Om lite mer än en timme kommer farsan och hämtar mig. Det har blivit dags att åka in till centrum för att träffa terapeuten. Med tanke på hur "fint" väder det är ute så har man egentligen inte lust att gå utanför dörren alls. Men det behövs nog med tanke på hur länge jag suttit inomhus under den tiden då jag var förkyld.

Idag känner jag mig så kramig, men jag har ingen att krama. Och det var ännu värre igår. Jag får ta och ge mig ut lite oftare (särskilt när det blir varmare väder ute) och träffa trevliga människor. Nästan varje gång jag träffar min terapeut så frågar han lite skämtsamt om jag har hittat någon intressant kille på nätet. Men jag håller med honom, kärlekens kraft kan verkligen ge en ett tillskott på energi och lycka. Terapeuten har inte sagt det rakt ut, men han ger små ledtrådar att det vore bra för mig om jag kunde hitta en trevlig kille och även skaffa en katt.