Jag skrev till en kille på Threads igen. Jag kan inte bara låta bli när någon skriver mängder av inlägg och uppenbarligen mår dåligt. Hade fler svarat honom så hade jag kanske inte skrivit... men vissa av hans inlägg hade ingen alls kommenterat. Jag skrev bara en kort text... ville inte verka för creepy eftersom jag inte känner honom. Bara tillräckligt för att han skulle känna att någon lyssnade på honom och att han inte var ensam. En minut efter att jag skrev så hade han gillat det.

Om jag kan få någon på bättre humör så är det värt det. Det är nämligen inte lätt för mig att skriva till folk. Man tycker att det borde vara enklare att skriva till folk på nätet än att prata med någon i verkligheten. Både ja och nej för visst, man har mer tid på sig att tänka på vad man ska skriva osv men... nej, det är jobbigt ändå. Jag kommer i alla fall fortsätta skriva om jag känner att någon verkligen behöver hjälp.

Kom just på att jag inte skrivit om undersökningen på sjukhuset. Jag tror att min hjärna försöker förtränga allt. Det var en jäkligt obehaglig undersökning som pågick i en timme. Usch. Jag kände varenda elstöt. Jag har inte fått resultaten än men varje gång jag fick en stöt så ryckte min kropp till. Hon satte flera sladdar på händer och fötter och tryckte svinhårt med själva grejen som gav elstötar. Hon sa att ju hårdare hon tryckte desto lägre styrka på elen behövde hon ha. Jag hade märken i flera dagar efter undersökningen. Hon testade ändå med olika styrkor... hemskt... och ibland körde hon 20 (ja, 20!!!) stötar efter varandra.

Jag borde göra mig i ordning för att sova. Min hjärna hänger inte med riktigt.