1998-12-21

Urk, vad jag är trött. Ja, jag vet... jag får skylla mig själv. Men jag tycker om att vara uppe sent. Det är så lugnt och tyst... i mörkret. I morgon ska det tydligen vara vintersolstånd om jag hörde rätt på radion. Sedan går vi mot ljusare tider igen.

Idag har det varit ganska lugnt på föreningen. Det är väl antagligen fler än jag som inte gillar måndagar. Jag försökte få tag i läkaren, men fick höra av en annan "dam" att de hade skickat receptet i fredags. Smart. Jättesmart. Nu när det är jul och så...

... everybody leave your worries behind, you got to open your mind and just RAVE ON, RAVE ON. Hrm... jag lyssnar lite på musik medan jag skriver. Ingen idé att förklara vad jag lyssnar på för musik, det är ändå ingen som hajar vad GABBER är. Men om jag skulle försöka förklara det så att de flesta förstår... det ni skulle uppfatta av musiken är följande: väldigt snabb, oftast aggressiv musik, techno-liknande, mycket svordomar och fula ord. Självklart gillar jag inte bara sån här musik. Jag gillar allt möjligt. Jag har till och med en CD-skiva med Mozart. *skratt*.

Idag läste jag en artikel som en på SPS hade med sig. Det var om en kille med panikångest som fick betalt för att äta ute på restaurang. Som vanligt yttrar sig panikångesten olika hos personer. Vissa känner sig bättre om de får vara i fred ett tag. Andra klarar inte av att vara ensamma en enda sekund. Eftersom jag "lidit" av social fobi större delen av mitt liv så har jag trivts bäst ensam. Men när jag drabbades av panikångest kände jag ofta ängslan för att vara ensam under panikattackerna. Annars har jag inga problem med att vara själv. Jag har det i alla fall inte tråkigt. Det finns ju alltid något att hitta på.

Fan, jag vill inte må så här... jag vill... ut på något stort j-vla rave och dansa hela natten till någon rytmisk, förtrollande musik som får en att känna sig så himla bra. Lyckorus... utan hjälpmedel förstås. Förut när jag var ute med kompisar så drack jag aldrig något. Jag bara dansade, umgicks med folk och hade det trevligt. Jag behöver ingen stimulans från droger, jag blir naturligt "hög" av musik. Faktiskt. När jag hör en bra låt känner jag det som ilningar längs ryggen... i hela kroppen, som om en energivåg gick genom mig. Låter kanske skumt va? Men det går inte att beskriva hur det känns... Ungefär som att vissa slänger i sig mat... andra känner efter och riktigt njuter av maten. Hm. Ja... liksom så där va... ba... liksom. *skratt*.