Jag mår illa. Någon har kedjerökt i flera timmar. Jättekul när det är 27 grader inne och man inte kan ha balkongdörren öppen. Jag har inte ätit någonting idag. Varför? Jag är inte hungrig och jag har ingen lust att äta. Jag är trött på all skit. Bryr mig inte ett dugg om någonting längre. Jag dör snart ändå. Känselbortfallet blir värre och värre. Jag har märkt att jag börjar gå in i väggar och slå i andra saker. Det är inte dålig balans... jag känner bara inte min kropp. Jag får väl gå superlångsamt... eller kolla var och hur jag sätter fötterna. Jag har även ont i hjärtat varje dag men jag skiter i det.
Jag ska skriva ner allt som hände med Mårten i alla fall... här är vad jag minns:
Mårten mådde dåligt i mer än en vecka... feber, svårt att andas, förstoppning, matthet osv. Han testade sig för covid, det var inte det. Igår mådde han inte alls bra så jag föreslog att han skulle till någon lättakut. Han pratade med 1177 och de tyckte att han skulle till riktiga akuten. Så han åkte dit. De undersökte honom och tog en massa prov. Han förklarade alla symptom han hade men läkarna fäste sig mest vid förstoppningen och att hans blodsocker var högt. Mårten hade inte ätit på ett tag så de gav honom en näringsdricka. Det kan man kanske tycka är en bra sak... men det höjde hans blodsocker enormt. Enligt Mårten var det en av orsakerna till att han spenderade sju timmar på akuten.
Jag minns inte exakt vad klockan var men Mårten kom hem mitt i natten, typ 02:30. Vi pratade i telefon ett tag. Till en början lät han mest utmattad men efter en stund märkte jag på hans röst att han mådde sämre. Först sa Mårten att han skulle kolla provsvaren dagen efter men han loggade in på 1177 och tittade ändå. Det som stod ut mest för mig var hans snabbsänka på 45 och syresättningen i blodet som vid ett tillfälle var runt 60% (vilket är lite). Mårten mådde allt sämre... han kunde knappt kommunicera med mig. Han sa att han var trött, mådde dåligt och skulle lägga sig och sova. "Nej!" sa jag, "Gå inte och lägg dig när du har andningsproblem. Vad händer om du får sömnapné? Du måste tillbaka till akuten!". Han svarade med en jättesvag röst "jag orkar inte mer". Jag tänkte att nej... det här går inte... och sa "Okej, då bestämmer jag hur du gör nu. Du klarar inte av att köra bil. Ring efter en taxi eller 112 och ta dig till akuten". Ett tag senare ringde han tillbaka till mig och sa att en taxi skulle komma om 5 minuter. Jag bad att han skulle höra av sig antingen när han var framme eller lite senare.
Jag satt jättelänge och oroade mig (det gjorde jag i och för sig hela dagen). När klockan var... efter 04 tror jag så skrev jag till Mårten att jag fortfarande var vaken om han ville prata. Han skrev på Messenger att de gjort EKG och upptäckt att han hade hjärtflimmer/förmaksflimmer och att han skulle vara kvar på sjukhuset över natten.
Dagen efter (idag alltså) hörde Mårten av sig från sjukhuset att de skulle söva honom och ge hans hjärta elstötar... typ som för att fabriksåterställa hjärtat. Jag googlade lite snabbt nu, det kallas tydligen elkonvertering. Det hela gick bra i alla fall och Mårten fick åka hem på kvällen. Han låter fortfarande inte helt 100 men mycket bättre. Han behöver nog sova och äta för att återfå sina krafter.
Vården fungerar tydligen ingenstans. Det visade sig nämligen att första gången han var på akuten så glömde de göra ett EKG även fast det tydligen ska vara en standardgrej de gör. En av dagens läkare blev jätteupprörd att läkarna som hade hand om Mårten igår missade det. Mårten berättade också att trots att han klagade över att ha problem med andningen så fick han inte syrgas. Jösses... provsvaren visade ju att syresättningen var låg... och de gjorde inget åt det utan bara skickade hem honom? Vad hade hänt om jag inte fått Mårten att åka tillbaka till akuten?
