Jag ska lägga mig nu. Mår inte alls bra. Känner mig deppig också.

Tidigare idag var Mårten och jag på bio... en gratis förhandsvisning. Två kvinnor som satt framför oss pratade hela jävla tiden. Hade jag haft en hammare så hade jag slagit in deras jävla huvuden. Nej, det skulle jag förstås inte gjort... för jag är smartare än så. Mårten och jag bestämde oss för att gå men när vi kom ut från själva salongen så frågade de som jobbade där om något var fel. Så jag sa att de som satt framför oss inte kunde hålla tyst. Jag vet inte om de anställda känner igen oss (oftast när vi går på förhandsvisningar är det samma biograf) eller om de bara ville vara snälla men Mårten och jag fick sätta oss uppe på balkongplatserna... helt ensamma. Man såg jättebra och stolarna var mycket skönare.

Jag har ingen ro i kroppen. Har inget som jag riktigt kan kalla hem och så är jag less på hela situationen. Mitt tålamod när det gäller saker och ting är mycket sämre än tidigare. Jag säger kanske elaka saker också till folk... men inte med flit (förutom till idioter som förtjänar det). Jag är bara så trött på att dra små vita lögner för att inte såra någon. Så jag säger som det är... min morsa är usel på svenska och bryr sig för mycket så jag blir irriterad som fan... Mårten säger jämt att han ska gå ner i vikt men han är fetare än en gravid kvinna... som väntar tvillingar. Jag vet vad du tänker och svaret är: ja, jag hatar mig själv också. Jag har 135 i IQ men vågar inte gå utanför dörren själv. Jag hatar att behöva ta piller för att må bättre. Jag hatar kvinnor som alltid ska knuffa in i mig och unga tjejer som glor och ser ut att vilja döda mig. Jag hatar män som bara verkar tycka att allt ska leda till sex (förutom Mårten, han är bara en vän och det är jag tacksam för). Jag hatar... hm, skulle i och för sig skriva vad jag hatar hos mig själv vilket är typ allt. Jag hatar min kropp. Inte utseendemässigt men allt inuti. Hjärnan för den jävla ångesten, matstrupen för den jäkla magkatarren, och sedan baken för det förbannade svanskoteontet. Jag gillar inte min personlighet heller. Ändra på den då? Pfh, hur då? Och om jag ändrar den så är det ju inte jag. Min gallsten gör att det sticker till på höger sida ibland... men det kan jag leva med än så länge. Leva... vilket jävla påhitt. Det känns som ett tvång. Varför kan man inte få bestämma över sitt liv själv? Ifall att man skulle ångra sig eller vad då? Töntigt. Jag bestämde mig när jag var ca 5 år att jag inte skulle skaffa barn och jag tycker fortfarande likadant. Om man inte tycker att det finns något att leva för, ska man bara sitta och ruttna bort och spendera pengar som man inte tjänat själv? Spendera och spendera... när alla räkningar är betalda har man knappt något kvar till mat och liknande. Och det blir värre för varje år... man halkar efter hela tiden. Till slut får man väl köpa konservmat och äta miniportioner... eller samla burkar... vilket är rätt svårt när man inte kan gå ut.

Det är kanske dags att börja på ett nytt stycke. Inte i livet utan här i dagboken. Det är så jobbigt när man läser böcker som har superlånga stycken. Inte för att jag läser böcker längre. Jag har ingen lust. Det enda som roar min hjärna lite är teve och internet.

Fan, nu är klockan mycket igen men jag har ingen lust att sova. Jag har ingen lust att vakna heller. Man ska kanske flytta till USA, gå med i armén och skjuta folk. Det vore kul. Nej, nu ljuger jag igen. Men folk som förtjänar att dö skulle jag gladeligen avrätta. Tycker man borde införa dödsstraff i Sverige. Folk ändrar sig inte, inte innerst inne.

Ska jag vädra lite fler tankar? Då kan jag lika gärna skriva vad jag tycker om religion. Religion är för folk som är svaga och behöver ledas som en flock vilsna får. Ja, jag är ateist och trivs jävligt bra med det. Jag tycker bara det är synd att folk nästan hjärntvättas i vissa fall av "stora ord" och löften. Jag är inte alls insatt i religion men har alltid undrat över vad som ger en person (typ en präst) rätt att säga att någon gud förlåter ens synder. Så man kan göra vad fan man vill och sedan bara be om förlåtelse? Det är ju fucked up. Äh, åt helvete med religion och religösa stackare.

Om jag är arg? Ja, jag tycker människor är en farsot som borde utrotas. Vi förstör naturen, djuren... varandra. Vi förtjänar inte att leva.