2003-02-03

Nu är jag hemma, och jag är jävligt förbannad, sur, ledsen, nere och vill bara dö. Det låter kanske löjligt då vissa skulle tycka att det jag råkade ut för idag inte är något särskilt. Men jag känner som jag känner, kan inte rå för det.

Morsan och jag behövde inte vänta länge i väntrummet hos tandläkaren innan de ropade upp mitt namn. "Tand-tanten" tittade på tanden där jag trodde att en lagning hade försvunnit. Mycket riktigt, men det visade sig att det var TVÅ lagningar på samma tand som lossnat.

Nåväl, hon frågade om jag ville ha bedövning. "Självklart", svarade jag. Så kom den där hemska sprutan fram, men det gick ändå bra. En stund senare frågade de om det kändes bedövat. "Det sticker bara lite i tungan" sa jag. Så de beslöt att ge en bedövningsspruta till. Efter ett par minuter började de borra. Två sekunder senare skrek jag till eftersom det gjorde så ont att jag hade velat slå till någon.

Den här gången var jag inte hos min vanliga tandläkare, utan en annan kärring. Men jag trodde att de delade med sig av informationen, t.ex. att jag är väldigt svårbedövad. Men efter de två misslyckade bedövningarna insåg jag att de tydligen inte hade ett sådant system där. Då berättade jag att min andra tandläkare använde Xylocain på mig och att det hade fungerat bra. Sagt och gjort, den tredje sprutan fyllde de med Xylocain och efter ett par minuter när de borrade igen kände jag inte ett dugg.

Jag säger en än gång; tack och lov att man har snälla föräldrar. Förra gången jag var hos tandläkaren och lagade två hål gick det på ca 1400 kr. Dagens nota var på 1200 kr. Varför? Jo, det spelar ingen roll att felet var på samma tand, det räknades ändå som två lagningar. Jävla penningsugande tandläkar##!¤"!!