Jag klarar inte alltid av att äta havregrynsgröt på morgonen så jag testar fil och müsli. Fjällfil såklart… gillar inte vanlig fil.

Världens bästa Mårten var förbi tidigare idag med stekt prinskorv och hemmagjort potatismos… och två minivaniljsemlor! Jag sparar ena till imorgon… om jag kan. Den är kanske så god att jag äter upp den andra senare idag. *he, he*

När jag drömmer så är det aldrig om folk jag känner... men natten till idag så var Mårten och min mamma med i drömmen. Så här var drömmen:

Jag skulle lämna tillbaka ett par jeans som jag köpt hos H&M. Morsan och Mårten stod längre bort och pratade om något. Jag bläddrade lite i en mapp som Mårten hade och jag vet inte varför men på ett av papperna så skrev jag ner ett namn och en bunt siffror. Sedan fick jag en känsla av att pappret jag hade skrivit på kanske var viktigt så jag skulle be Mårten om ursäkt. Han såg då vad jag hade skrivit och undrade varför... och sa att siffrorna såg ut som ett personnummer. Jag sa att jag inte visste varför jag skrev sådär... för jag hade ingen aning själv heller.

Det var typ det jag minns av drömmen. En konstig dröm som egentligen inte har någon mening. Jag menar, när man drömmer brukar man väl bearbeta saker i ens riktiga liv? Allting i den här drömmen var bara... obegripligt. Av någon anledning kändes det som att namnet och personnumret var viktigt. Nästan som att någon eller något verkligen försökte övertala mig att komma ihåg det. Jag har haft drömmar där andra saker också har känts lika viktiga. Jag har bytt efternamn en gång och mitt nya efternamn dök upp i just en sådan dröm. Även när jag var yngre drömde jag att en lärare tog mig åt sidan och ville prata och dagen efter hände precis det... exakt som i drömmen. Den senaste drömmen (för ett par år sedan, innan pandemin) som var på samma sätt var när jag drömde om siffran 43 och det var samma sak då... så mycket vikt på att jag skulle minnas siffran. Dagen efter var Mårten och jag på någon nyöppnad bilfirma där de hade en tävling om hur många bollar som fanns i en bil. Jag försökte räkna men sa till slut till Mårten att jag skulle gissa på siffran 43 som jag drömt om... och jag vann! Vi fick låna en bil över en helg... så vi åkte runt lite i landet och kollade på olika sevärdheter.

Tillbaka till senaste drömmen. Som sagt kändes det jätteviktigt att jag skulle minnas namnet och födelsedatumet. Jag vaknade till en gång imorse och jag hörde fågeln sjunga och det var ljust i rummet så jag öppnade ögonen och kollade på klockan. Jag fick en mindre chock när klockan visade sig vara exakt som de tre första siffrorna i drömmens personnummer. EXAKT. Det var lite skrämmande och jag sa högt för mig själv "helt sjukt, det är ju helt sjukt". Sedan vände jag på mig, drog täcket över huvudet och somnade om. Nästa gång jag vaknade var klockan nästan 12. Fortfarande kändes drömmen superviktig... så jag tänkte "äh, jag får väl kolla upp om det finns någon med samma namn i verkligheten". Jag hittade ingen med exakt det namnet men eftersom förnamnet egentligen var mer av ett smeknamn så sökte jag på det mer korrekta namnet... och nu kommer det riktigt sjuka... Det finns en man i Sundsvall som heter som i drömmen... och har exakt samma födelseår, månad och dag som i drömmen!!!!!!! Jag har varit vaken i tre timmar och jag fattar det fortfarande inte. I drömmen skrev jag ner ett namn och nummer... och människan finns i verkligheten???!!!!! Det är helt sjukt! Helt sjukt! I mitt liv händer alltid skumma saker men det här är ju ofattbart. Jag har inte heller någon aning om det är meningen att jag ska hjälpa den här personen eller undvika den... eller... jag vet inte. Är det bara en slump? Jag får väl skriva upp hans namn och uppgifter så jag kommer ihåg. Med tanke på att han jobbar på ett transportföretag i Sundsvall är det nog en väldigt liten chans att jag springer på honom här i Stockholm. I och för sig så springer jag inte på någon alls eftersom jag knappt är ute. Mellan julafton och alla hjärtans dag var jag inte ut en enda gång för jag mådde dåligt. Hostan är i alla fall lite bättre... för efter en hel del strul så fick jag hostmedicin. Kan skriva om det en annan gång... just nu är jag bara förvirrad av drömmen.

Mårten pratade med min husläkare idag för att höra om jag kunde få någon hjälp med min hosta... men hon vill inte skriva ut hostmedicin... för hon vill att jag ska undersökas för metastaser i lungorna. Hon har redan skrivit en remiss till samma ställe jag var hos förut. Jag vill inte tillbaka dit... jag har inga bra minnen därifrån precis. Alltså... det är väl bra att husläkaren vill hjälpa... men det var ju inte riktigt den hjälpen jag ville ha. Jag vet inte... tycker man hade kunnat testa en kur hostmedicin först och sedan utreda mer om det inte hade fungerat. Så nu sitter jag här med min panikångest, social fobi, okänd neurologisk tappa-känseln-grej, cancer och hosta... och nästa vecka får jag mens. Toppen...

Vad är det för dag idag? Söndag. Igår började vecka 5 med hosta. Jag diskade... igår... tror jag. Mår sämre efteråt igen. Jag vet inte varför det blir så. Är det ansträngningen eller att man står böjd över disken med hett vatten? Det går ju inte att göra någonting. Igår kunde jag knappt somna för jag hade svårt att andas. Blir det likadant idag måste jag väl ta Xanor för sömn är viktigt. Jag måste beställa mer receptfri hostsirap. Jag är inne på sjätte... eller är det sjunde, kanske åttonde... nej, tror det är sjätte flaskan. Det är inte billigt precis... men vad ska man göra...

Jag kollade min syresättning i blodet eftersom jag är på vecka 4 med hostande. Apparaten visade 96% men när jag tog fram mobilen för att fota så gick det upp till 99%. Men min puls är lägre än vanligt. Den ligger oftast funt 90… kanske därför jag mår dåligt idag. Ser just nu på en film men efter tänkte jag ta en sömntablett och sova. Jag har ingen ork idag och allt hostande tar på krafterna.

Det är inte mycket nougat i Nick's sockerfria glass Nougat swirl… och nougaten smakar mest choklad. Inget man behöver köpa igen…

Annonser är skit. Det blir bara fler och fler annonser på Youtube och det är irriterande som fan. Det enda bra är att man kan styra vilken typ av annonser man vill se och inte se hos det som Google kallar "Mitt annonscenter". Man behöver bara vara inloggad på datorn på samma konto som man använder för Yourube och besöka den här sidan nedanför:

https://myadcenter.google.com

Jag har till exempel valt att jag vill se reklam för damkläder men inte restauranger. Det finns många kategorier att välja bland, man ser fler när man klickar på "visa alla". Man kan även välja bland olika märken. Så här ser det ut på min sida:

Imorse efter att jag hade tvättat mig så stod jag och smörjde ansiktet med ansiktskräm när BOOOOM en panikattack sköljde över mig. Det var hemskt. Jag mådde jättedåligt, fick illamående och jag blev supervarm… min kropp blev röd… de delar jag såg i alla fall. Jag klarade inte ens av att ta mig till där jag har mina piller… jag var tvungen att lägga mig på mitt iskalla hallgolv och försöka tänka på att inte andas för fort… vilket inte är lätt när man mår skit. Efter ett tag kunde jag resa mig upp och gå in i rummet för att ta Xanor.

Panikångesten är inte så hemsk just nu men jag har fruktansvärt ont i nacken. Jag har aldrig någonsin haft så här ont. Paracetamol och Ibuprofen hjälper knappt. Jag har inte kunnat äta mycket idag heller. Fick bara i mig rivna morötter från morsan och ett äpple.

Just det… jag gjorde ju ett covidtest tidigare under förkylningen. Jag testade den nya typen där man testar saliven… då slipper man köra upp en pinne i näsan. För säkerhets skull köpte jag ändå ett vanligt test på nätet. Jag testade mig för någon dag sedan. Det testet var också negativt. Jag hoppas jag mår bättre snart… tror jag just påbörjat vecka tre…

Jag trodde min förkylning var bättre idag så jag ställde mig och diskade. När jag hade några minuter kvar stod jag nästan inte ut för jag fick så ont i ryggen. Efter att jag vilade framför TVn i en halvtimme så kom hostan tillbaka… nästan värre än innan. Jag som hade tänkt sluta med hostmedicinen… men måste ta för nu så här sent på kvällen står jag nästan inte ut. Kan inte ta ett enda andetag utan att det irriterar lungorna. Jättejobbig hosta. Imorgon ska jag inte göra ett skit.

Imorse när jag vaknade tänkte jag att förkylningen kanske blivit bättre... sen nös jag sju gånger i rad och fick ont i hjärtat efter sista nysningen. Det sträckte även på baksidan av axeln/ryggen... men det gick över efter en stund. Min hosta är ännu värre... något irriterar lungorna. Hostmedicinen som egentligen inte är medicin, bara receptfri hostsirap hjälper en del men inte helt. Jag har mardrömmar varje natt också. Panikångest, social fobi, cancer, mystiska känselproblem, förkylning, mens... allt samtidigt... för jävligt.

För en stund sedan började jag må illa. Just det, jag mådde dåligt imorse också så jag tog en Ondansetron (tablett mot illamående). Fick ta en nu för jag mår inte bra. Jag är snorig så jag kan inte andas ordentligt genom näsan och tar jag för djupa andetag genom munnen så hostar jag. Toppen, nu kommer ångesten också. Fan. Måste ta två stycken 0,25 mg Xanor. Jag som tog sömntablett för ett tag sen också... men vad ska jag göra? Mår jag skit blir ångesten bara värre och så blir allt annat värre också och... nej, ska inte tänka på att må dåligt. Det gör bara saker jobbigare. Illamåendet beror antingen på att jag är sjuk eller bajsnödig... tror jag i alla fall. Eftersom jag knappt känner längre när jag behöver gå på toa får jag uppmärksamma andra tecken som t.ex. hur magen känns, är den spänd, svullen, illamående, svettningar, ibland brukar magkatarren bli värre precis innan jag behöver gå på toa.

Nu känner jag att tabletterna börjar verka. Inte alla så snabbt såklart men Ondansetron funkar för jag mår inte så illa längre. Vet inte vad jag ska göra åt hostan för det börjar bli riktigt jobbigt. Jag vill inte gå till husläkaren för att få en annan hostmedicin. Dessutom tror jag inte ens att jag får gå dit när jag är sjuk. Även om jag säger att jag testat mig för covid och det var negativt så har ju inte de en aning om det verkligen är så... och jag tror inte att de skriver ut hostmedicin utan att ha träffat mig. Framför allt inte den som jag fått förut för flera år sen: Cocillana-Etyfin. Den fungerade jättebra... men jag blev stenhård i magen. Men jag menar, vad är värre... knappt kunde andas under hostattackerna eller vara hård i magen?

Ska lägga mig nu eftersom jag tog en sömntablett. Måste bara borsta tänderna först... och kolla på Crittervision på Youtube. Just nu är det tre tvättbjörnar som äter kattfoder (torrt), jordnötter och något mer... för någon dag sedan hällde de som har kanalen ut lite fryst frukt. Djuren får även extra treats ibland typ som kycklinglår och annat smått och gott. Kycklinglår... med ben och allting alltså.

Oj, jag ska lägga mig... ska sätta mig en stund på toa bara, min mage låter konstigt.

Mårtens farsa har dött. Jag vet inte varför mina ögon tåras... jag grät inte ens när min egen pappa dog. Idag är i och för sig första dagen på mensen. Jag träffade inte hans pappa så många gånger men jag gillade honom, han var som en äldre version av Mårten. Så sorgligt ändå...

Jag har varit förkyld i en vecka. Det blir bara värre känns det som. Jag har ingen feber men jag är snorig och hostar. Jag har testat mig för covid och det var negativt så jag har något annat. Otrivin comp tar bort snorigheten helt men idag är sista dagen jag kan använda den. Tror det står max 7 dagar. Echinagard lindrar lite och hostmedicinen från Bronwel är okej… jag hostar ändå men den hemska kittlande känslan i lungorna dämpas. Precis när man dricker sirapen så känns tungan och halsen lite bedövade. Det går över sen…

Jag ska lägga mig och sova snart. Har ingen ork och mina känselproblem blir bara värre. Det jobbigaste är toagåendet. Jag har laddat ner en app där jag fyller i när jag varit på toa. Man kan enkelt se statistik över sitt bajsande. Det blir mer och mer mellanrum mellan mina toabesök… typ var tredje dag, ibland var fjärde. Jag får äta havregrynsgröt igen varje dag… även om jag mår illa. Kanske äta tokade katrinplommon också. Det är bara så frustrerande och delvis skrämmande att inte kunna få ut något. Jag menar… jag säger det ofta senaste tiden… om jag inte känner mig skitnödig, hur kan jag då skita? Jag får skita i det just nu för jag orkar inte tänka. Jag ska försöka sova… ska bara borsta tänderna.