Jaha, då är det snart dags att åka. Nåja, en timme kvar... Det känns väldigt nervöst. Visst har jag varit ute på promenader den här månaden när jag börjat med medicin. Men jag har inte kunnat åka någonstans, inte till läkaren, psykologen eller ens till Apoteket för att ta ut medicin. Så man kan väl säga att jag har varit ganska isolerad och mått för jävligt vissa stunder. Nu ska man ut i civilisationen igen... bland folk.

Jag har tagit Xanor idag för att klara av dagen så jag hoppas att det dämpar ångestkänslorna en del. Mår jag allt för dåligt får jag väl säga till psykologen att jag inte klarar av att stanna där längre.