Allt är bajs. Det är skitjobbigt att trappa ner Xanor och min morsa är så konstig och det känns som att allting jag tycker är kul påverkar hon på något sätt så att jag inte tycker det är kul alls. Hon säger att hon alltid vill mitt bästa... men tydligen hajar hon inte att många saker hon säger och gör får motsatt effekt. Idag undrade hon om jag skulle lägga mig tidigare för att komma in i rätt dagsrytm. Men vad har hon med det att göra egentligen? Om jag är uppe för att jag har ångest som fan... ska jag inte få vara uppe då? Tydligen inte... men hon vill ju bara att jag ska må bra. Har hon inte tänkt på att... att vara uppe kanske är det som får mig att må bättre? Dessutom har jag under mitt vuxna liv nästan aldrig lagt mig före midnatt. Enda gångerna har varit om jag haft läkarbesök dagen efter eller om jag varit jättesjuk. Saken är den att jag blir sällan trött. Jag kan gå och lägga mig och kanske somna men varför... om jag inte är trött.

Idag får morsan som hon vill för Mårten kommer förbi imorgon. Jag blir bara så nedstämd över att inte få tillräckligt stöd från morsan... eller det behöver inte vara stöd... men åtminstone förståelse. Hon kanske mår piss själv... men hon säger ju inget och jag är ingen tankeläsare.

Äh, ska spela lite nu och sedan lägga mig... även fast jag inte är trött...

Just det, en annan effekt av nedtrappningen av Xanor som nästan är värst är att nästan varje natt när jag lägger mig och precis ska somna... så rycker hela jag till och jag sätter mig upp med bultande hjärta och jättekonstig obehagskänsla i hela kroppen. Det är nästan som att någon väcker mig med en defibrillator... skitäckligt. Jag vet inte om jag andas för dåligt eller att hjärnan inte fattar att jag ska sova...