Tårarna och snoret rinner... min fågelhona är död. Hon har inte mått så bra senaste tiden men ändå ätit och badat. Hon badade idag också och hamnade sen på burgolvet... men hon tog sig inte upp den här gången... gjorde inte ens ett försök. Istället tryckte hon sig bara mot burväggen. Jag sträckte försiktigt in handen för att lyfta upp henne. Hon gjorde inget motstånd alls. Jag försökte sätta henne på en av de lägre pinnarna men hon kunde inte hålla i sig... så jag lade henne försiktigt i en av matskålarna så hon inte behövde vara på burgolvet. Hon låg där ett tag... sen fick hon kramp eller ryckningar i några få sekunder... och sen bara... ingenting. Inget liv i henne. Jag brast ut i gråt och försökte genom alla tårar dubbel- och trippelkolla att hon verkligen var död. Fågelhannen har inte riktigt förstått vad som hänt tror jag... han sitter just nu i buröppningen och tittar sig omkring men han ropar inte efter honan. Jag vet inte alls hur han kommer reagera.

Mårten är på väg hit. Jag föreslog att vi kunde åka till min morsa och sitta där ett tag... kanske prata och kolla på TV. Det är nämligen jättevarmt inne hos mig... fast egentligen vill jag inte lämna fågeln själv... men kanske bara en kort stund.

Som om det inte vore illa nog att fågelhonan dog så läste jag i min journal idag. Jag vet att jag alltid säger att jag inte borde läsa den... men jag gjorde det idag. Det verkar inte som att det blir en operation för mig... Så här står det i min journal:

Vi har preliminärt bokat operation med sektor och kompletterande axill men jag bedömer tekniska förutsättningar att lyckas med detta som omöjliga utan tumörkrympning. Konferensen diskuterar alternativen. Genom utsättning av p-piller, insättning av GnRH samt AI skulle vi kunna kontrollera tumörsjukdom liksom menstruation. Föreslår detta för tumörkrympning inför operativt ingrepp längre fram. Vi stryker således inplanerad operationstid och ordnar ett sambesök med undertecknad och onkolog inom kort.

Jag sa redan när vi var där att det inte fungerar med antihormonbehandling för jag är redan superdeppig nu. Jag frågade till och med henne om man blir ännu deppigare av behandlingen och hon sa ja. Så mina alternativ är alltså antingen att gå med på behandlingen och kanske må så dåligt så jag tar livet av mig eller att dö av cancern?

Orkar inte tänka på det just nu. Det är första dagen på mensen också... så allt är bara skit. Stannar nog hemma ändå idag så jag kan hålla koll på fågelhannen.