Om jag var darrig igår så är det inget mot vad jag är nu. Jag har haft balkongdörren öppen hela dagen, men för ca en halvtimme sedan kände jag brandrök och stängde därför dörren. Jag tänkte att det säkert var folk som redan nu börjat bränna gamla löv, kvistar och liknande i sina trädgårdar. Sen för en kvart sedan så skulle jag tända lamporna så jag gick fram till ett av fönsterna för att fälla ner persiennen... och möttes av följande syn: brandmän som rullade ut avspärrningstejp... runt mitt hus! Massor av människor stod bakom avspärrningen och tittade nyfiket på vad som hände. Snacka om att skräcken sköljde över en! Fy fan alltså! Eftersom mina föräldrar var bortbjudna så ringde jag Mårten. Han hjälpte mig att ringa brandkåren för att höra vad som skedde. Det visade sig att det inte var något allvarligt... men varför spärrade de av området då? Det brukar de inte göra annars.

Min mamma verkar ha ett sjätte sinne ibland för hon ringde mig strax efter att det hade hänt. Jag berättade allt och hon frågade om jag inte hört brandkårens sirener. Nej, det gjorde jag inte... Nu känner jag mig lite lugnare i alla fall. Men den där synen kommer jag ha kvar länge... avspärrningen och allt. Om det bara stått ett par brandbilar så skulle jag kanske inte reagerat lika starkt. Men nu kändes det verkligen allvarligt... avspärrning, folk som pratade upprört. Jag funderade till och med på om de kanske skulle behöva utrymma mitt hus. Så jag var tvungen att ta två Xanor, dels för att lugna ner mig och dels för att ifall jag skulle behöva lämna lägenheten.