Jag hatar mig själv. Jag vet inte varför jag gör så här. Igår ställde jag klockan på halv nio för jag tänkte att: "Imorgon ska jag gå till skolan". Vad händer nu på morgonen? Jo, jag kommer på att jag inte kan gå. Varför? Vad kommer de att tro när jag kommer dagen efter provet och ser frisk ut som en nötkärna? Alltså kan jag inte gå. Men sen finns det lite problem. Arbetet med "M" är inte färdigt. Om jag inte går idag kanske hon ringer för att fråga om jag kommer imorgon. Det är ju inget fel i det. Men frågan är när hon ringer. Om hon ringer när min farsa är hemma kan man säga adjöss och goodbye. Det finns två alternativ: Det ena är att ringa till morsan och säga som det är, att jag har ont i huvudet. Det andra är att ringa till "M" när hon slutat skolan och säga att jag kommer imorgon. Jag vet inte vilket jag ska välja. Jag fruktar lika mycket för båda alternativen. Vi får väl se vad det blir för något.