Livet ter sig inte mycket ljusare nu heller. Fick inga brev idag. Va? Fick veta på Ungdomscentrum att jag ska på intervjun själv. Borde ha fattat det. Var likadant när jag började i blomsteraffären. De gör säkert så för att de tycker att man får en livserfarenhet som är bra att ha när man söker riktigt jobb och går på anställningsintervjuer. Morsan och jag har kollat var stället ligger, så att jag inte går helt vilse imorgon. Jag ska dit klockan 14. Wow! Vad kul det ska bli! NOT!! Jag tycker att det är så löjligt med en sådan här intervju. Det de verkligen vill veta när de säger att man får komma på intervju, det är om man är missbrukare av narkotika, alkohol m.m. och om man är en outsider. Tänk om jag hade ring i näsan. Jag tror ärligt talat att det skulle försvåra chanserna att få ett jobb eller en praktikplats. Folk dömer en efter hur man ser ut först och främst, och sedan hur man är som person.

Jag har ingen lust att leva längre. Ska jag räkna upp nackdelarna? OK: har aldrig haft en kille att älska, ser urdåligt (synen), tröttnar på vissa saker oerhört fort, har inga vänner. Vad är då fördelarna? Jag är nöjd med min kropp och mitt utseende, har lätt för att lära. Jag ska säga nu, ärligt talat, att om jag inte hade haft den kroppen och det utseendet som jag har nu, så skulle jag nog ta livet av mig. Det enda som jag lever för (bokstavligt) är killar. Deras blickar, deras ord, deras rörelser. Om jag skulle vara utan det vore jag redan död och begraven. Jag har en talgkörtel vid tinningen. Ärligt talat så hoppas jag att det är en tumör. Elakartad. För nu kan nästan inte ens killar pigga upp mig. Det sista hoppet är att få gå ut. Därför ska jag ringa "L" imorgon eller på fredag för att höra om hon vill göra något. Om inte, måste jag gå ut själv. Måste.