Jag är så arg att jag kokar. Mårten är på sjukhuset. Kan berätta varför sen. Det som stör mig är att min morsa är som en helt annan människa… och inte på ett bra sätt. Hon blundar hela tiden för allt negativt och pratar bara om positiva saker. Jag skrev jättemycket till henne på messenger inatt om hur Mårten mådde och det här var svaret jag fick:

Vad fan?!!! En normal människa hade skrivit typ "Herregud! Vad hemskt! Hur är det med Mårten? Hur mår du?". Något i den stilen… eller hur? Jag behöver inte höra hur duktig jag är. Jag behöver medkänsla, inte någon jävla mindfulness. Mår man bättre av att älta jobbiga saker? Nej, men man måste bearbeta och kämpa sig igenom det jobbiga… inte bara blunda för problemen, tänka positivt och tro att allt blir bra. Det är ingen idé att ens berätta något för morsan för jag får aldrig den respons jag behöver. Jag misstänker att hon fortfarande äter piller och går till någon störd terapeut som ger henne fel råd. Trycker man bort allt negativt så försvinner det inte. Det samlas under ytan, byggs upp… ända tills det en dag exploderar.

Som om det inte räcker med all skit i mitt liv… så fungerar inte internet. Jag skriver från mobilen där jag har mobilt bredband. Visst, jag kan skapa en hotspot och koppla upp datorn till den så jag kan spela Gardenscapes. Först ska jag borsta håret och tvätta ansiktet. Det är svinvarmt inne också… 27,4 grader…