Hej. Hela dagen har varit helt fucked up. Allting har gått åt helvete. Orkar inte tänka på all skit. Idag har jag varit irriterad och sur oavbrutet. Allting känns för jävligt. Jag längtar efter att få vara frisk, ha en egen lägenhet, kunna klara mig själv, klara studierna, fortsätta träffa Roger... ja, det är väl det jag önskar mig mest just nu. Tänk... en egen lägenhet... det vore helt fantastiskt att få känna att man kan rå om sig själv. Att vara självständig.

De stänger behandlingshemmet om någon vecka. Det är meningen att jag ska flytta hem en tid då. Frågan är bara hur länge...? En annan tjej som är patient här har nyss fått en lägenhet. Jag vet förstås inte vad hon har för förhållande till sina föräldrar och varför hon inte kan flytta hem. Men jag har en känsla av att hon inte mår så bra av att bo hemma. Då kan jag ju fråga mig själv samma sak, och svaret blir nog nej. Jag tror inte att det är särskilt bra att jag bor hemma. Inte alls.

Jaha, vad ska man hitta på nu då? Klockan är 21. Jippie. Två timmar kvar. Ska jag gå över till huvudbyggnaden? Nej, då blir jag bara mer irriterad.