Satt just i min soffa och kollade på TV. Råkade kolla ut genom fönstret och lade märke till att det var ganska ljust ute. Ett slags mörkgult sken över hela himlen... Så jag klev upp och tittade... och... herregud... det snöar!! Kul för många kanske, men för mig är det bara en påminnelse om att vintern, mörkret och kylan är här.

Jag var på föreningen idag. Det var nog bra att få träffa lite människor och så... men jag känner mig ändå väldigt deppig. Och det värsta är att jag inte vet varför jag känner mig så nere. Tycker bara att allt känns meningslöst.

Men mitt i all tristess så fick jag i alla fall höra något gulligt idag. Min kille sa till mig att: "Om inte jag hade träffat dig och känt dig så skulle jag nog ha varit kriminell och förmodligen suttit inne". Han har berättat för mig om sin "vilda" ungdomstid... och jag måste säga att sedan jag lärde känna honom för ca 4 år sedan så har han förändrats mycket. Till det bättre förstås.

Angående det jag skrev förut, att jag gör små uppoffringar för min kille som att kolla på Bingolotto när jag inte alls är intresserad osv. Det är klart att han ställer upp för mig med. Jag kan ärligt säga att om det inte vore för min kille så hade jag inte levt idag. Inte för att jag har någon "jättelust" att leva nu heller... men jag har redan gått igenom helvetet med ett självmordsförsök en gång för 3 år sedan och skulle aldrig göra det igen... jag vill inte såra min kille.

Jag bryr mig inte om mig själv särskilt mycket.. tror jag. Jag vet att jag har dåligt självförtroende... men hur kan man bygga upp det? Ibland har jag haft mardrömmar om att min kille varit otrogen och lämnat mig. Handlingen i drömmarna har alltid varit likadan: otrohet, ensamhet... och så slutar det alltid med att jag tar livet av mig. Det är inte speciellt kul att vakna upp svettig mitt i natten och verkligen KÄNT hur man nästan sveptes in i det mörker som följde med döden.

Men det äckligaste av allt är att jag förmodligen skulle göra något så dumt som att försöka ta livet av mig om min kille och jag gjorde slut. I början av vår relation var det nära en gång att det tog slut mellan oss... jag hade så ont i hjärtat och kände bara förtvivlan, smärta och hopplöshet... så det var nära att jag... satte mina funderingar i handling.