Känner mig deppig. Det är säkert månadsplågans fel. Och så alla som jämt pratar om Xanor... Jag vet att jag inte ska ta så många och jag försöker att bara ta när det verkligen behövs. Jag har varit beroende av dem förut och vill inte bli det igen. Men vad ska jag göra? Strunta i att ta dem och bara sitta hemma och isolera mig ännu mer? När jag börjar med terapin kanske jag lär mig andra tankesätt och metoder... och så småningom hoppas jag att jag inte behöver ta så många Xanor. Men jag tänker verkligen inte börja med någon antidepressiv medicin och hamna i något flumträsk igen. Aldrig i livet. Okej, jag vet vad du tänker. Man blir väl flummig av Xanor också. Ja, och det är inte heller kul. Men man har i alla fall känslorna kvar. Och känslor är precis vad jag tänker släppa fram nu... rinnande känslor... d.v.s. tårar.