Det märks att det är höst. Den vanliga tröttheten har satt in. Eller kanske det beror på att jag de senaste dagarna ställt klockan på alarm... nio på morgonen. *gäsp*. Jag tänkte att det skulle få mig att lägga mig tidigare på kvällarna, men jag är nästan uppe lika länge som vanligt.

Idag ska jag träffa terapeuten. Farsan skjutsar mig som vanligt, men jag måste ändå ta Xanor idag. Det känns inte riktigt bra... fast huvudsaken är ju att jag kommer iväg.