Hej. Typisk måndag igen. Det är så trögt här, särskilt på kvällarna. Jag gick ut i allrummet för att socialisera mig lite. Big mistake. De enda som satt där var "M" och "N". Och så var de jävla dörrarna öppna så att ett fint litet iskallt korsdrag kändes i hela jävla rummet. Fan, är det aldrig någon som kollar på TV? På sjukhuset kunde TV-n vara på från 16-23... nonstop. Och en annan sak som jag saknar: 19-fikat. Mums... gott bröd med en massa pålägg. Och det bästa av allt: Oboy' choklad dryck! Här på behandlingshemmet har de någon annan sort som smakar apa. Och efter 17 (middagen) får man ingen mer mat. Kul va...? Gissa vem som har två stora chokladkakor i byrålådan på sitt rum...?

Idag "åktränade" jag själv. Åkte fram och tillbaka till sjukhuset (ca en halvtimmes resa). När jag fick se de välbekanta byggnaderna slog det mig att jag saknar "C" som jag umgicks med där. Varför ville ödet att vi inte skulle hinna byta adresser?

Tänk om man mådde så pass bra att man kunde åka på olika fester utomlands... som t.ex. "Love Parade" som var i helgen. 3 dagars festande på Berlins gator och klubbar. Tänk att det var upp emot EN MILJON rave-are där. Wunderbar... vilka kläder... vilka frisyrer... vilka människor... vilken musik... *suck*. Men mest av allt: vilken stämning!

Imorgon är det tisdag. Min tur att laga frukost. FUCK. Utflyktsdag. FUCK. "K" kommer tillbaka från sin semester. FUCK. "A" kommer på eftermiddagen. FUCK. Men Vivi, vad är det här? Tänk lite positivt istället. Okej, visst... hur? Tja... det är snart helg. Väderprognosen på TV spår fint och varmt väder. Du klarade av att åka buss. Erkänn att det gick helt utan problem. Ok, det gick bra. Ja, där ser du. Men nu får du sluta skriva och istället göra dig i ordning för sängen. Klockan är redan 22:30 och du ska upp tidigt imorgon. Glöm inte att fråga "K" om du får semester på fredag nästa vecka. Hoppas att det går med så kort varsel.