Operation och smärtor

Förra inlägget tog evigheter att skriva, ändå blev det felstavningar och annat. Jag råkade dessutom trycka på "sänd" innan jag var färdig. Jag har för mig att jag skrev ett till inlägg efteråt men det försvann tydligen ut i cyberrymden.

Jo, jag hade enorma smärtor igår och de ville att jag skulle spendera natten där själv. Jag vägrade och sa att bara jag fick medicin mot smärta och illamående så skulle det nog gå bra.

Jäklar vad medicin jag fick igår. Jag började hemma med 2 mg Xanor, en Postafen och två stycken Lergigan. Väl på sjukhuset tog jag tre stycken paracetamol (totalt 1500 mg). Innan operationen fick jag en massa morfin, lugnande och smärtstillande medel. Sedan sövdes jag ner och vaknade flera timmar senare. Ångesten började krypa fram så jag tog 1 mg Xanor. Sedan kom smärtan... Det gjorde ont vid operationsområdet (självklart) men jag hade även extrem smärta på vänster sida av bröstkorgen och mina axlar gjorde hemskt ont. Eftersom det var en ihållande smärta som var olidlig så låg jag där på britsen och vred och vände på mig och tårarna rann. Jag fick mer morfin och även paracetamol i droppet. Efter en stund avtog smärtan. "Vad skönt, äntligen" tänkte jag.

En halvtimme senare var jag tvungen att kissa och på väg till toan mådde jag inte så bra. Jag kunde utföra mina behov men sedan kom dock smärtan tillbaka... starkare än någonsin. Jag hade så ont att jag var tvungen att hänga över handfatet som stöd. Mårten ropade efter en sköterska som rullade fram sängen till toan och jag fick hjälp att lägga mig igen. Jag fick mer morfin och Mårten märkte även att droppet med paracetamol hade runnit ut på golvet istället för i mig. Så jag fick en ny påse dropp med paracetamol. Ännu en gång så försvann smärtan.

Ungefär en timme senare kom smärtan tillbaka och det var då de ville flytta mig till en annan avdelning där jag skulle sova över eftersom dagkirurgen bara har öppet till 16. Jag gick med på att åka dit och stanna åtminstone till 19 då besökstiden slutade på den avdelningen. Smärtan var olidlig och jag var lite borta så jag vet inte om det var på dagkirurgen eller den andra avdelningen som jag fick Citodon och Oxynorm (morfinliknande medicin). Först då började det kännas bättre och jag hade tur för det var precis mat-tid då så jag beställde pannkakor. Jag fick ner alla även om det tog jättelång tid. Jag fick göra uppehåll tre gånger också för min kirurg dök upp (har jag för mig) och sedan kollade de även blodtrycket och en massa annat... kanske blodprov också... eller var det på dagkirurgen? Hm... minns inte. Jag valde i alla fall att åka hem och tog en till Oxynorm innan jag lade mig.

Jag sov som en stock (förutom de tre gånger jag var uppe på natten för att kissa). Det kändes nämligen som att jag var superkissnödig, ungefär som att man har hållt sig en hel dag. Men varje gång jag satte mig för att kissa så kom det bara lite, sedan ingenting, sen lite till o.s.v. Jag blev lite orolig över det så Mårten ringde dagkirurgen och de ville att jag skulle komma dit idag så de kunde kolla upp allt. Så jag tog mina vanliga morgonpiller plus 1 mg Xanor och 2 Citodon. Några minuter innan Mårten var här så började jag få ont överallt igen. Det blev bara värre och värre och när jag skulle ut till bilen så gjorde det jätteont. När vi kom fram till sjukhuset fick Mårten springa upp till avdelningen för att hämta en rullstol för alla var utlånade vid huvudentrén. Vi åkte upp till avdelningen och träffade en sköterska som var där även igår så hon kände igen mig. Jag fick lägga mig på en brits igen och då kom smärtan tillbaka med all kraft. Det gjorde så fruktansvärt ont att tårarna rann som sjutton och jag visste inte vad jag skulle göra för att bli av med ontet. Sköterskan gjorde ett ultraljud för att se hur mycket kiss som fanns kvar i kroppen. Trots att jag kissat en timme innan så hade jag över 3 dl i mig. Sedan gick hon iväg för att få tag i en läkare och när hon kom tillbaka så fick jag en Oxynorm. Hon sa att jag skulle försöka koppla av för tabletten skulle verka inom ca 10 minuter. En annan snäll sköterska kom med en varm filt från deras värmeskåp (ja, de har sådant nu) och bäddade in mig ordentligt och frågade om det kändes bättre. "ja, tack" sa jag och försökte le genom smärtan.

20 minuter senare hade jag inte lika ont och jag var kissnödig så jag gick på toa. Efteråt mätte sköterskan igen med ultraljud och då hade jag ca 100 ml kvar bara vilket är normalt... så det var ju skönt att höra. Orsaken att jag känner mig så jättekissnödig är nog för att jag är så svullen och då kanske det trycker på blåsan.

Jag måste bara skriva om en sköterska från operationsdagen igår. Under den första smärtattacken medan jag väntade på att morfinet skulle verka så stod hon och höll min hand och smekte även mig på huvudet när jag låg och vred och vände mig av smärta. Det är en så simpel gest men jag blev nästan tårögd över att en helt främmande person visar sådan medkänsla och omtänksamhet.

Just det, jag har fem hål på magen... men jag vet inte riktigt varför. I vanliga fall brukar det bara vara tre. Det kan ha att göra med att de blåste in luft i bukhålan för att enklare kunna se exakt var bråcket satt. Sedan råkade det komma luft... utanför? Äh, något hände i samband med det så kirurgen fick sy ett stygn för att fixa det. Tyvärr har luften som är på vift en biverkan... det är den som på något sätt orsakar att jag fick och får så ont i axlar och på sidan vid vänster bröstkorg. De har sagt att om ca en vecka borde kroppen ha tagit hand om luften.

Idag fick jag med mig några Oxynorm hem och min kirurg har även skrivit ett recept på fler. Nu ska jag faktiskt ta en sådan och även två Citodon för jag har ONT. Jag lovar, jag har aldrig någonsin haft så här ont i hela mitt liv.