Jag känner mig superdeppig, irriterad, frustrerad. Det verkar inte spela någon roll vad jag gör, jag blir inte gladare. Vädret är skit, mina päron går mig på nerverna, Mårten är stressad så ofta och blir irriterad, jag har ångest, jag blir aldrig inbjuden till riktigt fina events... det verkar som att man måste vara dokusåpadeltagare, smörbloggare... sådana som egentligen bara skriver helt meningslösa inlägg för att fiska läsare, få reklamintäkter och smöra för företag som då tror att bloggarna är viktiga. Vem fan bryr sig om andras dagens outfit och liknande? Kan inte folk klä sig själva? Är de så jävla osäkra? Vem sjutton vill se ut som alla andra? Som t.ex det här som verkar vara poppis bland bloggare och deras hjärntvättade modeslavar: sneakers, helst vita... till klänning eller kjol!!!! Det är kanske skönt men det ser inte klokt ut!

Äh, folk har inga hjärnor... de är som vilsna får men ingen fåraherde i världen skulle kunna hjälpa dem. Det måste bero på Internet. Innan det fanns så träffades folk inte alls på samma sätt. Nu förökar sig alla IQ-befriade, psykopater och sociopater hej vilt. Även folk med mina problem skaffar barn med sådana som har samma problem vilket inte alls är bra. Efter att spenderat flera år på föreningen SPS (när den fanns) så lyssnade jag på folks historier och majoriteten hade föräldrar med liknande problem. Och även om föräldrarna inte erkände det eller visste om det så yttrade det sig till exempel i alkoholism eller drogmissbruk. Kolla bara på mina päron: farsan har social fobi, morsan har OCD (tvångssyndrom) även om det inte alls är lika illa nu. Vad blev mixen av det? Jo, jag... med panikångest, social fobi, emetofobi lite OCD och en lättare agorafobi.

Visst är livet härligt? Hade naturen fått ha sin gång hade jag kanske dött i min mammas mage eller så hade det uppstått problem vid födseln eftersom jag i sista stund ångrade mig och ville inte komma ut med huvudet först, så jag vände rumpan mot världen. Hade jag ändå klarat en naturlig födsel (i verkligheten fick min morsa fick göra kejsarsnitt) så hade jag säkert dött inom en eller två månader eftersom jag knappt drack mammas mjölk. Med andra ord... hade inte läkare och all teknologi funnits så hade jag inte överlevt. Och med tanke på vilket skitliv jag har och all smärta, ångest och annat jag gått igenom så tycker jag det är bevis på att man borde låtit mig dö. I djurvärlden är det ju så; de svagaste överlever inte.

Blir livet inte bättre än så här så ser jag ingen vits med att leva det. Det är ju samma skit varje dag. Pengar skulle hjälpa eftersom man då har större möjlighet att göra sådant som är kul. Men hur 17 fixar man det när man är sjuk? Det är inte så att jag kan jobba precis. Jag fåg väl hitta en gammal, rik gubbe. Usch... Nej, kanske en ung, rik snubbe.

Orkar inte skriva mer nu från mobilen. Jag är för deppig... och fryser som fan gör jag också. Jag hatar Sverige. Det låter som att det regnar nu också.