Jag var inte på föreningen igår. Jag tog en liten semesterdag. Men istället satt jag och jobbade med föreningens hemsida halva natten. Gick och la mig klockan tre imorse. Vaknade sedan klockan åtta av fågelungarna som skrek, så det var bara att knalla ut i köket och hämta maggots.

Idag var det full rulle på föreningen. Tror aldrig att det har varit så mycket folk som det var idag. Kom en del nya personer också. En kille berättade om att han kände ett illamående när han var i vissa situationer. Det påminde mig om hur det var precis innan jag fick min panikångest. Jag försökte till varje pris undvika saker som kunde få mig att må illa. Värst var förstås att äta med andra. Jag vet varför jag har svårt för det. Det var nämligen så att jag för ett antal år sedan var hemma hos en polare som fyllde år. Vi hade samlats några stycken hemma hos henne. Allt gick utmärkt, vi satt och pratade och skrattade osv. Sedan var det dags att käka. Maten var jättegod. Till maten fanns det även hembakta frallor. Jag tog en, bredde på lite smör och tog en stor tugga (jag var hungrig). Jag tuggade ett tag... och kände sedan att den inte var tillräckligt gräddad. Ganska degig med andra ord. Det var då det hände: hjärtat började slå fortare, en... hur ska jag beskriva det... ett illamående började i magen och spred sig som en... elektrisk stöt genom hela kroppen och gjorde mig alldeles svettig och kräkfärdig. Under tiden flög en massa tankar förbi som t.ex: "Vad ska jag göra nu? Ska jag försöka tugga vidare och svälja? Tänk om jag spyr? Ska jag gå på toa och spotta ut tuggan? Men jag vet inte var toan ligger... och jag kan inte fråga var toan är när jag har munnen full av mat..." Jag försökte att skölja ner frallan med en massa läsk. Det gjorde bara saken värre; matklumpen var fortfarande kvar i munnen och nu mådde jag ännu mer illa. Jag pinade i mig så mycket jag kunde... och sedan hade jag allt under tungan under resten av lunchen. När alla var färdiga och rest sig och gått till ett annat rum, spottade jag ut frallan i en servett och slängde den snabbt i sop-påsen. Sedan frågade jag efter toaletten, gick dit, sköljde munnen och stänkte kallt vatten i ansiktet och var där ett tag tills illamåendet hade gått över.

Sedan den dagen har det varit svårt att äta bland andra. Och så har man sina små konstigheter för sig som man tror kan förhindra en att bli illamående. Om jag nu skulle bort någonstans så klädde jag mig alltid så svalt som möjligt. För när jag svettades kunde jag lättare bli illamående, så jag frös hellre. Och en annan sak som fortfarande hänger kvar: Jag tar alltid små tuggor när jag äter med andra.

Oj, nu vart det mycket prat om mat. Vad ska jag skriva om istället då? Öh... hrm... vet inte. *skratt*. Jag ska nog surfa en liten stund på nätet, låta maten sjunka, ta medicinen, coola ner lite efter dagens alla upplevelser... och sedan sova jättegott!