Jag sov en timme inatt så min hjärna fungerar inte som den ska. Igår var jag på sjukhuset för att undersökas med magnetröntgen. Jag fick först gå till... neurologmottagningen? Äh, minns inte. När Mårten och jag kom dit såg alla så förvånade ut, ungefär som att de inte väntade sig att någon skulle dyka upp. Jag fick ett rum i alla fall och kläder att byta om till. Sen kom det in en kvinna som skulle sätta en "infart" som de kallar det. De kan koppla dropp, anestesi osv till samma infart. Redan från början märkte jag att hon var osäker. Hon började sticka mig på sidan av handleden och jag tänkte för mig själv... "det där kan väl inte vara rätt?". Hon hade jätteproblem och det gjorde ont. Jag sa det till henne men hon verkade inte förstå att det gjorde ont. Hon sa något i stil med "det kan kännas lite obehagligt". Hon lyckades inte med första sticket så hon stack en halv centimeter ifrån det första stället. Åter igen gjorde det väldigt ont. Jag sa till henne att det kändes som en tjock nål satt i min arm och det gjorde ont hela tiden. Jag är inte en person som klagar på någons jobb men jag hade ont och de senaste 11 åren har jag opererats 7 gånger för bråck, blindtarm och cancer så vad jag mindes så satte de alltid en "infart" antingen på ovansidan av handen eller i armvecket. Jag sa inte exakt så till henne utan formulerade det lite finare. Jag vet inte om det var för att hon var dålig på svenska men vad jag än sa så verkade hon inte förstå någonting. Hon började bli mer frustrerad och bytte till ett ställe mitt på armen. Jäklar vad ont det gjorde när hon stack där. Jag tål smärta ganska bra och skriker aldrig när det gör ont, jag lider i tystnad. Smärtan jag kände av all tre stick var hemsk. Det gjorde så pass ont att jag inte ens kunde prata. Jag kunde inte ligga stilla, hela kroppen vred sig och tårarna rann. Kvinnan gav upp och sa att den senaste infarten hon hade fixat fick duga för precis i samma ögonblick kom även en man som skulle köra mig till röntgenavdelningen.

När Mårten och jag kom till röntgen så sa vi att det gjorde jätteont i min arm på alla ställen den första kvinnan hade försökt fixa en infart. En narkossköterska och en narkosläkare kollade på min arm med nästan lite chockade miner och sa något i stil med att "så där ska det absolut inte vara". Sköterskan tog bort allt och tittade på ställena där jag hade blivit stucken och sa att den första kvinnan hade gjort allting fel. Alla tre gångerna hade hon missat kärlen. Tydligen sprutar de också i någon form av saltlösning (om jag fattade det rätt) men eftersom infarterna inte var i kärlen så hamnade vätskan i huden. Sköterskan sa att jag måste hålla koll på min arm för om huden ändrar färg och känns hård så måste jag kontakta läkare på en gång. Sköterskan fixade en ny infart på ovansidan av handen. Jag kände bara ett litet stick och sen var det över. Det märktes att hon hade gjort det där många gånger. Alla där på röntgen var jättetrevliga... och inte bara för att jag grät av smärta. Det gör förresten fortfarande skitont på alla tre ställen på min arm. Det känns som någon slagit mig med en hammare. Bara jag nuddar huden så gör det jätteont.

När strulet med infarten var fixat så fick jag gå in i själva rummet där magnetröntgenmaskinen var. Jag fick lägga mig på en speciell brits, förmodligen utformad så att man ska röra sig så lite som möjligt. De började med att ge mig smärtstillande via infarten, sedan fick jag andas in syrgas via en mask som täckte näsa och mun. Innan frågade de faktiskt mig om det var okej att de använde den. Det är kanske många som inte gillar det. Sen minns jag inget mer för jag blev sövd. När jag vaknade upp kändes det som att det hade gått ett par minuter men hela undersökningen tog en timme. Jag tror att de väckte mig på röntgenavdelningen... men jag minns inte att de körde mig tillbaka till neurologmottagningen. När jag var där igen fick jag dricka lite lingondricka, sen bytte jag om och Mårten och jag gick därifrån. Jag vet inte om de hade ont om personal eller något men hela den mottagningen kändes bara rörig och konstig. Mårten och jag åkte till min morsa efteråt men först stannade vi och köpte glass (jag var tvungen att fasta inför sövningen) och jag köpte en nallebjörn för 300 kr för jag behövde muntra upp mig själv lite.

Mårten fotade min arm på sjukhuset. Jag har gjort bilden suddig där det är en massa blod bara för att det kanske inte är så kul att se. Den första bilden är på sticket som var mitt på armen, andra bilden tror jag Mårten tog efter undersökningen eftersom jag har dropp kopplat till infarten.