Jag måste bara skriva av mig lite innan jag lägger mig och försöker sova. Är för arg för det egentligen. Hela dagen har min morsa behandlat mig som skit... Mårten också. Tycker det var jävligt pinsamt. Till exempel någon så löjlig grej som att min morsa och farsa hade besök av en bekant (som jag också känner) och de tittade på farsans filminspelningar från Mexico. Mårten och jag var i köket och åt och efteråt när vi spolade av tallrikarna för att ställa in dem i diskmaskinen så kom morsan in i köket och typ ryckte bort tallriken från Mårtens hand och sa surt något i stil med att "måste du spola med så mycket vatten, det stänker överallt och det stör oss när vi ser på TV". Ursäkta att man försöker vara ordentlig. Mårten är ju faktiskt också en gäst och ska behandlas med respekt. Jag skäms för min morsa. Hon var jätteotrevlig hela tiden när vi var här och åt. Nu när Mårten släppte av mig här igen så verkar hon fortfarande vara störd. Vilken jävla blick jag fick... idiotkärring. Jag är jättetacksam att jag får bo här men ska jag stå ut med vilken skit som helst? Morsan mår inte bra idag... vet inte om det var huvudet eller magen... spelar roll, man ska inte behandla andra dåligt för det. Farsan var i alla fall trevlig nu när jag kom hem. Han berättade att han bjuder på god mat imorgon. Tur att man har en vettig förälder åtminstone.

Jag blir bara så sur och ledsen. Från och med nu ska jag bli som alla andra idioter i Sverige; ego. Jag tänker inte bry mig ett skit om andra och deras problem. Jag ska bara tänka på mig själv och vad som är bäst för mig.

Imorgon lär morsan vara ännu surare för jag är 99,9% säker att hon fortfarande läser min dagbok (den här jag skriver i nu alltså). Ett tag skrev jag en "sidodagbok" som bara jag själv kan läsa. Ibland behöver jag skriva av mig om ämnen som jag inte kan ta upp här, antingen för att det inte passar eller för att jag inte vill såra någon. Jag vet att det finns vissa som läser min dagbok här och jag har inget emot det. Det är ju därför jag lägger ut det på nätet... men det är ändå en väldigt personlig dagbok och det känns fel när någon närstående läser den. Förutom Mårten då... han vet ändå redan om nästan allt som jag skriver. Han är som min tvilling, vi är sjukt lika på allt... utom utseendet där vi är precis motsatsen till varandra.

Flera gånger innan Mårten och jag ens kände varandra så har våra vägar korsats. Jag kommer inte på alla exempel just nu men vi var t.ex. båda i Spanien för mängder av år sedan under världsutställningen, vi var på alla vattenfestivaler i Stockholm och gick säkert förbi varandra, jag såg honom säkert två gånger på TV och senast idag så upptäckte vi att vi hade sökt till samma folkhögskola med bara ca ett års mellanrum... eller kanske inte ens det. Jag måste fråga honom vilket år det var. Helt sjukt ändå. Hade jag mått bra och han kommit in på skolan så hade vi kanske mötts redan då.

Jag känner bara för att gråta men jag ska vara ego... men inte töntigt ego utan I-don't-give-a-fuck-ego. Eller så kanske jag ska bli emo. Nej, just det... jag har inte svart hår längre. Jag var förresten tvungen att bleka håret igen. Efter förra blekningen så färgade jag håret med färgen ljusbrun (hade tänkt välja mörkblond men jag följde morsans råd... även om hon irriterat förnekar att hon någonsin sagt det). Vad blev resultatet? Nästan svart. Nu är jag brunett igen... och har blåsor i hårbotten igen. Det stör mig inte. Jag är helnöjd med färgen nu och kommer bara färga utväxten om någon månad eller så. Tror jag läste någonstans att håret växer ca 1 cm per månad.

Fan... varför ska jag må så här? Jag gillar inte att ha så blandade känslor. Ena stunden vill jag gråta, andra stunden slå ihjäl någon och ibland bara fly undan allt. Fly till ett annat land helst. Men har jag ingenstans att fly (huset där min lägenhet är går ju fan inte att bo i med alla jävla renoveringar hela tiden och skitgrannar) så kan man ju alltid fly från livet. Men det är ju inte heller kul. Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag hade lyckats med självmordsförsöket förut. Nu orkar jag inte genomföra det en gång till. Någon högre makt (nej, inte gud) vill bestämt inte att jag ska dö. Om mängder av olika piller, växtgift och rakblad mot handlederna (allt på en och samma gång alltså) inte fungerar så fungerar nog inget annat heller.

Jag är väl född för att lida. Det är bara bullshit när folk säger att "livet blir vad man gör det till". Det tror jag inte en sekund på. Optimister lever i en fantasivärld. Det är bara pessimister som är realister.

Nej, nu börjar min hjärna spruta ut ord som jag inte ens brukar använda när jag pratar så det måste betyda att jag är väldigt trött. Samtidigt har jag inte lust att lägga mig för jag vill inte upp imorgon och träffa morsan och hennes jävla blickar. Jag vill inte ens prata med henne... för då säger jag väl bara något som gör henne ännu surare. Undrar om hon varit så anti mot mig för att jag sa att jag inte gillar någon av hennes vänner. Jag kan fan inte rå för att jag hatar dem. Speciellt en kärring som vid ett tidigare tillfälle inte ens kunde titta på mig när hon pratade för att hon var så rädd. Men så är det väl när hon vuxit upp i sin jävla överklassbubbla och tror att panikångest är någon jättefarlig psykisk sjukdom. Jag hade nästan lust den gången att göra något crazy bara för att skrämma henne. Nej, fy fan vilken äcklig tant. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver träffa henne.

Folk överhuvudtaget som får en att känna sig mindre värd borde få sig en jävla läxa. Jag tror på karma så vem vet, elaka människor får kanske sitt "straff" ändå... bara att jag inte vet om det.

Nej, nu börjar jag bli trött på att skriva en massa skit. Ja, jag klagar mycket men jag mår skit just nu. Inte bara idag utan konstant. Jag vill inte vara här längre. Någon som har tips på enklare jobb som man kan ta i Spanien? Som en med panikångest och social fobi klarar av? Finns förmodligen inte. Jag får väl skriva en bok... eller flera. Min svensklärare i gymnasiet blev alltid så imponerad av mina uppsatser, speciellt när man fick skriva om vad man ville. Min hjärna är full av idéer och tankar jämt så material finns det gott om. Jag kanske ska bli Sveriges motsvarighet till Stephen King? Skriva riktigt läskiga romaner som får folk att ligga vakna om nätterna. Eller böcker för folk som är vakna om nätterna... och inte kan sova.

Okej, jag ska lägga mig nu. God natt.