag ska lägga mig när jag skrivit färdigt.

Jag kom på att jag inte vet om den tumör de opererade bort 2020 var primärtumören. Fast å andra sidan borde de ha nämnt det om det var en metastas... så det var nog primärtumören. Jag googlade lite mer om hur bröstcancer sprids i kroppen för kirurgen idag sa att knölen är i en lymfkörtel. Jag har även en mindre knöl precis bredvid som hon inte är säker på är cancerdrabbad men hon ska försöka ta bort den också.

Det jag hittade när jag googlade var att bröstcancer oftast skapar metastaser i skelettet... men de kan även dyka upp i levern, lungorna och... hjärnan. Jag fick även upp att medelöverlevnaden utan behandling av hjärnmetastaser är 1 månad. Med kortikosteroider 2 månader och 3-6 månader med strålbehandling. Jag har haft problem med mina ojämnheter på huvudet längre än så... men ändå. Äh, jag vet inte. Jag är inte doktor och man kan inte lita på allt som står på nätet.

Nu ska jag göra som jag alltid gör med jobbiga saker; slänga ut dem ur hjärnan och försöka tänka på annat...

Jag borde kanske sova istället för att titta på en livestream på Youtube. Det är ett par i South Carolina i USA som streamar. De flyttade till ett nytt ställe i mitten av augusti så alla djur i området har inte hittat dit än men det lär dyka upp fler djur. Hittills har jag bara sett kalkoner, tvättbjörnar, ekorrar och pungråttor. När de hade kameran uppe vid sitt förra hus så var det alltid något som hände oavsett om det var dag eller natt. Massor av rådjur och ibland även alligatorer! Här är länken till Critter Vision 2.0: 

https://www.youtube.com/watch?v=c2W8w5jWtx4

 

Jag orkar inte skriva så mycket just nu... men kan berätta lite kort att Mårten fixade så att jag fick träffa min förra cancer-kirurg istället för en onkolog. Vi var där idag. Det är med all sannolikhet så att jag har cancer... igen... eller fortfarande eftersom den här knölen kanske fanns redan när jag hade den första. Jag har alltid funderat på om mina halvhöga sänkor de senaste åren verkligen varit normala eller ett tecken på att cancern funnits i kroppen.

Det är bara så mycket besök senaste tiden... så jobbigt. Idag träffade jag kirurgen och som tur var hade anestesi-läkaren en tid bara ett par timmar senare... så två besök är avklarade idag. Nästa besök är att ta covid-test (på sjukhus, inte hemma) och ett par dagar senare operation. Jag ska alltså opereras om mindre än en månad. Datortomografin får bli senare annars orkar jag inte med. Kirurgen sa att det var mycket viktigare med operation så det måste vara allvarligt.

Jag var tvungen att ta Xanor igår för helt plötsligt när jag satt och kollade på TV så sköljde mängder av ångest, illamående och panik över mig. Jag har inte känt så (och så starkt) på evigheter. Tror inte det finns någon egentlig orsak... det är kanske en mix av allt jobbigt... knölen i armhålan, mitt känselbortfall, problem med magen, idiotgrannar, folk utan empati i vården plus en miljon andra saker. Orkar inte med fler läkarbesök snart... men det är fortfarande två gånger som jag måste ut. Det känns bara som att jag måste hinna återhämta mig... det är för mycket just nu.

Jag borstar tänderna och kollar på Youtube. Upptäckte en ny grej när jag var inne i badrummet för en stund sedan. Mina knän knarrar/knastrar när jag böjer dem. Båda två. Jag vill inte läsa för mycket om det... men efter några minuters googlande har jag kommit fram till att jag måste börja träna igen... imorgon. Nu måste jag sova.

Mammas hemmagjorda smulpaj med äpple och kanel är toppen när man är deppig och allt känns skit.

Jag måste börja använda både nattlinne och pyjamastopp när jag sover... även tvätta täcken så jag kan ha två. Det är kallt inne. Trots att det bara var några plusgrader ute när jag gick och lade mig så var alla element iskalla. Uppenbarligen har inte hyresvärden satt igång värmen... så jag får väl börja släppa in solen överallt på förmiddagarna så det blir lite varmare.

Jag har inte varit på toa på två och en halv dag. Jag åt havregrynsgröt idag och även några torkade aprikoser men tydligen räckte inte det så till middag äter jag ett och ett halvt äpple. Jag fick slänga halva för det var brunt. Jag gillar honey crunch bäst men det finns inte just nu så jag får nöja mig med royal gala.

Jag har sökt lite på andra live streams på Youtube. Jag hittade en holländsk stream som har fixat i ordning mat som fåglar och alla möjliga djur besöker. Det är avkopplande att titta på. För en stund sedan såg jag olika småfåglar, en hackspett och en ekorre. Just nu är inga djur där för en kvinna lägger ut ny mat. Eller är hon klar nu kanske... Här är länken till streamen i alla fall:

https://www.youtube.com/watch?v=Er1d5QV3LHU

De senaste dagarna har jag försökt sysselsätta mig med olika saker som TV, dator osv för att inte tänka på hur jag mår. Ändå mår jag skit och just nu är allt ännu mer skit. Stället som gjorde ultraljudet ringde Mårten idag och gav mig en tid hos en onkolog för att "prata om framtiden". Mårten försökte få reda på om de vet om det är en cancerknöl eller inte men den som ringde sa typ ingenting. Jag tänker inte gå till det där jäkla stället igen med tanke på hur de behandlat mig. Jag orkar inte. Varför kan de inte berätta något om knölen? Fast med tanke på att de vill skicka mig till onkologen så verkar det som att jag har cancer.

Förra gången (2020) verkade de bry sig lite mer. Jag fick träffa en cancerläkare redan innan ultraljud som förklarade allt och fick även en kontaktsköterska man kunde ringa om frågor och annat. Nu känns det som att man är helt värdelös och bara skickas omkring typ som att "här är den där jobbiga patienten igen".

Vilken jävla skitdag det varit idag. Mårten och jag åkte tidigt imorse för jag hade mitt ultraljud idag. Det borde vara en enkel grej, eller hur? FEL. När vi kom dit sa receptionisten "Aaa men du vet, det står här att du har tid för ultraljud och mammografi". Mårten förklarade att han hade ringt flera gånger för att bekräfta att det bara var ultraljud som skulle göras. Receptionisten kollade surt på oss och bad oss sitta ner i ett väntrum.

Efter en kvart kom en annan kvinna (inte läkare) och ropade upp mitt namn. Jag minns inte om Mårten sa något redan då eller om hon gjorde det... men det jag minns var att hon sa "vi måste ta minst två bilder". Både Mårten och jag tittade på varandra och sedan sa Mårten "Bilder? Vi är här för ultraljud". Kvinnan hade ingen välkomnande attityd från början men nu blev hon alldeles röd i ansiktet och var så otrevlig man bara kan och sa typ "du måste göra mammografi!!! Det räcker inte bara med ultraljud! Du får inget bra resultat!!!". Jag trodde nästan hos skulle slå till mig för hon var så aggressiv. Mårten sa åter igen att han fått bekräftat att bara ultraljud skulle göras. Till slut sa hon skitsurt "du gör som du vill".

Slutade det jobbiga där? Nej, det kom in en trevlig sköterska (som var den enda normala av alla). Hon var bra. Men efter ett tag kom läkaren in. Mårten satt på en stol, jag låg på en brits med bara ett skynke över brösten. Läkaren sa (till sköterskan misstänker jag) "jaha, har du en patient?". Va??? Hallå, JAG är ju DIN patient. Jag sa inte det förstås men inombords tänkte jag; vad fan är det här för ställe jag hamnat på? Läkaren frågade var knölen var och jag svarade "i vänster armhåla". "Kan du peka var?". Jag pekade och svarade "någonstans här ungefär". Läkaren sa "du måste visa exakt var". Men för i helvete... kan hon inte göra något själv (tänkte jag). Hon måste ju se knölen... min armhåla är inte så stor. Hon undersökte mig där men jag är inte säker på att hon gjorde ett ordentligt jobb för hon var också otrevlig och sur. Sedan skulle hon undersöka brösten med ultraljudet. Jag sa att mina bröst alltid gör ont (vilket jag trodde hon skulle fatta var en hint om att hon skulle vara försiktig). Hon körde över mina bröst som en jävla bulldozer och det gjorde så ont att jag nästan skrek. Tårarna bara rann och jag vred mig av smärta men idiotläkaren slutade inte. Jag mådde skitdåligt både fysiskt och psykiskt och jag ville bara därifrån. När läkaren slutade tortera mig hörde jag henne prassla med något och Mårten frågade vad hon gjorde. "Jag ska göra en punktion" svarade hon. Jag märkte att Mårten också började bli frustrerad men han hanterade situationen bra och sa "men jag har ringt flera gånger om att endast ultraljud ska göras, ingen mammografi och ingen punktion". Jag slapp utsättas för mer men hon lät ännu surare. Jag är inte ens säker på att hon sa hej då när hon stormade ut från rummet. Den snälla sköterskan var i alla fall trevlig och hjälpte till med att torka av all gel de använde för ultraljudet.

Jag kommer aldrig någonsin gå tillbaka dit. Aldrig. Nu mår jag för jävligt. Tårarna rinner även när jag skriver det här. Det känns bara som att jag inte borde ha gått till läkare alls om det är så här man blir bemött. Jag har kanske cancer igen och så får de en att må ännu sämre.

Efter datortomografin tänker jag inte göra några fler undersökningar. Jag har kanske glömt skriva om den skiten också. Jag hade ju en tid som vi avbokade för jag ville att alla skulle vara överens om vad som skulle göras, alltså bara datortomografi utan kontrastvätska. Mårten ringde många gånger och försökte få svar om de kunde göra det men svaret han fick jämt var att läkaren (på deras ställe alltså) var tvungen att bedöma det och han eller hon fanns inte tillgänglig någon av gångerna Mårten ringde. Till slut sa de till Mårten att läkaren hade kollat remissen och skickat tillbaka den till min husläkare för enligt de själva var deras utrustning inte tillräckligt bra för att få fram ett resultat utan kontrastvätska. Ändå står det på deras hemsida att de kan göra utan om man är typ allergisk eller liknande. Jag vet inte vad jag ska tro. Är de ett så uselt företag med dåliga maskiner eller är de rädda för psykiska problem? Skit samma. De rekommenderade att min husläkare ska skicka remiss till ett riktigt sjukhus.

Orkar inte skriva mer just nu. Jag har ätit hamburgare jag fick från Mårten och snart ska jag ta en bit äppelpaj som min mamma har gjort. Vi var över hos henne efter ultraljudsbesöket för att berätta för henne hur det gick.

Måste sluta gråta nu... måste snyta mig också. Ja, jag ska ha mens nu på måndag så jag är extra känslig men... jag vet inte. Dagar som den här önskar jag nästan att jag har cancer och dör.

Jag fick precis en jordgubbsslushie från Mårten. Den svettas redan eftersom det är 28,5 grader inne hos mig.

Jag åt just ett äpple. Jag satte inte i halsen den här gången för jag testar att böja ner huvudet en aning när jag äter… för logiskt sett borde inte vätska rinna ner i halsen då. Det fungerade den här gången i alla fall. Det som hände däremot var att när jag bet i äpplet så bet jag mig även i läppen. Inte så allvarligt, men ändå…irriterande.

Det börjar bli jobbigt med värmen. Mårten var förbi med hamburgare och ett till paket Päronsplitt så jag klarar mig ett tag till. Mår bara inte bra fysiskt. Jag sov i och för sig inte mycket inatt. Det var fruktansvärt varmt och fuktigt. Det är så kvavt också. När jag tittar ut över vattnet så ser det jättedisigt ut… skumt.

Jag höll på att dö för en stund sedan. Jag åt äpple när jag helt plötsligt inte kunde andas. Äppelbiten hade hamnat fel. I vanliga fall när man sätter i halsen räcker det med att man hostar till en eller två gånger och sen är allt okej. Inte den här gången. Under kanske 10 sekunder kunde jag inte få in luft. Jag försökte tänka "ta det lugnt, få inte panik"... men det är svårt när man inte kan andas. På något sätt hostade jag upp äppelbiten. Problemet löst... eller hur? Nej. Tydligen var det inte bara en äppelbit som hamnat fel. Det var saft från äpplet också. Jag hostade upp massor av äppelsaft innan jag kunde få luft enklare. Nu flera minuter senare hostar jag fortfarande upp saft som hamnat fel. Hela upplevelsen var för jävlig. Jag måste ta mindre bitar framöver och tugga noggrannare och... jag vet inte... vara mer försiktig.

Tydligen bor jag i slummen för ingen verkar ha telefon. Det är alltid en massa biltutningar för att hämta upp någon. Folk på balkonger skriker till andra på marken så att hela gården med ett par hundra boende får höra deras konversation. Jag brukar inte bry mig men jag satt med hörlurar på nyss och kollade på en film när jag hörde skrik… så jag tog av mig lurarna för att avgöra om det var bråk eller rop på hjälp. Det var bara två fyllon…

Jag har inte vågat känna efter i armhålan efter husläkarbesöket. Jag gjorde det nyss och jag känner en knöl på vänster sida men hittar inget liknande på höger sida så det borde vara knölen jag känner. I så fall är den mycket större än knölen de opererade bort 2020. Jag får inget grepp om den här för den sitter inte fast...så jag kan inte avgöra om den är lika hård eller inte. Ska inte känna efter mer för jag mår ju inte bättre av det precis...

Det ser ut att vara varmt i hela Europa just nu…

Så här kul är det att bo i en liten etta med fönster åt ett håll…

Fyra dagar med sol och 27 grader? Tur att jag har frysen full med fryst frukt. Coops smoothie-mix med jordgubbar, banan och blåbär är godast… kanske för att det är med riktiga blåbär, inte fejkvarianten som inte är blå inuti. Jag äter frukten som den är… tinar den inte innan heller. Kanske ett par minuter bara. Jag känner inte hur kallt det är på grund av de mystiska problem jag har just nu… men om det går att tugga kan det ju inte vara för kallt.

27 grader inne… 46 på balkongen. Solen har nog varit på ute-enheten men enligt en annan termometer som inte varit i solen är det 29,7 på balkongen. Fågelfläkten är på jämt men jag måste sätta igång pelarfläkten för mig själv också. Jag tänkte bada imorgon och byta sängkläder… men vad är det för vits om det ska bli 27 grader i flera dagar? Jag badar förstås men vet inte hur jag gör med sängkläderna.

Mårten var här förut med lite gott att äta. Känns bra att ha en så snäll vän.

Allt är bara så jobbigt jämt. Det skulle bli 22 grader och mulet. När jag vaknade imorse var det 27,3 grader inne… 35 på balkongen. Det kändes som min hjärna kokade. Trots att balkongdörren varit öppen hela kvällen så är det 25,5 grader inne. Ett tag hade jag även 62% luftfuktighet inne.

Mår inte bra… ska backa tiden på Kansas city zoo Youtube och kolla när de matade pingvinerna. Man kan alltid backa och se de senaste 12 timmarnas händelser.

Har suttit och gråtit i typ en halvtimme så nu kommer jag väl bli förkyld också... Jag blir det nästan jämt. Måste beställa mer Echinagard... och allt annat också. Allt tar slut hela tiden. Får kanske köpa mer åt gången... äh, vet inte. Kollar vidare på pingvinerna...

Jag har bett Mårten avboka alla tider. Jag mår skitdåligt. Har svinmycket ångest och oro så jag klarar inte av det just nu. Varför ska allting bli så komplicerat jämt? Inför datortomografin vill de nämligen ge mig kontrastvätska och efter min förra upplevelse av det så är det omöjligt. De måste prata med min läkare om hur de ska göra. Vad då göra? Måste de ge kontrastvätska? Man känner ju ojämnheterna på mitt huvud, hur fan kan det inte synas på röntgen?

Den andra grejen var ultraljud men som sagt kan jag inte gå dit heller om jag inte vet exakt vad som ska göras. Jag fick uppfattningen att det bara skulle vara ultraljud. Husläkaren hade även skrivit stickprov vilket inte går för mig. På kallelsen står det även mammografi... vad fan, allt är bara skit. Jag vet att de inte kan tvinga mig att göra något men jag vill inte gå igenom alla mina förberedelser bara för att komma till ett ställe och så blir de sura på mig och jag åker hem utan att ha fått något gjort. Förberedelser innebär bland annat mental förberedelse men även kroppslig eftersom jag måste käka plommon och tömma magen dagen innan läkarbesök. Sen vill man ju inte gå skitig till läkaren heller så jag måste fundera ut när jag ska tvätta håret, bada eller duscha. Snart skiter jag i allt...

Min morsa är också konstig. Förra gången jag hade cancer var hon jätteorolig och ledsen men nu känns det som att hon inte bryr sig. Jag förväntar mig inte att hon ska sitta och böla och liknande... men hon är så kall jämfört med hur hon brukar vara. När jag tar upp allt med hur jag mår och att läkaren tror jag kanske har metastaser i kroppen och allt annat så lyssnar hon väl... men sen pratar hon om sig själv eller sina släktingar i Kanada. Det känns som att hon äter någon slags piller som trubbar av hennes känslor. Eller så stoppar hon kanske bara huvudet i sanden. Visst, hon skriver till mig ibland på Messenger att hon tycker jag är stark osv... men två gånger har hon skrivit att hon ska be för mig. Be? Vad då be? Vi har aldrig varit religiösa så vad fan ska hon be för?

Jag är glad att jag har Mårten. Utan honom vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Jag vet inte... jag känner allt mer att jag snart ger upp. Hur mycket skit ska man kämpa igenom? Min känsel försvinner mer och mer. Förrförra gången var det vaderna som känseln började försvinna i. För ett par dagar sedan när jag tränade kunde jag inte känna mina lårmuskler riktigt. Det brukar alltid kännas på baksidan av låren när jag böjer mig framåt och nuddar tårna... när jag gör yogaställningen sun salutation. I och för sig... även när jag gör chair pose så brukar det bränna i musklerna på framsidan av låren och det kände jag inte av heller. Ojämnheterna på huvudet är också värre. Samma sak med känseln i magen. Idag till exempel har jag fått lite känningar av att jag behöver göra nr 2 men inget kommer ut...

Äh, ska kolla på TV. Mårten var förbi tidigare idag men kommer tillbaka om en stund för att jag inte mår bra. Jag sa att han inte behöver det men han kommer hit ändå.

Jag måste kolla igenom mina vänförfrågningar på Facebook oftare. Jag missade helt att en kändis skickade en förfrågan... för 7 veckor sedan. Jag är ingen speciell person alls... men är man redan vän med några kändisar så misstänker jag att man dyker upp som förslag eftersom man har gemensamma vänner. Kul i alla fall att folk vill bli vän med mig.

Vänförfrågningarna brukar öka när pandemin är värre så jag antar att det är sämre igen eftersom jag har 52 förfrågningar att gå igenom. Jag kollar alltid vad det är för människor för jag vill inte bli vän med spam-konton eller konstiga individer... *ha, ha*.

Nästa vecka ska jag på datortomografiundersökning. Känns nervöst men det är i alla fall inte så långt från mitt hem. Jag fick välja mellan tre eller fyra olika platser. Sophiahemmet var en av dem. Jag brukar gilla det stället men det ligger i stan... biltull och parkering är inte billigt precis... så jag tog ett ställe här i norra Stor-Stockholm.

Nej, nu ska jag sova... eller försöka i alla fall. Det är 25,3 grader inne just nu. Imorgon ska det blir över 27 grader ute så jag stänger balkongdörren innan jag lägger mig. Det är så fuktigt både inne och ute. Jag är glad att jag har luftavfuktare. I badrummet har jag alltid Torrbollen. Funkar jättebra, allt känns mindre klibbigt och framför allt handdukarna känns fräschare när det inte är så fuktigt i rummet.

Jag är inte sjuk. Inte när det gäller covid i alla fall.

Min husläkare skrev att det var akut på remisserna för ibland tar det månader innan man får en tid. De ringde Mårten redan idag från båda ställena. Jag hade kunnat få en tid för datortomografi redan nu på måndag men jag har mens så det får bli veckan efter. Vet inte när jag ska till Bröstcentrum. De ville skicka mig på mammografi men det är ju omöjligt. Mina bröst gör ont bara man petar på dem... de har alltid varit så.

Jag kollade igenom mina provsvar på det enorma blodtestet och det var bara fyra grejer som var förhöjda (de två översta är sänkor och de andra har med vita blodkroppar att göra):
B—SR 21
P-CRP 9
B-Leukocyter 9
B-Neutrofila granulocyter 6

När jag hade min cancerknöl hade jag högre sänkor men det behöver inte betyda något egentligen. Husläkaren vill att jag tar ett covid-test bara för att vara säker att det inte är det som spökar i kroppen. Jag har alltid tester hemma så jag ska kolla imorgon. Jag känner mig inte sjuk, har inga symptom eller feber alls men jag följer läkarens order. Jag berättade att jag var jättesjuk i november och december 2019 och hon sa att det är inte omöjligt att det var covid. Att jag inte hade antikroppar i maj 2020 sa hon kunde bero på att testerna inte var så bra då. Vem vet...

Jag var hos husläkaren igår. Alla läkare nuförtiden verkar ha som regel att de måste se en minst en gång per år. Annars får man inte sin medicin... typ. Jag hade tänkt på minst en miljon olika saker som skulle kunna hända under husläkarbesöket. Att hon hittade en knöl i min armhåla var inte en av dem. Jag berättade även om att min känsel försvinner mer och mer. Hon hade en slags sticka som hon testade med på olika ställen. Vid ett tillfälle sa hon: "Känns det mer här eller här?". "Va? Jag känner bara att du sticker på ett ställe" sa jag. Läkaren gjorde massa olika tester och sedan skickade hon mig på provtagning för att kolla upp hur allt står till i kroppen. 7 rör blod tog de. SJU!!!

Känner mig deppig och inte blir det bättre av att jag ska ha mens nästa vecka för då blir jag alltid deppigare. Antar att jag får ta en dag i taget bara. Jag vet inte vad som är värre... att behöva ge sig ut bland folk och genomgå alla tester när min ångest är skit eller provsvaren man får senare. Husläkaren tror jag förstår mina problem för jag tyckte hon sa att hon inte skriver remiss för magnetröntgen. Är inte det när man ligger i typ en halvtimme medan maskinen låter som fan? Det är hemskt. Jag ska istället undersökas med datortomografi. Sen ska jag tillbaka till Bröstcentrum igen. Vet inte om jag får samma läkare som förut eller vilka hemska undersökningar de kommer föreslå...

Borde kanske förklara tydligare. Det är alltså människor som gifter sig, inte pingvinerna. *ha, ha*

Jag kollar på pingvinerna på Kansas city zoo, Youtube… Ett par är inne och gifter sig! Precis nu!!! Coolt!

Kollade just väderprognosen för torsdag. Enligt SMHI blir det 34 grader…

SMHI säger att det blir 33 grader på torsdag!!! Jag står nog ut… men vet inte hur det blir för fåglarna.

30 grader på torsdag? Jösses…

Jag är lite förkyld. Har ingen feber och är inte så täppt i näsan… även om det känns lite jobbigare att andas. Det är inget fel på syresättningen i blodet i alla fall. 99% är bra. 81 i puls är lågt för mig… kanske därför jag mår dåligt.

Eftersom det är varmt igen så har jag balkongdörren helt öppen. Folk låter så jäkla mycket idag och många verkar vara sjuka för folk både hostar, nyser och snyter sig jämt. Jag ska ta på mig hörlurar snart och sätta mig vid datorn. Väntar bara på att min favoritpingvin ska hoppa upp ur vattnet. Jag kollar på livekameran hos Kansas city zoo på Youtube…

Jag slog i tån i kökströskeln idag. Det gjorde fruktansvärt ont. Tån var blå redan efter ett par sekunder. Jag spolade kallvatten på den ändå. Just nu gör det inte ont. Har säkert att göra med mitt känselbortfall överallt. Ja, jag har fortfarande problem med det. Det blir allt värre. Det senaste jag upptäckte för någon vecka sedan är att jag inte känner mina vader… alltså musklerna. Jag har ingen aning om de är spända eller inte. Det värsta är ändå magen. Jag känner inte att jag behöver gå på toa förrän typ 15 sekunder innan. Äh, vill inte tänka mer på det. Det är därför jag inte skriver så mycket i dagboken. Nu ska jag käka glass.

29,7 grader inne!!!!! Helt sjukt. Jag har en fläkt för fåglarna och en för mig. Har en till fläkt jag kan använda… men vad fan. Mårten var förbi igår med glass. Får se hur mycket jag har kvar när dagen är slut. Enligt prognosen ska det regna ikväll efter 22 men de har ju fel jämt. Jag kollade igår och då sa de inget om regn och inte heller att det skulle bli så här varmt.

Hoppas fåglarna är okej. Jag har precis som förra året fläkten mot halva buren så de kan välja om de vill ha fläktande luft eller inte. Jag byter deras bad/drickvatten flera gånger per dag.

Fotade morsans pioner. Fick med en humla också… Fantastiskt vad bra bild det blir ibland trots att jag fotar med en fem år gammal mobil.

Käkar sockerfria digestive-kex och dricker tysk hållbarhetsmjölk. Mårten hittade mjölken i en affär som säljer mat från hela världen. Tror det är exakt samma märke som vi drack när vi bilade genom Tyskland förr i tiden… innan corona.

Sweet potato fries-påsarna var tydligen slut. Gott är det i alla fall. Mums!

Från och med nu när man handlar i en fysisk IKEA butik så måste man kolla priserna på hemsidan först. Alla butiker får tydligen sätta egna priser. T.ex. så kostar en mörkläggningsgardin 499 kr på nätet men i Barkarby tar de 699 kr. Sjukt...

Vill man inte ha hamburgare i bröd kan man få hamburgare i sallad. Tack för krubbet Mårten!

För många år sedan kollade jag på en serie som hette Storm Chasers med Reed Timmer. En halvgalen snubbe som jagade tornados. Om det finns oväder i USA åker han runt och streamar live. Jag kollar på honom just nu. Han är någonstans i Texas. Hans bil står stilla för han fotade moln och sen dök det upp fans... haha. Här är länken till hans Youtube-stream: 

https://www.youtube.com/watch?v=r7zcbn2KB-s

Lyckades få till en perfekt klyvning av Honey crunch äpplet…

Fredag kväll… sockerfria digestivekex och ett glas mjölk… och en koreansk skräckfilm…

Jag gjorde ett coronatest nyss… och jag är frisk. Så att jag är lite snorig beror förmodligen på torr luft.

Ska se på melodifestivalen själv, dricka lite Fanta Zero Rasberry och käka goda plommonfyllda bakverk från morsan. 

Ett av mina fönster är till hälften täckt av frost… på utsidan. Googlar man så står det att det är normalt… ett tecken på att man har välisolerade fönster. Mhm…

Polisen åker runt på parkeringen. Bra att de är ute och kollar läget. För övrigt är det dött… ser inte en enda människa eller bil. Jag ska lägga mig nu. Glömde ju skriva att snön vräker ner. Det var därför jag tittade ut. Jag satt på toa och kollade prognosen och då stod det att det snöade… så jag ville kolla om det stämde.

Gott nytt år. Skulle ha firat hos morsan och sen Mårten men min mage var inte bra och det var ett tag sedan jag var ute… så jag fick god mat av morsan och vid tolv-slaget var Mårten här. Sedan när jag var själv invigde jag året med att sitta på toa i typ en timme.