2021-07-25

0 st Xanor + resa till och från morsan + Polisen = ångestfylld och skakig Vivi. Ja, jag skakar fortfarande. Här är orsaken:

Jag har inte varit ute på ett bra tag. Åkte idag (utan Xanor) med Mårten till min mamma och tvättade lite. Det var jobbigt som sjutton. Kom hem igen... kunde inte äta mat som mamma hade gjort. Jag måste ha TVn på när jag äter med Mårten... klarar inte av att bara käka. Det blir för mycket fokus på själva ätandet. Mårten åkte hem. Jag tog en eller två tuggor god korv stroganoff med jasminris. Hörde sedan ett enormt högt bankande utifrån trapphuset. Vad fan är det nu då, tänkte jag. Jag kollade ut genom kikhålet och såg två poliser slå på en grannes dörr.

Nu kom det första jobbiga... vilket jag trodde skulle vara det ENDA jobbiga. Jag har ju pratat med polis tidigare, även utomlands.... med Xanor i kroppen. Men så långt tänkte jag inte. Så jag stod inför valet att öppna eller inte. Trots att jag redan mådde skit bestämde jag mig för att öppna. Varför? För jag hade information om grannen så klart. Allt blev jättekonstigt när jag öppnade dörren. Jag trodde som sagt att själva första steget skulle vara det enda hindret. Det var det inte. Helt plötsligt började mitt hjärta slå fort som fan och det enda jag kunde tänka på var... jösses, var normal, var normal. Det gick inte... jag började nästan skaka och kunde inte hitta orden heller.

Jag mumlade något i stil med "ursäkta, jag mår inte så bra idag" och tog sedan ett djupt andetag och frågade om de letade efter personen som bodde där. Självklart gjorde de det. Det har stått paket utanför personens dörr ganska länge. Det var också orsaken till att Mårten och jag för några månader sedan lekte detektiver för att höra om allt var okej. Då fick vi veta att personens far hade dött och att den bodde hos sin mamma. Det var exakt vad jag sa till poliserna. Men räckte det med det? Nej, de började ställa fler frågor som jag inte kunde svara på.. vad alla hette, exakt hur vi hittade dem, min eller Mårtens relation till personen. Men hallå... det är ju en granne. Tror knappt människan ens hälsat på mig någonsin. Hur ska jag förklara hur jag hittade all info? Finns det något enkelt sätt att förklara att jag hittade grannens Facebook utan bilder på personen, bara prylar? Att jag kollade igenom vilka som hade gillat personens inlägg och på så sätt hittade personens brors Facebook? Att vi kollade igenom olika söksidor och hittade nummer till alla men att inget av numren fungerade? Att jag åter kollade brorsans Facebook och personens också och luskade ut vem som var brorsans kvinna? Fast de inte ens är gifta... bara ihop.

Jag ringde upp Mårten och frågade om han hade kvar numret i mobilen eller så men det hade han inte förstås. Mårten pratade med poliserna ett tag över telefon. Mårten kom även tillbaka till mig för jag mådde inte bra. Det låter säkert jättetöntigt... men efter att jag hade öppnat dörren kände jag att jag skulle vilja stänga dörren men det kunde jag ju inte bara göra... eller? Det var skitjobbigt. Jag hörde de prata om att ringa efter låssmed och bryta upp dörren och jag tänkte för mig själv... varför kan de inte få tag i grannen eller någon familj? Polisen har väl något slags register över släktingar? Jag vet inte... jag mådde skitdåligt i alla fall. Till slut var jag tvungen att säga att jag skulle söka mer på datorn om jag hittade någon info... och så stängde jag dörren. Senare knackade de på och frågade om jag hittat något. Nej, sa jag. Det stämde i och för sig för jag kunde inte tänka. Sen kom Mårten tillbaka och pratade med poliserna i person också och eftersom Mårten kom på var mamman bodde så hittade de till slut ett telefonnummer. Tror Mårten sa att de fick tag i brodern och att han skulle över till mamman där min granne befann sig just nu. Precis som jag sa... hos sin morsa.

Även om jag mår skit just nu... jag skakar fortfarande... så kanske jag gjorde en god gärning. Om jag inte hade öppnat dörren och pratat med poliserna så hade de alltså brutit upp dörren. Det var tydligen någon annan av mina grannar som hade ringt polisen. Bra att veta att det finns fler människor i huset som lägger märke till saker.

Jag ska försöka koppla av och se på TV. Nej, det kan jag inte. Det är 29 grader inne. Jag får kolla på Netflix eller Youtube på datorn.