Hej. Jag ringde "M" klockan fem men kom inte fram. Himla telefon. Försökte senare utan framgång. Skit! Ringde till "L" för igår hörde jag att de sa att de skulle ut idag också. Men det visade sig att de var för trötta. Så det blir inget partajande idag som du märker.

Nu känns allt så himla pissigt. Praktikjobbet, hemmet, kompisarna, allt. Jag saknar kärlek från en kille, jag saknar en egen lägenhet, jag saknar kompisar som vill ut och festa, jag saknar spänning i mitt liv. Om man nu kan kalla det liv. Och jag vill absolut inte sitta i telefonväxeln på Försäkringskassan vid Brommaplan. Jag är ingen snäll, liten, lydig telefonflicka. Jag vill sticka ut på landet på en rave-fest med några häftiga killar. Jag vill leva livet så länge jag kan. Vem vet hur lång tid man har på sig?

Kan det inte bli sommar? Jag vill gå omkring med t-shirt, kjol osv. Jag vill flirta med fräscha, solbrända killar. Jag vill leva. Är det för mycket begärt? Just nu ser allting grått ut.