Blä

Jag har mått skitdåligt idag men jag tror varken mina föräldrar eller Mårten märkte det. Jag gör det inte med flit, alltså att dölja hur jag mår. Eller så är det kanske bara så att jag inte vill tänka på att jag mår dåligt och säga det till folk omkring mig så att de börjar prata om det så att jag mår ännu sämre. Det är bättre att försöka tänka på annat. Ända sedan jag kom hem har jag suttit typ hela tiden framför datorn och spelat spel som kräver att man använder hjärnan mer än vanligt. Men nu börjar jag bli trött i ögonen så imorgon ska jag varva datorspelandet med TV-tittande.

Om jag inte känner mig spyfärdig, har ont i huvudet, är allt för sjuk imorgon så kanske jag plockar undan en eller två saker från högen av saker från Spanien som täcker nästan hela mitt golv. Jag har gjort små gångar så att jag kan komma fram till datorn och sängen. Det är bara så jobbigt att packa upp... speciellt när vissa saker ska hem till mig och andra ska vara kvar här. Det blir som en extra nerpackning och uppackning. Jag måste röja bort fler onödiga saker från min lägenhet. Eller åtminstone ställa ner saker i förrådet. Fast om man ställer ner dem där... då är det väl nästan samma sak som att man inte vill ha dem längre?

Nu ska jag lägga mig och sova. Nåja, försöka sova. Natten till idag så vaknade jag en gång och hade sjukt mycket ångest. På något sätt lyckades jag somna om efter ett tag men jag sov ändå inte särskilt många timmar. Jag hoppas att den här "stark-ångest-perioden" inte håller i så länge... men det känns som att det kan ta flera månader innan allt lugnar ner sig. Det är bara skit med allting. Jag tog 1,5 mg Xanor tidigare idag men kände knappt av något. Jag ska äta mindre mat för då fungerar tabletterna bättre. Men nu ska jag som sagt krypa ner under täcket.

Måste bara nämna vädret igen... eftersom det på sätt och vis påverkar min ångest. Det var ju svinkallt ute idag och jag hade på mig linne, långärmad t-shirt, polotröja av ylle, jeansbyxor och dunjacka. Jag frös inte men jag hade en sådan jäkla ångest för jag kände mig instängd av kläderna, speciellt polotröjan. Det var hemskt. Tror inte det skulle varit bättre om jag haft en vanlig tröja och halsduk istället. I Spanien när jag gick omkring i linne, shorts och sandaler så kände jag mig mer fri och ångesten var inte lika jobbig. Jag får väl flytta till något land där det är varmt året runt. Eller så lägger jag ner hela skiten. Känner inte att det finns någon mening med någonting. Men med hänsyn till andra så får jag väl ta en dag i taget och hoppas på att det blir bättre.